Var på det anrika Pagoda Tea Room idag och åt lunch, slurpade i mig te och dessert. Desserten var den typiska lankesiska creme bruleen som jag tidigare provade på hos Kumar. Watalappam heter visst desserten (består av kokosnötmjölk, ägg, socker och kardemumma som kokas ihop till en puddingliknande konsistens). Hittade förresten lite smålarver i maten, men de var redan döda så det var bara att putta undan dem och fortsätta äta.
Har inte varit hos Kumar på några dagar. Pillawoos heter förresten det lilla hak han jobbar på.
Åter till Pagoda Tea Room, varför är det anrikt? Kanske ringer det en klocka hos någon när jag nämner att det är exakt samma ställe som 80-talspopgruppen Duran Duran spelade in delar av sin musikvideo ”Hungry Like A Wolf” på. I början av videon kan man se hur tjusigt stället var en gång i tiden (videon spelades troligtvis in 1981-1982). Dagens Tea Room är tyvärr nergånget, även om det fortfarande kan stoltsera med te och läckra bakverk. Jag behöver knappast nämnda det, har inga bilder därifrån eftersom det G-I-V-E-T-V-I-S ligger inom högsäkerhetszonen. Endast 30 meter in i zonen, men ”it makes all the difference”, eller, kanske inte… man får ju ändå inte ta några bilder överhuvudtaget i det området, varken inne eller utanför zonen.
Här är förresten länken till Duran Durans musikvideo ”Hungry Like A Wolf” för alla er som fått skägg på hakan och lite till: http://www.youtube.com/watch?v=FfW46MZ6mb8
Tog även idag en lång promenad, passade på att köpa lite frukt, behöver vitaminerna. Har inte ätit frukt under hela den gångna veckan. Köpte ett äpple (Rs 25) och en Mangosteen (Rs 20). Frisk liten frukt med tjockt lila skal. När man brutit upp det blottas ett antal köttrika vita klyftor, bara att slurpa i sig. Javisst ja! Det finns ju en stor kärna i varje klyfta. Lonely Planet-boken beskriver smaken som en blandning mellan jordgubbar och vindruvor. Jag hann inte riktigt känna smaken av den, var för hungrig. Gör ett nytt försök imorgon.
Bestämde mig sedan att gå till en liten damm i mitten av staden (Colombo 3) som heter Beira Lake. Det finns egentligen två Beira Lake, men denna är lillebror till den stora. I dammen finns det ett litet pittoreskt buddistiskt museum och även en konstgjord ö som verkar vara väldigt populär bland alla kärlekskranka ungdomar. Även småbarnsföräldrar tar dit sina barn. Är inte troende på något sätt men respekterar ändå ritualer, seder och bruk. Innan man träder in i ett buddistiskt tempel ska man ta av sig det man har på huvudet och fötterna. Problemet var nu att detta inte var något tempel per se. Det fanns ändå en huvudbyggnad som liknade ett tempel, dessutom var man tvungen att gå ut till museet via en trevlig gångbro. Skulle jag ta av kängorna och i så fall, var började gränsen för icke-templet/templet? Troligtvis hade jag gjort fel. När jag skulle gå (med kängorna i ena handen) så kom en liten grupp besökare och tog av sig flipp-floppsen redan ute på gångbron. Ingen skada skedd, hoppas jag.
Och så var det det där med fotografier igen. Ska jag behöva nämna det igen? Beira Lake (den lilla) ligger i samma område där presidentens bostad ligger, det vill säga högsäkerhetszon!
Efter den avklarade strapatsen gick jag till det ståtliga Galle Face Hotel för att svalka mig. Här har både kungligheter och presidenter bott. Nämnde jag förresten att ett monsunregn drog förbi under natten? Det är inte lika varmt idag, bara 25 grader och ett tjockt molntäcke lindrar den annars så stickande solen. Slår mig ner på inner-verandan och beställer en kall Guinness.
En kyld Guinness serverad på inner-verandan på anrika Galle Face Hotel, Colombo 3
Klockan är nu tre på eftermiddagen och det är ganska tomt på gäster, personal finns det däremot väldigt gott om. Blickar ut över indiska oceanen, den ser otämjd ut. Hungriga vågor rusar mot stranden som ligger precis utanför hotellet. En bit ut rider två militärfartyg på vågorna. De försvinner nästan in i den blågrå ton som både havet och vattnet omger dem med. Beställer in en Guinness till och pratar lite med personalen.
Vy från Galle Face Hotel, ut över den regntunga himmel som sträcker sig över indiska oceanen
På vägen hem tar jag en omväg igenom ett annat distrikt, för att orientera mig. Passerar både muslimska, kristna, hinduistiska och buddistiska kvarter. Det fåtal hinduistiska tempel jag passerar är otroligt välsmyckade och färggranna. Passerade ett litet gatumatställe där det lagades hoppers i olika former. Jag köpte ett par hoppers och samtalade med ägaren som i samma stund bjöd in mig på te. Lankesiskt te påminner om indiskt te (mjölk, mycket socker samt te). Ägaren var frustrerad över det nuvarande förhållandet på Sri Lanka, ekonomin, bristen på material och varor, politiken samt alla ambulerande militärvägspärrar. Under dagen hade militären spärrat av vägen till hans matställe, vid tre olika tillfällen. Detta, menade affärsägaren, var ohållbart. Han förlorade kunder hela tiden eftersom de inte alltid kunde ta sig till hans matställe. Dessa vägspärrar var dock vanligt förekommande förklarade han. Sen kläckte han frågan, han undrade hur svårt det skulle vara för honom att resa till Sverige för att bosätta sig där. Mmm… mumlade jag, det är nog inte så lätt, förklarade jag för honom. Därefter fortsatte vi samtalet och han berättade om sitt liv, att han faktiskt bott utomlands tidigare, han hade arbetat på lyxjakt i Dubai, eller var det Bahrain? Det var mycket jobb och dåliga förhållanden förklarade han. Efter avslutat trevligt samtal passade jag på att förköpa mig på hans hoppers, jag ”råkade” även ge honom för mycket pengar för sina matvaror.
Hoppers (överst i bild), Egg-hoppers (nederst i bild) och en dödligt stark chilisås
Hoppers är en typiskt rätt som äts på Sri Lanka och i delar av södra Indien. De består av små runda skålformade pannkakor gjorda av jäst rismjöl. De äts gärna till frukost men kan även ätas som ett snabbmål närhelst under dagen. Det finns olika typer av hoppers, de vanligaste är ”Plain hoppers (enbart rismjölsblandningen)”, ”Egg hoppers (Plain hopper som man knäcker ett ägg i) och ”String hoppers” (tunna risnudlar som ångas och läggs i små högar). Dessa hoppersvarianter doppar man därefter i olika såser (curry, chili, sambol etc).
Hoppers ska helst ätas när de är nygjorda, då har de en frasighet i kanterna och seghet i mitten. De stackare som är på bilden har legat i en plastpåse i 30 minuter och är därför inte lika roliga längre.
Dagens sista begivelse som jag varit med om är ett par militärpojkar som kom in på rummet. Klockan var väl sisådär närmare 22:30. Jag hade gjort några anteckningar tidigare angående detta men helt glömt bort det, tills det knackade på dörren. Öppnade dörren och där står ett par (det verkade vara en hel pluton som gick runt i resten av byggnaden) fullt beväpnade soldater. De ställde några frågor, tittade runt i rummet och kollade passet. Jag visade presslegitimationen för säkerhets skull. Varför nu detta, undrar ni kanske? Det hela rör sig om den etniska konflikten på ön. Skillnaden är att man inte kallar det ”konflikt” här nere. Enligt regeringen är det ett krig som pågår, termen konflikt får det internationella samfundet leka med. Kriget är döpt till ”Eelam War IV” (det fjärde Eelam-kriget).
I somras så gjorde den lankesiska polisen räder i Colombo-området och bussade iväg 376 personer med tamilskt ursprung från Colombo till läger i de nordöstra delarna av Sri Lanka. Regeringen fick svidande kritik från människorättsorganisationer för detta tilltag. En medlem i tankesmedjan Independent Centre for Policy Alternatives menade att bussningen var en variant av etnisk utrensning. Regeringen försvarade sig dock med att säkerhetsläget krävde detta då tidigare attentat mot den lankesiska staten haft sin grogrund bland just tillfälligt boende tamiler i Colombo-området.
Det lär i alla fall inte bli sista gången som jag stöter på de här grabbarna (eller deras kollegor), alla gästboenden kontrolleras regelmässigt en gång i veckan.
No comments:
Post a Comment