Inlåst, bultande tumme och påfåglar

Upp 04:15. Fixade snabbt i ordning mig och begav mig ut mot restaurangdelen (där utgången fanns). Låst! Bankade ett bra tag på innerdörren innan en sömndrucken kypare låste upp. Klockan var nu 04:50. Knappt en och en halv kilometer till stationen, men det var beckmörkt och oskyltat. Gåendes på de mörka gatorna lyckades jag hitta till stationen med 10 minuter till godo. Tur att det inte fanns någon vägspärr med nervösa rekryter. Köpte en biljett, vatten och bröd. Det var kvavt ute, även så pass tidigt på morgonen, svetten rann. Skulle ta min telefon när det brände till ordentligt i tummen. Tittade ner och såg en röd, bultande och svällande tumme. En geting, modell större, hade på något sätt fastnat i mobiltelefonfickan, och jag hade klämt till getingen. Nu hade jag i alla fall en värkande tumme som kunde ta bort en del av den enformiga tågresan.

Allteftersom dagen grydde steg fler resenärer på tåget, försäljarna började sälja sina varor, jag köpte en majskolv och en thambili.


Risfält, palmdjungel med höglandsberg i bakgrunden, bilden tagen på sträckan Maho - Kurunegala


Tågset på väg till Colombo, bilden tagen på sträckan Maho - Kurunegala


Risfält och palmdjungel, bilden tagen på sträckan Maho - Kurunegala

Tåget passerade fler läger, kantade av mindre militärförläggningar. Bland buskagen sprang en hel del påfåglar omkring som yra höns. Efter en timmes resande såg man lägerbarnen stå utanför plåt- och presenningshusen redo att gå till skolan i sina skoluniformer. Man undrar verkligen hur dessa människor orkar leva år efter år i sådana förhållanden. Om en knapp månad börjar regnperioden i östra delarna. Vardagen blir då troligtvis än jobbigare för dem. Sri Lanka tillhör en av de länder som har högst självmordsfrekvens per år, mer än 55 självmord per 100 000 invånare, detta på grund av utbredd fattigdom och svåra livsförhållanden.

Vad gäller bostäder och levnadsstandard så ser man en markant skillnad ju närmare Colombo man reser. På östkusten är det lägren ute i bushen som är de framträdande bostäderna (om man räknar bort de halvfärdiga tegelbyggnaderna), därefter ser man lerhus och till slut hus byggda av tegel och betong.

Det slår en att Sri Lanka verkligen är ett paradis om det inte hade varit för kriget. Landet är rikt på både flora och fauna som gör att det finns en stor exportpotential. Utnyttjande av detta hade i sin tur kunnat utnyttjas för att kunna bygga upp landet och förbättra levnadsstandarden för hela befolkningen.