49 Bullers Lane, Colombo

Klockan har just blivit 09:00. Åker in i villakvarterat (vi snackar om stora villor) med de höga vitmålade murarna på gatan Bullers Lane, Colombo. Endast en skylt med det välbekanta riksvapnet skvallrar om att här ligger Sveriges ambassad. En blå metalldörr öppnas på glänt och en blåklädd vakt frågar efter mitt ärende på ambassaden. Förklarar snabbt att jag har ett inbokat möte med Christina Fridlizius som är 2:a ambassadsekreterare med ansvar för migration och konsulära frågor. Efter en kontroll av mitt pass släpps jag vidare över den lilla stenbelagda gården till ambassadvillan.

En glad Christina möter upp och ger mig en rundtur bland personal och lokaler. På första våningen huserar de som faller in under Utrikesdepartementet (migration och konsulär verksamhet), på andra våningen finner man myndighetschefen Börje Mattsson och den SIDA-anknutna personalen.

Då jag har en inbokad tid klockan 11:00 hos Urban Sjöström som är SIDAs programhandläggare för MR- och demokratifrågor åker Christina och jag till det externa visacentret som ligger 1-2 km från ambassaden. Visacentret drivs mer eller mindre fristående från ambassaden och har även uppdrag att ta emot visumansökningar för Italien, Tyskland och Frankrike. En väldigt speciell lösning som nu även är implementerad för Sverige räkning i Bangladesh. Systemet med ett externt visacenter har påtagligt underlättat arbetsbelastningen för ambassaden. Kan dock inte gå in på upplägget för mycket, eftersom detta är tänkt att utmynna i ett reportage till Migrationsverkets interna tidning. Detsamma gäller tyvärr även bilder från visacenter- och ambassadbesök.

Åter på ambassaden berättar Christina att Sveriges ambassad även representerar Finland på Sri Lanka samt har det konsulära ansvaret för Maldiverna. Christina är hela tiden i farten och förklarar mellan varven att hon har ansvar för både de externa och interna beredskapsplanerna samt just nu även har ansvar för beredskapsjouren. Strax inväntar hon ett intervjubesök (Christina gör ansökningsintervjuer likväl som den övriga viseringspersonalen). Vi diskuterar lite kring den nuvarande säkerhetssituationen och Australiens och Storbritanniens resevarningar till sina medborgare. Christina ska titta närmare på vilka reserekommendationer Svenska ambassaden ska publicera (rekommendationerna ska först godkännas av Utrikesdepartementet). De nya rekommendationerna lär nog publiceras ganska snart om jag förstod det rätt. Om någon har vägarna förbi så tänk på att normala reseförsäkringar oftast inte gäller om resan går emot svenska myndigheters reserekommendationer.

Urban är klar med sitt tidigare möte och vi går upp till hans rum där jag kort presenterar mitt syfte med besöket hos honom. Urban berättar att ambassaden är en fulldelegerad SIDA-ambassad. Det innebär att alla beslut rörande utvecklingssamarbeten på Sri Lanka kan tas av ambassaden i enlighet med en utarbetad landplan. Urban är en nyckelperson vad gäller källor och kontakter för reportaget om barn och ungdomar i konfliktområden. Jag antecknar så att pennan glöder medan Urban energiskt ger massor med användbar information. Ett av hans arbetsområden är passande nog just barn- och ungdomsfrågor på Sri Lanka. Vi halkar också in på övriga SIDA-utvecklingssamarbeten som till exempel uppbyggandet av mediainstitut och MR-utbildning för poliser. Urban är milt sagt inte särskilt glad över den förvärrade situationen i landet och förklarar att de utvecklingssamarbete som pågår på Sri Lanka inte är helt utan motprestation från Sri Lankas regering. Underförstått kommer delar av samarbetena att fasas ut under 2007-2008. Svenska regeringens fokuserade av utlandsbistånden, i pressmeddelande 27 augusti 2007, gör också sitt vad gäller de minskade samarbetena på Sri Lanka.

Då jag är fullmatad med information tackar jag för mig och kilar ner till viseringsavdelningen. Assistenterna förklarar deras arbete, att de roterar så att alla kan hjälpas åt om någon skulle råka vara borta. De berättar att WILMA-datorsystemet var lite klurigt att lära sig i början (ambassaden fick WILMA-tillgång i år) men nu fungerar det bra. Fick även sitta med en kort stund i intervjurummet, givetvis efter godkännande från den sökande. Den lokala personalen som arbetar med visumansökningar har kravet på sig att kunna kommunicera på tre språk; sinhala, tamil och engelska. Den lokala personalen är nyfiken och förundrad över Migrationsverket som är den myndighet i Sverige som handhar anknytnings- och familjeåterföreningsärenden från ambassaderna. Jag berättar lite allmänt om myndigheten och verksamheten.

Efter ett tag dyker Christinas make upp på besök. Förutom att ha iklätt sig rollen som ambassad-"make", vilket han i senare samtal inte verkar helt överförtjust med, så är han även journalist. Vi kommer in i ett långt samtal, han visar ett utkast på ett reportage i Indien som han ska visa upp för intressenter senare idag. Christina är åter ledig och vi tre kommer in i samtal om utlandsvistelser, resor och politik. Nytt intervjubesök påkallar Christinas närvaro och jag tackar för mig. Klockan är nu 15:30. Jag trodde att besöket endast skulle ta ett par timmar men tiden går otroligt fort när man har rolig, det känns inte riktigt som om jag hunnit med att ta alla bilder och hunnit ställa alla frågor.

Både Christina och Urban ber mig återkomma på besök om det behövs hjälp eller fler uppgifter till reportagen. Jag och Christinas make tar en taxi in till de centralare delarna av Colombo och stannar till för en kort kaffepaus på Gallery Café i Bambalapitiya, Colombo 4. Gallery Café inhyses i den berömda lankesiska arkitekten Geoffrey Bawas (1919-2003) kontor. Förutom kafé och restauangverksamhet går det att beskåda konstverk i den nästan östasiatiskt inspirerade innergården. Christinas make är en intressant person som verkar ha många idéer på gång. Hoppas vi får möjlighet att samtala över en kopp kaffe igen.

Sitter nu på rummet medan skymningen lägger sig som ett täcke över staden. Försöker renskriva anteckningarna från dagens intervjuer. Det lär ta tid, dels att tolka mina kråkfötter och dels att komma ihåg allt som inte hanns med att antecknas.


I väntan på natten, skymningen är lika blå som klädhängarna


Samlande av dagens samtal och renskrivning

Fick förresten svar från IOM idag, ska gå igenom mitt reportage med dem på onsdag i nästa vecka. Det börjar äntligen att rulla på lite. Försvarsministeriets svar lyser dock fortfarande med sin frånvaro.