Tuesday, January 1, 2008

Påminnelse om massakrerna år 1983, påminnelse om det fortsatta dödandet

Letar man sig ner till stranden i Mount Lavinia, strax söder om Colombo upptäcker man snart ett stort betongskelett. På den annars så turistvänliga orten påminner de kvarvarande resterna av ett tidigare hotell om den krutdurk som exploderade år 1983 och kastade in Sri Lanka i det krig som vi känner till idag.

Sedan 1958 (Sri Lankas självständighetsår) har småskaliga etniska sammandrabbningar skett runtom i landet. 1983 massakrerades en armépatrull av tamiler i norra Sri Lanka. Som en reaktion på detta skedde en motmassaker av singaleserna. Under flera dagar massakrerades tusentals tamiler, deras bostäder och ägodelar förstördes. I vissa områden jämnades de tamilska bosättningarna med marken. Varken regeringen, polisen eller militären bröt in för att stoppa attackerna.

Tiotusentals tamiler flydde från de singalesdominerade områdena på ön, många bosatte sig i grannlandet Indien. Likaledes flyttade många singaleser från tamildominerade områden. Grunden för ett långvarigt etniskt krig var nu lagd. En av de byggnader som sattes i brand var det betongskelett som nu kan beskådas i Mount Lavinia.

Bland de hotellgäster som flockas på orten torde endast ett fåtal känna till vad det är för byggnadsruiner. Allmänheten inte äger inte heller tillträde till ruinerna. Historien bakom det sönderbrunna hotellet är som sagt att det sattes i brand som hämnd för massakern på armépatrullen i norra Sri Lanka år 1983. Hotellet som då var i full gång ägdes av en tamilsk familj (familjen äger fortfarande ruinerna samt den nu mycket värdefulla marken). Dåvarande ägaren dog, familjen flyttade utomlands (två söner finns i Storbritannien) och därefter har marken legat i träda.

Mount Lavinias stadsmyndighet har nu beslutat att rivning av betongskelettet ska ske eftersom det utgör en fara för allmänheten då betongen börjat brista på sina ställen. Då byggnaden är fem våningar hög och bostäder finns strax intill byggnaden är det nog en god idé med en sådan åtgärd, tyvärr med följden att detta inofficiella minnesmärke försvinner in i historien. Då bakgrunden fascinerade mig passade jag på att ta kontakt med säkerhetsbolaget och deras väktare som fanns på plats för att dokumentera det som antagligen snart kommer att vara ett minne blott.

Under tiden byggnaden stått orörd har både människor och djur lämnat spår efter sig. Väggar och golv täcks i flertalet rum av ett tjockt lager av fladdermusspillning. Fladdermössen har hittat en favoritviloplats i de nu tomma hisschakten som gapar hungriga. Någon har markerat varje de utbrunna rummen med det forna rumsnummer de hade under sina glansdagar. Är man riktigt tyst och stilla känns det nästan som om de forna gästerna när som helst kan dyka upp från skuggvärlden, endast havet och fladdermössen hörs i bakgrunden. Omänskliga spår finns på väggarna, som om någon fastnat i tiden och desperat försöker att ta sig ut från de brinnande hotellrummen. Som motvikt till den tunga stämningen finns det inristat en kärleksförklaring i en av väggarna.

























Året första dag började med en dödskjutning av en parlamentsledamot i ett hinduistisk tempel i Colombo under förmiddagen. Ytterligare en människa dog av skottskador från attacken och sju personer skadades. Gärningsmannen är som vanligt oidentifierad.

No comments: