Arghhh!!! Kan inte fatta det hur myggorna tar sig igenom myggnätet. Nu har man snart myggbett överallt. Knott finns det också gott om, båda knäna är röda av knottbett, de små liven är uppenbarligen tillräckligt små för att ta sig igenom nätet. Måste försöka hitta apotek som har Citronella olja eller annat insektsmedel, min anti-mygg roll on börjar ta slut.
Gick till Lake House Bookshop i Colombo 2 för att kolla sortimentet. Det fanns ganska mycket engelskspråkig litteratur, i övrigt var resterande böcker på Sinhala. I avdelningen för Sinhala-böcker satt ett helt gäng studenter. Troligtvis väntade de på att få inhandla sin kurslitteratur. De satt med handskrivna listor i händerna och kallades därefter in en och en till ett mindre kontor där de räckte över listorna.
Parkerade mig framför hyllorna med Sri Lanka-litteratur. Hittade en hel del böcker som avhandlade det pågående kriget på ön och dess historik. Det fanns till och med två tjocka böcker som enbart behandlade de Tamilska Tigrarna och dess ledare Velupillai Prabhakaran. Kommer att inhandla dem innan jag återvänder till Sverige.
Det blev i alla fall några böcker;
- The Lions and The Tigers - Religious & cultural background of the Sinhala-Tamil relations
- Power Games in War and Peace - The tragic impact of corruption, violence and impunity on the Sri Lankan child
- Sri Lanka - Voices from a war zone
- Ethnic Conflict in Sri Lanka: Changing dynamics (policy studies)
och slutligen lite skönlitteratur i form av Michael Ondaatjes novell Running in the family. Sri Lanka är ju som bekant hans ursprungsland.
Tog en lång promenad igen igenom Colombo 2 och 3. Letade efter den färggranna kovilen (hinduistiskt tempel) som jag skymtade häromdagen. Enligt guideböcker så är just denna kovil (Sri Shiva Subramaniya Swami Kovil) tillägnad Shiva, guden som är motsägelsen självt - förgörare av liv men även återställare, källan till både gott och ont.
Hittade inte templet men fastnade i en stor vägavspärrning utanför en paramilitär förläggning. Antingen var det Special Task Force eller Sri Lanka Civil Defence Force (de två officiellt existerande paramilitära styrkor som lyder under försvarsministeriet) som var stationerade där. Det verkade i alla fall vara en större truppförflyttning på gång, trafikköerna blev allt längre och längre. För att få större säkerhetszon till förläggningen dirigerades jag och några andra fotgängare brydskt förbi till nästa sida av avspärrningen (vi hade på något sätt råkat komma in i säkerhetszonen). Nöjd med att inte behöva vänta fortsatte jag min tur på stan, jag hade lite andra planer för dagen.
Köpte en dagstidning och läste ännu en kritisk artikel om FNs människorättskommissionär Louise Arbours besök på ön den 11 oktober. Det är iögonfallande att läsa de långa artiklarna, ibland helsidor, där det agiteras om att regeringen gjorde rätt i att inte tillåta någon utomstående granskning av Sri Lankas människorättsförhållanden. Det stora flertalet av de Colombo-baserade dagstidningarna har gått till hårt angrepp mot Arbour och det internationella samfundet under snart en veckas tid. Både FN, EU, INGOs och NGOs har fått sig ett antal brasklappar, särskilt i dagstidningen Daily News (onsdag 17 oktober 2007).
Tidningen menar kort och gott (i en 4100 ord lång artikel) att det internationella samfundet är inkompetent att bedöma interna angelägenheter (mer om detta inom kort) och att åtminstone FN borde respektera och ha koll på sina egna stadgar där det framgår att staternas egna suveränitet ska iakttas. Genom Arbours besök har övriga interna såväl som externa aktörer (i detta fall, EU, INGOs och NGOs) visat att de vill pådriva sina egna eller bakomliggande staters agendor, menar tidningen.
Som exempel saxas följande urklipp ur nämnda artikel med titeln "Louise Arbour's 'dangerous liaisons' ";
"Let us first take a closer look at The National Peace Council and its donors. Perera is a member of its Governing Body and its media Director. Anybody can consult is website for details. What does it tell us?
Its donors are the following; the British High Commission; the European Union (EU); the National Democratic Institute Norwegian Agency for Development Co-operation (NORAD); the Danish Development Co-operation Office (DADECO); Swedish International Development Agency (SIDA); the Embassy of Japan; Facilitating Local Initiatives for Conflict Transformation (FLICT), a project implemented through the German Agency for Technical Co-operation (GTZ); the Asia Foundation; the Academy for Educational Development (AED); and, the Development Alternative Inc (DAI).
The direct hand of the Western powers in the Council are clearly identifiable..."
... och uppräkningarna fortsätter...
"Let us now take a closer look at the Free Media Movement (FMM), Sri Lanka, which has close ties to the National Peace Council!
Curiously, and organisation claiming to promote freedom of expression, right to information and transparency does not provide any indication of its donors or membership on its website. However, a closer examination of the organisations to which it is affiliated will give us some clues to their dubious connections.
It is affiliated or closely associated to IFEX (International Freedom of Expression Exchange), Reporters without Borders, CPJ (Committee to Protect Journalists) and IFJ (International Federation of Journalists).
1. A key official of the Free Media Movement is a member of the Board of IFEX, which is chaired by Karin Karlekar of Freedom House, a shady organisation described further down in the present article!
Past and present supporters of IFEX include the Canadian International Development Agency (CIDA); the Royal Ministry of Foreign Affairs of Norway; the Netherlands Ministry of Foreign Affairs; the Royal Danish Ministry of Foreign Affairs; the Swedish International Development Agency; the Finnish Ministry of Foreign Affairs; the European Human Rights Foundation (Belgium)..."
... SIDA får sig en känga till, vi närmar oss sluttampen...
"Since World War II, nothing has changed in the attitude of the dominant Western powers toward their former colonies. As Noam Chomsky once pointed out, Winston Churchill's words on the successful achievement of 'democracy and human rights' continues to be their source of inspiration.
The Government of the world must be entrusted to satisfied nations, who wished nothing more for themselves than what they had. If the world-government were in the hands of hungry nations, there would always be danger.
But none of us had any reason to seek for anything more. The peace would be kept by peoples who lived in their own way and were not ambitious. Our power placed us above the rest. We were like rich men dwelling at peace within their habitations.
The spectre haunting humanity today comes precisely from the rich countries which happen to combine both the peerless killing and threat-making apparatuses of the kind with which the United States dictates to the rest of the planet as well as the hunger and rapacity and willingness to steal from the poorer, less powerful nations whatever natural wealth and resources they possess."
... och så slutet...
"Nobody has the monopoly over the defence of human rights or the yearning for peace, certainly not a handful of individuals and organisations, whose representativity is questionable. Can anyone delegate to an elite group the exclusive right to be defended?"
Jag kunde i och för sig enbart ha skrivit att regeringen och Colombo-baserad media inte är så glada för extern inblandning. Men retoriken hos regeringen och större delen av media här är minst sagt intressant.
Den enda tidning i Colombo, mig veterligen, som vågar gå till motangrepp på regeringen är The Sunday Times. Förutom att de har haft problem från myndighetshåll tidigare så stod det att läsa i dagens nummer (söndag 21 oktober 2007) att en av deras fotografer fått sin kamerautrustning konfiskerad och filmen förstörd av de paramilitära säkerhetsstyrkorna i samband med en trafikolycka där en container tappats. Fotografen åberopade sin pressfrihet som dock inte tycktes vara till någon större hjälp. Arméns talesman Överste Nanayakkara utverkade indirekt mediacensur med förklaringen att containern hade med det militära att göra och att det därför inte var någon vanlig trafikolycka.
Nämnde jag förresten att det verkar vara brist på Citronella olja också? Alla de apotek jag passerat har sålt slut på det.
Nåväl, efter att ha roat mig med tidningen på flera olika sätt (det är ganska komiskt att försöka bläddra igenom en lösbladstidning på ett snyggt sätt när man sitter fem meter ifrån indiska oceanen samtidigt som det blåser pålandsvind) travade jag in på Galle Face Hotel. Klockan var nu fyra på eftermiddagen vilket betyder att High Tea just börjats att serveras (vilket är ganska tidigt på dagen).
High Tea är en kvarleva från britternas tid som lätt kan förväxlas med Afternoon Tea. Afternoon Tea kan liknas vid små sociala höjdpunkter på eftermiddagen och torde haft sitt ursprung i 1800-talets England. Då middagarna inte serverades förrän 8-9 på kvällarna gick folk med hungriga magar under dagarna. En eftermiddagsfika med te och enklare tilltugg infördes för att underlätta dagen. High Tea är däremot snarare en ersättare för de sena middagarna. Ett rikligare uppbåd av både lättare och bastant mat dukades upp, tillsammans med te. Uttrycket "High" i High Tea har jag dock fått förklarat för mig användes eftersom man intog dessa måltider vid de höga "matborden". Om det är sant eller inte låter jag vara osagt.
Jag beställer in en kanna te och visas sedan runt till de olika serveringsvagnarna fyllda med godsaker. En snabb överblick ger vid handen att det är frågan om en korsning mellan Afternoon Tea och High Tea. Lite längre bort står det en kallskänka som enbart har till uppgift att göra sandwich enligt gästens önskemål. Jag beställer genast en sandwich med stora härliga räkor och springer sedan iväg till serveringsvagnarna och plockar på mig smördegskreationer, petit chous, passionsfruktshots, vaniljkrämsbakelser m.m. Efter en liten stund kommer personalen med den beställda sandwichen. Jag har satt mig vid ett lågt bord men det borde inte ha någon större betydelse eftersom det ändå är fråga om en korsning av de olika Tea-instituten. Bakom mig sitter ett gäng höjdare från någon INGO och blir intervjuade av lokal reporter. Uppfattar inte vilken INGO de representerar, endast att SLMM verkar inblandade, är alltför upptagen med att avnjuta maten, teet och utsikten över indiska oceanen. Det är fortfarande lite mulet men ändå rogivande.
Nöjd med livet dricker jag upp den sista slurken te, betalar för mig, Rs 605 (ca 37 kronor) och beger mig sedan tillbaka till YMCA.
No comments:
Post a Comment