Mediaministern uttalar sig om dödade journalister på Sri Lanka

I ljuset av den rapport som Press Emblem Campaign Monitoring System (PEC) nyligen publicerade om mediaarbetares situation i världens länder så kallade mediaministern Anura Priyadharsana Yapa till en presskonferens igår (2007-12-20) för att bemöta rapporten.

I PEC:s rapport rankas Sri Lanka som det tredje farligaste landet i världen för journalister med sju journalister dödade än så länge under detta året, fyra dödade under 2006. På första plats hamnar Irak med femtio döda journalister under 2007, fyrtioåtta dödade under 2006. Andraplatsen innehavs av Somalia med åtta dödade journalister under 2007, en under 2006 (svenska tv-fotografen Martin Adler som sköts till döds under en demonstration i Mogadishou).

Enligt regeringen har endast en journalist dödats under det gångna året. Mediaministern menade att en del av de som i rapporten klassificerats som journalister i själva verket var tamilska mediearbetare som arbetade åt rebellerna. Några journalistackrediteringar åt dessa har inte utfärdats av de lankesiska myndigheterna och räknas därför inte som journalister förklarade mediaministern. Anura Priyadharsana Yapa menade även att sådana vinklade rapporter som publicerats av vissa element endast har till syfte att befläcka landets internationella anseende.

Överlag så känns det som om landets befolkning nu i än högre grad tvingas att välja sida, något som trissas upp av både lokal media, regeringen, de till synes okontrollerade paramilitära grupperna som verkar i delar av landet, rebellerna och utländska påtryckningar i olika former. Den grupp av befolkningen som tidigare försökt att hitta en medelväg i konflikten emigrerar i allt större grad enligt de lokala mediearbetare och organisationer som jag varit i kontakt med.

Enligt tidningen The Bottom Line (onsdag 19 december 2007) förväntas USA:s kongress att snart rösta igenom ett förslag att stoppa all ekonomisk hjälp till Sri Lanka, undantaget vissa övervakningssamarbeten, om inte Sri Lanka går med på att inrätta en FN-ledd människorättsövervakningsfunktion i landet.

Då en allt större summa av landets totala budget går åt till försvaret tvingas Sri Lanka att låna allt mer och mer pengar för att kunna täcka övriga kostnader. Då de tidigare vänskapsländerna i väster nu ställer allt högre MR-krav på Sri Lanka försöker regeringen hitta andra vänskapsländer som kan ge förmånliga lån och vapenkontrakt, bland dessa kan nämnas Iran, Pakistan och Eritrea.