IOM-möte på halvfart

Besökte IOMs kontor i Colombo i eftermiddags. Har haft kommunikation med dem sedan några månader tillbaka för att försöka få möjlighet att besöka och dokumentera deras fältverksamheter på Sri Lanka beträffande repatriering av flyktingar, internflyktingsituationen och återuppbyggnad av tidigare krigsdrabbade områden/samhällen.

Efter samtal med deras mediakontakt och en av de programansvariga på IOM fick jag en bättre bild av den nuvarande situationen vad gäller access till de olika drabbade områdena på ön. Tyvärr kunde två programansvariga inte deltaga i dagens möte. De frånvarande håller i flykting- oh IDP programmen som jag vill få in i reportaget. Mediakontakten förklarade att nytt möte kanske kan bokas in på fredag eller under nästa vecka. Skulle egentligen ha gått igenom mer konkret besöksplanering med dem idag.

Blev förvånad över att IOM nu också ansåg att deras rörelsefrihet i norra och östra delarna av landet blivit mer begränsade. De uppgifter som jag tidigare snappat upp var att FN-organen, IOM och Internationella Röda Korset var de enda organisationer som kunde röra sig över hela ön utan några större krusiduller (men givetvis med standardpassertillstånd). Enligt en tid tillbaka så måste nu även IOM ansöka om specialtillstånd från försvarsministeriet förutom standardpassertillstånden. Mediakontakten berättar om hur hon själv, i tjänsten, varit tvungen att återvända till hemmabasen eftersom militären nekat IOM passage. IOM blev förvånad över att jag kunnat resa till både Trincomalee och Batticaloa utan några specialtillstånd.

Mediakontakten ber mig att avvakta försvarsministeriets svar på min förfrågan om resetillstånd till norra provinserna. Hon tillägger dock att jag inte behöver hoppas alltför mycket på att få tillstånd så som situationen ser ut just nu. IOM vill också att jag skaffar resetillstånd till östra provinserna innan ytterligare planering av besök till dessa områden kan göras. I södra delarna finns det dock möjlighet att besöka IOMs återuppbyggnadsprogram efter tsunamin 2004. Mediakontakten förstår dock att jag är intresserad av krigets påverkan även om effekterna från tsunamin fortfarande är påtagliga för en väsentlig del av kustbefolkningen. IOM är också väldigt noga med att poängtera att det inte kommer att bli frågan om någon typ av "inbäddning" hos IOM. I motsats till FN-organisationerna får jag se till att ordna alla mina transporter och inkvarteringar på egen hand, detsamma gäller den personliga säkerheten.

Nästa steg är att få till stånd ett nytt möte med IOM i den inriktning som jag är ute efter, därefter får vi se vad som händer. Dagens möte gav tyvärr inte reportaget den knuff framåt som behövs, det går trögt igen. Access är nyckelordet.

Imorgon är det dags att avsluta ambassadreportaget, knäppa de sista bilderna och trycka in den sista texten. Klarar deadlinen med två veckors marginal (8 december 2007).