Enligt ryktena var det bestämt att Sri Lankas president skulle hålla ett minnestal i Matara, cirka en timmes färd österut från Galle. Opportunister som vi var så åkte vi från Colombo klockan fyra på morgonen med en minst sagt sömndrucken förare. Fastän han bedyrade att han kört klienter i nio års tid och var en utmärkt förare så kunde han inte ändra våra uppfattningar om hans förarvana, det blev inte heller bättre av att vi hade ett par väldigt nära missar/krockar på färden ner.
I mörkret passerade vi orten Boossa som senare under dagen skulle hamna i rubrikerna. Ovetande om detta la vi inte någon större notis om samhället förutom att det finns ett speciellt "detention camp" i Boossa där bl.a. tamiler misstänkta för rebellaktiviteter hålls inlåsta. På eftermiddagen fick vi besked om att två franska journalister arresterats när de filmat en tamilsk familj som skulle besöka anhållen släkting i lägret.
Innan Hikkaduwa blev vi omkörda av presidenten och hans livvaktskolonn. Smått på skoj (för att imitera filmer, men som jag inte skulle ha gjort) sa jag till föraren att "follow that car!". Trots att han ännu inte var riktigt vaken så tryckte han gaspedalen i botten och for förbi alla medtrafikanter, vi närmade oss livvaktskolonnen som även de körde som galningar. Vi fick påtala mer än en gång för föraren, som inte var särskilt bra på engelska, att släppa på gasen. Det är inte särkilt smart att vara alltför nära presidentens kortege, dels ökar risken för att attentat riktade mot honom även kommer att påverka de som befinner sig i närheten men största riskfaktorn torde nog vara att livvakterna misstänker att en bakomliggande bil som knappar in på dem ganska snabbt inte är någon normal förteelse.
Efter drygt fyra timmar anländer vi Matara där det råder fullt säkerhetspådrag på grund av presidentens senare uppträdande. Vi försöker snirkla oss förbi alla militärer och poliser för att ta oss fram till avspärrningen till stadion, eller vad det nu kan vara. Givetvis stoppas vi av säkerhetstjänsten men förklarar varför vi är här. De kollar sin "Presidential Media List" och hittar givetvis inte någon av oss på den (det var en chansning som inte gick hem denna gången). Vår chaufför är dock lite för överhjälpsam och tror givetvis att vi redan anmält oss till evenemanget och inleder en diskussion med säkerhetsmannen. Vi försöker så gått det går att tysta ner chauffören och efter en kort stund så är vi på väg till Unawatuna istället, tror vi! På vägen ut ur staden inleder chauffören en ny diskussion med en annan säkerhetsman, vi bryter in på engelska och tackar snabbt och lätt för oss, säger till föraren att ta oss härifrån. Det räcker med att man söker upp problemen själv, hjälp med detta behövs inte.
I den sömniga kustorten Unawatuna möts vi av några enstaka turister som belägrar de små pittoreska strandhotellen. Vi går runt lite och försöker ta reda på mer om var Tsunami-ceremonier kommer att hållas. Verkar inte ske någonting särskilt i Unawatuna, som blev helt ödelagt av vågen för tre år sedan. Vi slänger iväg några klick-klick innan vi tar oss vidare till Galle.
Unawatuna
Dagoba, Unawatuna
Skuggan av en dagoba, Unawatuna
Unga munkar vid Seeniganam-templet utanför Hikkaduwa
Amnon (t.v.) och Michael (t.h.) i samspråk med lokalbor vid Seeniganam-templet
Solnedgång strax utanför Galle
Vi har fått nys om att något kommer att ske i Galle, åker förbi en lovande ceremoniplats vid Galle Fort men det visar sig att det är en kristen sammankomst istället. Michael känner till ett tempel öster om Hikkaduwa, Seeniganam som kan vara av "Tsunami-intresse". Efter att ha frågat tempelansvariga om lov för att fotografera (inte tillåtet på alla ställen) springer vi ner till stranden där lokalbor samlats. Seeniganam blev även det förstört av vågen men har byggts upp till forna glansdagar igen. På en liten ö utanför huvudtemplet finns det ännu ett tempel, modell mindre. För att ta sig dit måste man färdas med havsgående kajak (lokalborna kallar det katamaran), vilket förklarar folksamlingen på stranden. Glada över att antagligen äntligen ha hittat något tsunami-relaterat visar det sig senare att temple inte kommer att hålla någon särskild ceremoni. Vi blir dock ombedda av prästerna/munkarna att åka längre österut på kvällen då en ljusceremoni med tiotusentals ljus kommer att hållas för Tsunamioffren.
Lokalbor på väg till tempelbyggnaden i bakgrunden. Som offergåvor bringar man oljeljus, rökelse, pengar och frukt
.jpg)
Ett par barn betraktar sjöfarande lokalbor
Vi åker vidare österut längs med kusten för att leta upp byggnader som skadats och övergetts sedan Tsunamin. Längs med kusten pågår fortfarande byggandet av skyddsvallar mot havet. Övergivna hus finns det gott om, vissa hus återvinns till andra byggnader. Mitt inne i fotofrosseriet möter jag en man på cykel. Han undrar förstås vad vi gör och berättar sedan att han är en av de som klarade sig från vågen. Hans enda dotter saknas dock fortfarande. Han berättar vidare att många av de som tidigare bodde i detta området nu har blivit omlokaliserade sex kilometer in från kusten. Detta ställer förstås till en del bekymmer för de som är fiskare. Jag frågar honom om vilken hjälp regeringen ställt upp med. De har inte gett oss någonting, förklarar han bittert, de hus vi har nu är helt och hållet finansierade och byggda av den utländska hjälp som strömmade in till Sri Lanka efter naturkatastrofen. Han passar på att tacka oss västerlänningar för all den hjälp vi bidragit med, han ger inte mycket för sitt lands egen regering.
Spåren efter Tsunamin, den 26 december 2004 är fortfarande påtagliga
Spåren efter Tsunamin, den 26 december 2004 är fortfarande påtagliga
För de fiskare som tidigare bott nära havet, har byggnadsregler och buffertzoner tvingat bort dem till byar sex kilometer från kusten. Dessa avstånd ställer till problem för många familjer som försörjer sig på fiske
I Galle kontaktades Röda Korset lokalavdelning som tog oss med till en liten ceremoni strax utanför Galle. Ljus fastsatta på "bambubåtar" tändes och sattes ut i vattnet tillsammans med blommor. Därefter kom skymningen snabbt medan ljus och blommor sakta drogs ut till havs av strömmarna.
En liten men känslomässig ceremoni hölls i Röda Korsets regi strax utanför Galle
En liten men känslomässig ceremoni hölls i Röda Korsets regi strax utanför Galle
En liten men känslomässig ceremoni hölls i Röda Korsets regi strax utanför Galle
Vi stannade till vid ljusceremonin vid Tsunami Honganji Vihara på vägen upp till Colombo för att ta några bilder till, därefter bar det iväg med vår sömndruckne förare och klockan hann dra mot elva på kvällen innan vi tog oss hem till respektive sovplats för välbehövlig sömn.
Japan som har många affärssamarbeten och biståndsprogram på Sri Lanka står för många av donationerna i landet, bland annat Tsunami Honganji Vihara
Tiotusentals ljus tändes av anhöriga under kvällen runt Buddha-statyn utanför Hikkaduwa till minne av de omkomna och saknade efter Tsunamin den 26 december 2004
Tiotusentals ljus tändes av anhöriga under kvällen runt Buddha-statyn utanför Hikkaduwa till minne av de omkomna och saknade efter Tsunamin den 26 december 2004
No comments:
Post a Comment