Avresa och Qatar-rött

Efter att ha spenderat tre timmar på Franz Josef Strauss-flygplatsen i München tillsammans med en tallrik korv, potatissallad och kaffe, inget ont om korven men pratgladare sällskap kan man ju ha, bar det iväg till Qatar Airways incheckningsdisk. Tidigare under kvällen hade det redan passerat ett helt harem undersköna flygvärdinnor i sina Qatar-röda dräkter. Incheckning och boarding skedde snabbt och lätt. Flygplanet, en Airbus A330 (modell större) var imponerande stort med breda gångar mellan de tre stolsraderna. Servicen var ypperligt utförd av alla haremsdamerna. Jag tror faktiskt inte att jag har sett så många flygvärdinnor på en gång i ett flygplan, de var så många att de kunde startat ett helt fotbollslag.

Vanan trogen att alltid sno med någon ”souvenir” från flygresor så behövde jag inte göra det denna gång. Alla fick varsin ganska snygg portmonnä med strumpor, hörlurar, ögon- och öronskydd, tandborste (samma typ av resetandborste som jag redan hade köpt inför resan!) samt en litet ark med klistermärken?! Idén med klistermärkena är ganska genialisk och jag vet inte om andra flygbolag också använder sig av sådant. I alla fall, klistermärkena med ”Stör ej”, ”Mata mig” och ”Javisst vill jag handla Tax-free” sätts på nackskyddet så att flygvärdinnorna kan se om man vill bli störd eller fortsätta att sova under den långa resan. Snabbt som attan satte jag dit ”Stör ej”-märket. Halvt medvetande så fick jag inse att någon sömn skulle det inte bli tal om, närmare 300 passagerare i ett och samma utrymme funkar inte riktigt såvida man inte är supertrött. Klockan är nu tre på natten och vi befinner oss någonstans över Saudiarabien. Doha i Qatar är nästa anhalt.

Please do not disturb

En timme kvar till Doha. Det är definitivt för tidigt/sent på natten/dagen att vara ”cool” och klämma i sig de wienerbröd som värdinnorna går runt med. Jag tackar nej och återgår till min halvdvala.

Doha. Flygplatsen är inte riktigt så stor som jag förväntat mig, det finns inga direktanslutna gater. Alla plan ställs upp en bra bit ifrån terminalerna, därefter bussas man fram och tillbaka på flygfältet. Innan ankomsten till terminalerna påminde en speakerröst oss om att det är Ramadan och att ingen förtäring av mat och dryck fick ske i terminalerna. Suck, och jag som var törstig. Solen höll på att gå upp, ett gult soldis spred sig över horisonten. Detta tillsammans med värmen och luftfuktigheten gjorde att det nu definitivt kändes som SEMESTER!

Jag klämde iväg ett smygskott med kameran inifrån terminalen fastän en säkerhetsvakt tidigare sagt att det var förbjudet. Ytterligare bilder togs när boarding från plattan gjordes samt en överblicksbild över Doha City. Det byggs väldigt mycket i Doha. I horisonten sträcker lyftkranarna på sig likt giraffer.

När vi passerade persiska viken var vi tvungna att dra ner alla fönsterluckor, troligtvis därför att vi inte skulle kunna se de amerikanska flottstyrkorna som plaskade därnere. Ytterligare en förunderlig grej skedde strax innan landningen på Bandaranaike-flygplatsen utanför Negombo, Sri Lanka. Värdinnorna sprang omkring och sprutade sprej på allt och alla. Detta var visst ett krav från lankesiska myndigheter. Hoppas att det inte var alltför giftigt.

Flygplanen uppställda på fältet för boarding

Flygplatsterminalerna i Doha (byggnaden under det förbipasserande flygplanet)

Doha, Qatar från ovan

Glömde nämna att vi bytte till ett något mindre flygplan med ett något mindre antal flygvärdinnor. Bonus var dock att det var en koreansk besättning så jag fick övat på mitt ringrostiga koreanska uttal till besättningens stora förvåning (de trodde först att jag var vietnames eller kines!). Söta som socker var de också! ”GEURUM!”