Bandaranaike-flygplatsen är den enda internationella flygplatsen på Sri Lanka och som sådan får den inte fem stjärnor i Guide Michelin (om det nu hade funnits en för flygplatser). En väldigt enkel flygplats, spartanskt. När man väl hämtat sitt bagage, passerat tullsektionen, möts man av ett uppbåd av lockrop från bankernas penningväxlare. När väl detta var avklarat påhoppades man av nästa gäng, denna gång taxichaufförer. Efter mycket förhandlande och prutande blev det en taxi de ca 30 kilometrarna in till den virtuella huvudstaden Colombo. Sri Jayawardenepura Kotte, eller kort och gott ”Sri Kotte” är egentligen den administrativa och officiella huvudstaden.
Trafiken på Sri Lanka är minst sagt inget att leka med. Färden in till Colombo var blott ett smakprov av den färd jag senare tog med en ”Bajaj” (mer känd som Tuk-Tuk eller Tricycle) när jag slussades mellan de olika ministerierna. Undrar hur många som dör i trafiken varje år på Sri Lanka. På Sri Lanka finns Bajajs överallt och har fått sitt namn efter en indisk fabrik som tillverkar de små vidundren. Det finns en hel industri som lever på utsmyckning av Bajajs, mer om det senare.
Tog in på YMCA i det centralaste Colombo (i närheten av World Trade Center, presidentens palats och några ministerier). Betalade för två veckor på direkten, enkelrum och toa i korridoren. Det blev totalt 5910 lankesiska rupies (ca 350 kronor). Tesen, man får vad man betalar för visade sig vara sann. Rummet hade nog inte städats på ett bra tag, såg ut som en ”junkie” hade bott där tidigare med slitna kläder på golvet, tallrik och skål utspritt över golvet samt annat skräp. Det fanns i alla fall inga husdjur, trodde jag! Lagom munter var man, dels trött efter ett 20-tal timmar på resande fot, därefter hungrig och törstig. Slängde iväg några snabba SMS till släkt och vänner och gav mig sedan ut för att hitta något öppet ställa att äta på.
Det mesta upplockat, helt okej efter ett tag
Hittade ett ställe ca 300 meter bort, var dock tvungen att passera två militära checkpoints på vägen dit. Blev serverad torkad ko, parottas, egg hoppers och en massa curryrätter av en ettrig liten Kumar. Kumar är hans namn och ser alltid till att tallriken är välfylld. Detta lär nog bli mitt stamställe i Colombo, i alla fall i Colombo 1 (Colombo är uppdelad i 15 olika postkodsdistrikt och denna postkodsbenämning används ofta när man ska resa inom Colombo).
Mätt, svettig och kånkandes på tre liter vatten drog jag mig tillbaka till kyffet. Städade upp det värsta och sög upp det mesta av cigarettaskan med fötterna, därefter kröp jag till kojs. Trött men kunde inte sova, påmindes att jag borde ha satt upp myggnätet innan jag la mig. Har fått ett flertal myggbett redan, och jag har missat att ta malariaprofylaxen i tid. Fumlandes i mörkret fick jag till en halvdan montering av nätet, nåja, fötterna var i alla fall under nätet nu. Kanske borde ha testa monteringen hemma först?
No comments:
Post a Comment