Lejonet och Tigern

Resan avslutad, dagboken stängd

2008-01-14T08:02:00.000+05:30

Resan är nu avslutad, resedagboken stängs därmed för denna gång. Håll dock utkik efter kommande intressanta reseberättelser.

Tur i oturen

2008-01-08T02:59:00.000+05:30

På vägen till flygplatsen, i höjd med orten Ja-Ela (cirka 20 km norr om Colombo), är det trafikstockning. Mängder av poliser och militärer finns på denna ansenliga lilla ort, åskådarna är talrika de också. Det ligger en hel del glassplitter på vägen.

När jag kommer till flygplatsen och har checkat in kommer det meddelande om att en till minister, D.M. Dassanayake, blivit dödad av en vägbomb (truppmina med riktad sprängverkan) i just Ja-Ela. Dådet skedde 2-3 timmar innan jag passerade stället, tur i oturen?

MCNS låter meddela att LTTE misstänks ligga bakom dådet. D.M. Dassanayake var en toppolitiker som satt i den nuvarande regeringskoalitionen. Om det är LTTE som ligger bakom så är det ett tecken på att de börjar att gå efter toppolitiker och höga militärer igen.

Det känns trist att behöva lämna Sri Lanka, det är nu som utomstående rapporteringar om situationen kommer att behövas. SLMM kommer som tidigare nämnts inte att finnas kvar som en oberoende observatör. Det är inte otippat att hjälporganisationer, både internationella och nationella, kommer att få en mycket begränsad tillvaro i landet. Redan nu är det en del organisationer som inte fått förnyade tillstånd att verka i landet.

Jag hoppas att kunna återvända under 2008 för att fortsätta det om inte kunde färdigställas under denna vistelse. Under tiden får vi hoppas på det bästa för all befolkning på Sri Lanka.

SLMM samt säkerheten höjs i Colombo

2008-01-07T12:53:00.001+05:30

Försöker få till stånd en intervju med den nordiska observatörsstyrkan SLMM (Sri Lanka Monitoring Mission), förhoppningsvis kommer mer information under dagen...

Shammuganathan Ravishankar alias "Charles" dödades i ett bakhåll utfört av regeringsstyrkor under den gångna helgen. Charles tros ha varit ansvarig för LTTE:s underrättelseverksamhet. Uppgiften om Charles död har bekräftats av både regering och rebeller.

Civilbefolkningen i Vanni-området (rebellernas starka fäste) har protesterat mot rebellernas borttvingande av utländska såväl som lokala hjälparbetare från Vanni. Rebellerna uppger att NGO:s hindrar rebellernas aktiviteter i området.

Efter det att den Sri Lankesiska regeringen hoppat av vapenstilleståndsavtalet från år 2002 så har man så smått börjat att trappa upp säkerheten i Colombo igen. Under gårdagens "säkerhetsräd" i Colombo togs 198 personer i förvar och 8 fordon beslagtogs. När jag passerade genom staden under den sena kvällen kunde man se flertalet (mer än vanligt) militära motorcykelpatruller och militärjeepar köra runt och leta efter "misstänkta" personer.

Någon intervju med SLMM blev det tyvärr inte.

Detta inlägg är troligtvis det sista som kommer att läggas upp såvida det inte händer fler saker innan jag äntrar planet för hemfärd imorgon. Ska bli "härligt" med 20 timmars resande.

Begravning av mördad oppositionsmedlem

2008-01-03T12:03:00.001+05:30

Begravningen av den mördade UNP-parlamentarikern (det ledande oppositionspartiet mot den nu sittande regeringskoalitionen), Maheswaran sker idag. Redan tidigt på förmiddagen stängde affärer sina verksamheter för dagen för att hedra minnet av Maheswaran. Åsikten bland en stor del av allmänhet och ledande politiker är att regeringen på ett eller annat sätt ligger bakom mordet. Maheswaran var en ivrig förespråkare för den tamilska befolkningens rättigheter samt öppet regeringskritisk.

Affärsägare i Pettah-distriktet, Colombo stängde sina verksamheter tidigt under förmiddagen. Vita sorgband kastar skuggor över Pettahs gränder

Maheswarans kremering skedde idag vid 17:00-tiden, 2008-01-03, i Kanatte "Borella" Cemetary, Colombo. Ett begravningsfölje vandrade med kistan från familjens bostad i Wellawatta till Narahenpita, Colombo. Därefter slöt både politiska partier, fackföreningar och samhällsorganisationer upp. Det deltog nu tusentals personer.

Begravningsprocessionen förvandlades snart till en politisk manifestation som varade ända fram till slutdestinationen i Borella. Gatorna kantades av åskådare som både var nyfikna och som ville ta ett sista farväl av Maheswaran. Säkerhetspådraget var märkbart, både militär och polis kantade den påannonserade rutten.

Slagord och politiska manifest mot den nuvarande regeringen och presidenten haglade under de timmar som processionen tog. Det undgick inte någon att presidenten anklagades för ligga bakom mordet på Maheswaran. En stor banderoll med Maheswarans bild och texten "Stop political killings" bars av både sörjande och politiska anhängare. Hundratals plakat med Maheswarans bild och texten "President responsible!" hade tryckts upp.

Väl framme vid begravningsplatsen uppstod det en smått kaosartad stämning då kistan skulle placeras i ett litet öppet tält framför den närmsta familjen. En rad regeringskritiska tal hölls av ledande företrädare för oppositionspartier, fackföreningar och samhällsorganisationer.

Tumult uppstod därefter då familjemedlemmarna skulle ta sista farväl och stänga kistan. Media, sörjande och nyfikna rusade fram och trängdes med familjen. Civilklädda vakter fick till slut någotsånär ordning på situationen. Kistan bars till kremeringstältet (änkan, Vijeyakala Maheswaran hade beviljats tillstånd att kremera sin avlidne make) och baxades tre gånger runt tältet innan kistan placerades inuti. Efter det att ved staplats under kistan sattes det eld på tältet.

Tusentals sörjande fyllde gatorna för att ta ett sista farväl av Maheswaran

Politiska partier, fackföreningar och samhällsorganisationer passade på att manifestera mot presidenten

Banderoller, plakat och egentillverkade skyltar talade sitt tydliga språk om åsikterna bland de sörjande

Likbil till trots så bars kistan hela vägen från familjens bostad till begravningsplatsen

Ledande politiker, samhällsföreträdare såväl som vänner och bekanta till familjen turades om att bära kistan

Tumult uppstod när kistbärarna försökte att ta sig igenom det hav av människor som hade samlats vid begravningsplatsen

Ledsna åskådare försöker att få en glimt av kistan

Maheswaran-familjen tar ett sista farväl innan kremering sker

Fler bilder och ljud hittas på följande länk http://www.lightstalkers.org/galleries/contact_sheet/6675

Buss sprängd i centrala Colombo, MP-likvaka och regeringen har nu officiellt dragit sig ur CFA

2008-01-02T21:51:00.001+05:30

Vid 10-tiden på förmiddagen ringde telefonen, ett nytt sprängattentat hade skett under förmiddagen i centrala Colombo, ett distrikt ifrån där jag bor (Slave Island, Colombo 2). Enligt MCNS skedde sprängningen runt 09:30. Troligtvis hade en truppmina (med förstärkt sprängverkan för att kunna tränga igenom fordon) detonerats när bussen passerade förbi. MCNS meddelade att bussen transporterade soldater, fyra dödades och tjugotre rapporterades skadade strax efter dådet.

Några timmar efter sprängningen eskorterades två turister ut från byggnaden som bomben placerats i. De hade tagit in på ett gästboende i byggnaden. Skakade och troligtvis glada över att vara i livet hamnade de framför TV-kamerorna och fick svara på frågor om vad de tyckte om Sri Lanka som turistmål, allt under överseende av personal ifrån utrikesministeriet. Minuten därefter förklarade ministeriepersonalen att turisterna skulle eskorteras till ett trevligt hotell samt tackade de skakade turisterna för deras goda vitsord för Sri Lanka som turistmål.

I Sverige försvinner som vanligt rapporter från Sri Lanka i mediabruset. De övriga utländska fotojournalisterna på ön har fått sina rapporteringar kastade i soptunnan då Sri Lanka inte är "hett" nog för de flesta nyhets- eller featureredaktioner. De två tidigare bombdåden i Colombo den 28 november 2007, gjorde väldigt lite väsen av sig i svenska medier. Konstigt nog har dagens bombdåd genererat mer publicering än de tidigare nämnda, trots att dagens dåd inte var lika omfattande. Trenden att premiera ultralokala nyheter framför omvärldsnyheter håller tyvärr i sig. För de intresserade finns dock TT:s korta notis om händelsen publicerad på bland annat http://sydsvenskan.se/varlden/article290638.ece, http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_731863.svd, http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=729378, http://www.kristianstadsbladet.se/article/20080102/TTU/4446.

Obehöriga hölls på avstånd av militär och polis

Enligt MCNS sprängdes bussen av en truppmina (modifierad för kraftigare sprängverkan), fyra döda och tjugotre skadade rapporterades under den första timmen

Till höger på bilden syns spåren tydligt efter de hundratals små kulor som genomborrade bussen när minan exploderade

Efter gårdagens dödsskjutning av parlamentsledamoten Thiagarajah Maheswaran hade någon hunnit att klistra upp en massa affischer om den nu avlidna ledamoten. Motiven för dödskjutningen är ännu oklara. Kort information om honom ger vid handen att han var tamil, hindu, född 1966-01-10, representerade UNP (United National Party) och hade i uttalande några dagar innan dödskjutningen meddelat att han tänkte avslöja uppseendeväckande uppgifter om regeringen. De nationella tidningarna skriver idag att gärningsmannen troligtvis var hans tidigare livvakt. Teorierna om vem som egentligen ligger bakom mordet haglar fritt i tryckt media.

Jag och den israeliska fotografen besökte parlamentsledamotens familj där likvaka ska hållas i tre dagar, därefter sker begravning. Hann även med att hämta ut nya media ackrediteringar på mediaministeriet fastän det inte är så många dagar kvar av vistelsen. Detta är dock Sri Lanka, allt kan ske, närsomhelst, varsomhelst och utan giltiga media-ID så kan man inte ta sig till ställen om det skulle ske mer saker de närmsta dagarna.

Dagen efter dödsskjutningen av parlamentsledamoten T. Maheswaran fanns affischer uppklistrade längs med gatorna i Colombo

Likvaka hemma hos parlamentsledamoten T. Maheswarans familj (hustrun i mitten av bilden)

Som pricken över i:et har regeringen idag officiellt meddelat att de nu dragit sig ur CFA-2002 avtalet (Cease Fire Agreement). Även om situationen sedan 2006 i stort sett varit som om det inte funnits något avtal alls så är det ett stort steg att officiellt dra sig ur. Signalerna för detta året är att det kommer att bli både blodigt och intensivt, troligtvis i de flesta delar av landet, inte ens Colombo kommer att vara förskonat längre. Regeringen tror dock på ett snabbt avslut av kriget och hårdsatsar på militär seger i mitten av 2008. Att vinna hela befolkningens hjärta, särskilt tamilers kommer dock att vara svårare.

Påminnelse om massakrerna år 1983, påminnelse om det fortsatta dödandet

2008-01-01T16:35:00.001+05:30

Letar man sig ner till stranden i Mount Lavinia, strax söder om Colombo upptäcker man snart ett stort betongskelett. På den annars så turistvänliga orten påminner de kvarvarande resterna av ett tidigare hotell om den krutdurk som exploderade år 1983 och kastade in Sri Lanka i det krig som vi känner till idag.

Sedan 1958 (Sri Lankas självständighetsår) har småskaliga etniska sammandrabbningar skett runtom i landet. 1983 massakrerades en armépatrull av tamiler i norra Sri Lanka. Som en reaktion på detta skedde en motmassaker av singaleserna. Under flera dagar massakrerades tusentals tamiler, deras bostäder och ägodelar förstördes. I vissa områden jämnades de tamilska bosättningarna med marken. Varken regeringen, polisen eller militären bröt in för att stoppa attackerna.

Tiotusentals tamiler flydde från de singalesdominerade områdena på ön, många bosatte sig i grannlandet Indien. Likaledes flyttade många singaleser från tamildominerade områden. Grunden för ett långvarigt etniskt krig var nu lagd. En av de byggnader som sattes i brand var det betongskelett som nu kan beskådas i Mount Lavinia.

Bland de hotellgäster som flockas på orten torde endast ett fåtal känna till vad det är för byggnadsruiner. Allmänheten inte äger inte heller tillträde till ruinerna. Historien bakom det sönderbrunna hotellet är som sagt att det sattes i brand som hämnd för massakern på armépatrullen i norra Sri Lanka år 1983. Hotellet som då var i full gång ägdes av en tamilsk familj (familjen äger fortfarande ruinerna samt den nu mycket värdefulla marken). Dåvarande ägaren dog, familjen flyttade utomlands (två söner finns i Storbritannien) och därefter har marken legat i träda.

Mount Lavinias stadsmyndighet har nu beslutat att rivning av betongskelettet ska ske eftersom det utgör en fara för allmänheten då betongen börjat brista på sina ställen. Då byggnaden är fem våningar hög och bostäder finns strax intill byggnaden är det nog en god idé med en sådan åtgärd, tyvärr med följden att detta inofficiella minnesmärke försvinner in i historien. Då bakgrunden fascinerade mig passade jag på att ta kontakt med säkerhetsbolaget och deras väktare som fanns på plats för att dokumentera det som antagligen snart kommer att vara ett minne blott.

Under tiden byggnaden stått orörd har både människor och djur lämnat spår efter sig. Väggar och golv täcks i flertalet rum av ett tjockt lager av fladdermusspillning. Fladdermössen har hittat en favoritviloplats i de nu tomma hisschakten som gapar hungriga. Någon har markerat varje de utbrunna rummen med det forna rumsnummer de hade under sina glansdagar. Är man riktigt tyst och stilla känns det nästan som om de forna gästerna när som helst kan dyka upp från skuggvärlden, endast havet och fladdermössen hörs i bakgrunden. Omänskliga spår finns på väggarna, som om någon fastnat i tiden och desperat försöker att ta sig ut från de brinnande hotellrummen. Som motvikt till den tunga stämningen finns det inristat en kärleksförklaring i en av väggarna.

Året första dag började med en dödskjutning av en parlamentsledamot i ett hinduistisk tempel i Colombo under förmiddagen. Ytterligare en människa dog av skottskador från attacken och sju personer skadades. Gärningsmannen är som vanligt oidentifierad.

New Queers Eve på Sri Lanka

2007-12-31T16:16:00.000+05:30

Uppdatering kommer...

Presidentstyre?

2007-12-30T13:15:00.000+05:30

Som tidigare nämnts hamnade ministern Mervin Silva i rampljuset då han fysiskt attackerade nyhetschefen för det statliga TV-bolaget Rupavahini.

Tidningen The Sunday Times (söndag 30 december 2007) skriver att ett mer lågmält drama utspelade sig en bit därifrån i den förra presidenten, Chandrika Kumaratungas, residens. Tjänstemän från presidentens ämbetskontor tog sig in i residenset, inventerade alla saker och transporterade därefter bort lösa såväl som fastsatta föremål från bostaden. Den officiella förevändningen för detta tilltag var att Kumaratunga inte längre var berättigad till ett lyxresidens på bekostnad av skattebetalarna.

Av en händelse "råkar" denna nedgradering av residenset ske efter det att Kumaratunga hållt en storartad bröllopsfest för sin dotter men någon inbjudan hade inte gått ut till den nuvarande presidentfamiljen.

I samma tidning går att läsa att ministern (det finns många ministrar), Anura Bandaranaike, mer eller mindre placerats i husarrest då presidentens säkerhetsvakter inte tillåter Bandaranaike att träffa allmänheten. Bandaranaike tar dock situationen med ro och förklarar att han istället kommer att spendera mycket tid framför TV:n. Bandaranaike-släkten har under Sri Lankas självständighetstid haft stort politiskt inflytande och betydelse och det är närmast ett måste i den politiska sfären, både politiskt och statusmässigt, att ha Bandaranaike-släktens stöd. De facto husarresten infinner sig lägligt (eller olägligt) nog efter det att minister Bandaranaike röstade emot presidentens senaste budgetförslag.

Ministerstyre?

2007-12-27T11:24:00.000+05:30

På förmiddagen började SMS:en ticka in på mobilen. En minister, Mervin Silva, hade på förmiddagen stormat in på den nationella TV-stationen SLRC (Sri Lanka Rupavahini Corporation) tätt åtföljd av sina livvakter. Ministern och livvakterna attackerade därefter nyhetschefen, T.M.G. Chandrasekera, och hotade att ge honom sparken om han inte stoppade sändningen av en ljudinspelning av Silva.

Kalabalik utbröt på TV-stationen. Personalen kom till sin nyhetschefs undsättning och överöste ministern och hans följe med slag, sparkar och målarfärg. Ministern tvingades låsa in sig själv i ett sammanträdesrum. Kravallpolis kallades till platsen och på något sätt hade personalen tvingat ut ministern och dragit ut honom till lobbyn där ytterligare slag haglade över honom och hans grupp. Kravaller utbröt mellan poliser och mediaarbetare, efter en stund fick poliserna "befriat" ministern som transporterades till sjukhus för översyn av eventuella skador. Händelsen visades därefter oklippt på nationell TV under kvällen. Myndigheterna kontrar händelsen med det faktumet att de tillät en oklippt TV-sändning av händelsen visas, visar att regeringen inte förtrycker mediafriheten i Sri Lanka utan snarare främjar mediafriheten.

När meddelande om att kravallpolis var på väg satte jag mig i en bajaj med kamerorna i högsta hugg. Tyvärr var bajajföraren inte något snille på att hitta i Colombo, vilket resulterade i att jag kom för sent. Endast grupper av poliser fanns kvar när jag anlände till platsen.

Stämde istället träff med ordförande för Sri Lankas bodybuildingfederation för ackreditering till lördagens nationella mästerskap i bodybuilding. Förhoppningsvis blir det några bilder från evenemanget, om ordförande köper min idé förstås. Väl hemma hos ordföranden träffade jag "Mr. India", det vill säga, den kroppsbyggare som nyligen vann de nationella mästerskapen i bodybuilding i Indien. Kort kille, men ganska bred.

Tur till sydkusten för att bevaka 3-årsdagen av Tsunamin

2007-12-26T10:05:00.000+05:30

Situationen till trots så har Sri Lanka sina pärlor (förutom ädelstenar). En av dessa är hela den södra kusten med sina tropiska sandstränder. Jag och två andra fotojournalister, Amnon och Michael, hade bestämt oss för att åka ner till södra delarna för att bevaka 3-årsdagen av Tsunamin som drabbade stora delar av sydasien den 26 december 2004. Sri Lanka drabbades genom att öst- och sydkusten praktiskt taget spolades bort, tiotusentals människor omkom och ännu fler saknas än idag.

Enligt ryktena var det bestämt att Sri Lankas president skulle hålla ett minnestal i Matara, cirka en timmes färd österut från Galle. Opportunister som vi var så åkte vi från Colombo klockan fyra på morgonen med en minst sagt sömndrucken förare. Fastän han bedyrade att han kört klienter i nio års tid och var en utmärkt förare så kunde han inte ändra våra uppfattningar om hans förarvana, det blev inte heller bättre av att vi hade ett par väldigt nära missar/krockar på färden ner.

I mörkret passerade vi orten Boossa som senare under dagen skulle hamna i rubrikerna. Ovetande om detta la vi inte någon större notis om samhället förutom att det finns ett speciellt "detention camp" i Boossa där bl.a. tamiler misstänkta för rebellaktiviteter hålls inlåsta. På eftermiddagen fick vi besked om att två franska journalister arresterats när de filmat en tamilsk familj som skulle besöka anhållen släkting i lägret.

Innan Hikkaduwa blev vi omkörda av presidenten och hans livvaktskolonn. Smått på skoj (för att imitera filmer, men som jag inte skulle ha gjort) sa jag till föraren att "follow that car!". Trots att han ännu inte var riktigt vaken så tryckte han gaspedalen i botten och for förbi alla medtrafikanter, vi närmade oss livvaktskolonnen som även de körde som galningar. Vi fick påtala mer än en gång för föraren, som inte var särskilt bra på engelska, att släppa på gasen. Det är inte särkilt smart att vara alltför nära presidentens kortege, dels ökar risken för att attentat riktade mot honom även kommer att påverka de som befinner sig i närheten men största riskfaktorn torde nog vara att livvakterna misstänker att en bakomliggande bil som knappar in på dem ganska snabbt inte är någon normal förteelse.

Efter drygt fyra timmar anländer vi Matara där det råder fullt säkerhetspådrag på grund av presidentens senare uppträdande. Vi försöker snirkla oss förbi alla militärer och poliser för att ta oss fram till avspärrningen till stadion, eller vad det nu kan vara. Givetvis stoppas vi av säkerhetstjänsten men förklarar varför vi är här. De kollar sin "Presidential Media List" och hittar givetvis inte någon av oss på den (det var en chansning som inte gick hem denna gången). Vår chaufför är dock lite för överhjälpsam och tror givetvis att vi redan anmält oss till evenemanget och inleder en diskussion med säkerhetsmannen. Vi försöker så gått det går att tysta ner chauffören och efter en kort stund så är vi på väg till Unawatuna istället, tror vi! På vägen ut ur staden inleder chauffören en ny diskussion med en annan säkerhetsman, vi bryter in på engelska och tackar snabbt och lätt för oss, säger till föraren att ta oss härifrån. Det räcker med att man söker upp problemen själv, hjälp med detta behövs inte.

I den sömniga kustorten Unawatuna möts vi av några enstaka turister som belägrar de små pittoreska strandhotellen. Vi går runt lite och försöker ta reda på mer om var Tsunami-ceremonier kommer att hållas. Verkar inte ske någonting särskilt i Unawatuna, som blev helt ödelagt av vågen för tre år sedan. Vi slänger iväg några klick-klick innan vi tar oss vidare till Galle.

Unawatuna

Dagoba, Unawatuna

Skuggan av en dagoba, Unawatuna

Unga munkar vid Seeniganam-templet utanför Hikkaduwa

Amnon (t.v.) och Michael (t.h.) i samspråk med lokalbor vid Seeniganam-templet

Solnedgång strax utanför Galle

Vi har fått nys om att något kommer att ske i Galle, åker förbi en lovande ceremoniplats vid Galle Fort men det visar sig att det är en kristen sammankomst istället. Michael känner till ett tempel öster om Hikkaduwa, Seeniganam som kan vara av "Tsunami-intresse". Efter att ha frågat tempelansvariga om lov för att fotografera (inte tillåtet på alla ställen) springer vi ner till stranden där lokalbor samlats. Seeniganam blev även det förstört av vågen men har byggts upp till forna glansdagar igen. På en liten ö utanför huvudtemplet finns det ännu ett tempel, modell mindre. För att ta sig dit måste man färdas med havsgående kajak (lokalborna kallar det katamaran), vilket förklarar folksamlingen på stranden. Glada över att antagligen äntligen ha hittat något tsunami-relaterat visar det sig senare att temple inte kommer att hålla någon särskild ceremoni. Vi blir dock ombedda av prästerna/munkarna att åka längre österut på kvällen då en ljusceremoni med tiotusentals ljus kommer att hållas för Tsunamioffren.

Lokalbor på väg till tempelbyggnaden i bakgrunden. Som offergåvor bringar man oljeljus, rökelse, pengar och frukt

Ett par barn betraktar sjöfarande lokalbor

Vi åker vidare österut längs med kusten för att leta upp byggnader som skadats och övergetts sedan Tsunamin. Längs med kusten pågår fortfarande byggandet av skyddsvallar mot havet. Övergivna hus finns det gott om, vissa hus återvinns till andra byggnader. Mitt inne i fotofrosseriet möter jag en man på cykel. Han undrar förstås vad vi gör och berättar sedan att han är en av de som klarade sig från vågen. Hans enda dotter saknas dock fortfarande. Han berättar vidare att många av de som tidigare bodde i detta området nu har blivit omlokaliserade sex kilometer in från kusten. Detta ställer förstås till en del bekymmer för de som är fiskare. Jag frågar honom om vilken hjälp regeringen ställt upp med. De har inte gett oss någonting, förklarar han bittert, de hus vi har nu är helt och hållet finansierade och byggda av den utländska hjälp som strömmade in till Sri Lanka efter naturkatastrofen. Han passar på att tacka oss västerlänningar för all den hjälp vi bidragit med, han ger inte mycket för sitt lands egen regering.

Spåren efter Tsunamin, den 26 december 2004 är fortfarande påtagliga

Spåren efter Tsunamin, den 26 december 2004 är fortfarande påtagliga

För de fiskare som tidigare bott nära havet, har byggnadsregler och buffertzoner tvingat bort dem till byar sex kilometer från kusten. Dessa avstånd ställer till problem för många familjer som försörjer sig på fiske

I Galle kontaktades Röda Korset lokalavdelning som tog oss med till en liten ceremoni strax utanför Galle. Ljus fastsatta på "bambubåtar" tändes och sattes ut i vattnet tillsammans med blommor. Därefter kom skymningen snabbt medan ljus och blommor sakta drogs ut till havs av strömmarna.

En liten men känslomässig ceremoni hölls i Röda Korsets regi strax utanför Galle

En liten men känslomässig ceremoni hölls i Röda Korsets regi strax utanför Galle

En liten men känslomässig ceremoni hölls i Röda Korsets regi strax utanför Galle

Vi stannade till vid ljusceremonin vid Tsunami Honganji Vihara på vägen upp till Colombo för att ta några bilder till, därefter bar det iväg med vår sömndruckne förare och klockan hann dra mot elva på kvällen innan vi tog oss hem till respektive sovplats för välbehövlig sömn.

Japan som har många affärssamarbeten och biståndsprogram på Sri Lanka står för många av donationerna i landet, bland annat Tsunami Honganji Vihara

Tiotusentals ljus tändes av anhöriga under kvällen runt Buddha-statyn utanför Hikkaduwa till minne av de omkomna och saknade efter Tsunamin den 26 december 2004

De humanitära organisationerna skakade samt nästan nakna män

2007-12-22T21:35:00.000+05:30

De humanitära organisationerna med verksamhet i Sri Lanka är skakade av det senaste mordet på en nationell Röda Korset-medarbetare. Tidningen Daily Mirror (lördag 22 december 2007) rapporterade att en lokal Röda Korset-anställd bortfördes från sitt hem den 14 december av oidentifierade beväpnade personer. Två dagar senare hittades hans kropp.

Det är inte första gången Röda Korsets medarbetare dödats. Den 1 juni 2007 fördes två medarbetare bort och dödades när de befann sig på Fort tågstation i centrala Colombo. En händelse som är mycket omdiskuterad eftersom Fort tågstation är välbevakad av både polis- och militärposteringar.

Förutom rapporteringar om tråkigheter så dök det upp ett fototillfälle under förmiddagen på YMCA. Det visade sig att kvalificeringstävling till lankesiska nationella mästerskapen i bodybuildning skulle äga rum i lokalen nedanför mitt rum. Beväpnad med kameror sprang jag ner och fick klartecken att plåta i begränsad omfattning. Tyvärr var de petiga med att inte låta mig springa runt alltför mycket. Ett urval av bilderna kan beskådas på följande webbadress: http://www.lightstalkers.org/galleries/slideshow/6366 (observera att bildspelet kräver Flash-plugin installerad).

Från bildserien "Sri Lankan Bodybuilders"

Från bildserien "Sri Lankan Bodybuilders"

Från bildserien "Sri Lankan Bodybuilders"

Från bildserien "Sri Lankan Bodybuilders"

Mediaministern uttalar sig om dödade journalister på Sri Lanka

2007-12-21T22:04:00.001+05:30

I ljuset av den rapport som Press Emblem Campaign Monitoring System (PEC) nyligen publicerade om mediaarbetares situation i världens länder så kallade mediaministern Anura Priyadharsana Yapa till en presskonferens igår (2007-12-20) för att bemöta rapporten.

I PEC:s rapport rankas Sri Lanka som det tredje farligaste landet i världen för journalister med sju journalister dödade än så länge under detta året, fyra dödade under 2006. På första plats hamnar Irak med femtio döda journalister under 2007, fyrtioåtta dödade under 2006. Andraplatsen innehavs av Somalia med åtta dödade journalister under 2007, en under 2006 (svenska tv-fotografen Martin Adler som sköts till döds under en demonstration i Mogadishou).

Enligt regeringen har endast en journalist dödats under det gångna året. Mediaministern menade att en del av de som i rapporten klassificerats som journalister i själva verket var tamilska mediearbetare som arbetade åt rebellerna. Några journalistackrediteringar åt dessa har inte utfärdats av de lankesiska myndigheterna och räknas därför inte som journalister förklarade mediaministern. Anura Priyadharsana Yapa menade även att sådana vinklade rapporter som publicerats av vissa element endast har till syfte att befläcka landets internationella anseende.

Överlag så känns det som om landets befolkning nu i än högre grad tvingas att välja sida, något som trissas upp av både lokal media, regeringen, de till synes okontrollerade paramilitära grupperna som verkar i delar av landet, rebellerna och utländska påtryckningar i olika former. Den grupp av befolkningen som tidigare försökt att hitta en medelväg i konflikten emigrerar i allt större grad enligt de lokala mediearbetare och organisationer som jag varit i kontakt med.

Enligt tidningen The Bottom Line (onsdag 19 december 2007) förväntas USA:s kongress att snart rösta igenom ett förslag att stoppa all ekonomisk hjälp till Sri Lanka, undantaget vissa övervakningssamarbeten, om inte Sri Lanka går med på att inrätta en FN-ledd människorättsövervakningsfunktion i landet.

Då en allt större summa av landets totala budget går åt till försvaret tvingas Sri Lanka att låna allt mer och mer pengar för att kunna täcka övriga kostnader. Då de tidigare vänskapsländerna i väster nu ställer allt högre MR-krav på Sri Lanka försöker regeringen hitta andra vänskapsländer som kan ge förmånliga lån och vapenkontrakt, bland dessa kan nämnas Iran, Pakistan och Eritrea.

Klimatet hårdnar för internationella organisationer

2007-12-20T08:43:00.000+05:30

I tidningar, på MCNS och försvarsministeriets hemsidor har det under den senare tiden dykt upp artiklar som mer eller mindre pekat ut ökat missnöje med den internationella närvaron på Sri Lanka.

Efter möten med olika NGO:s under gårdagen ska det även ha publicerats anti-västerländska texter i de Sinhalesisk-språkiga tidningarna. Verksamheten bland de internationella organisationerna kan i skenet av dessa stämningar inte annat än sammanfattas som ytterst försiktigt. Vissa organisationer bedriver sin verksamhet "illegalt" då de ännu inte har fått förnyade tillstånd från myndigheterna.

På MCNS hemsida går det att läsa följande (observera att det inte är MCNS som skrivit artikeln, de har dock valt att publicera den på sin hemsida):

"SHOULDN’T THERE BE A LIMIT TO FOREIGN INVOLMENT IN THIS COUNTRY

20 Dec 2007 - 17:41

By Dr Tilak S. Fernando

Not even three weeks have lapsed when the whole hornets’ nest was brought upon the UNESCO, particularly on the shoulders of its Director General Koichiro Massusra, officially by the Sri Lankan State as much as by patriotic Sri Lankan nationals who are living throughout the globe on the imprudent statement he made condemning the SLAF air strike on the Voice of Tigers Radio Station (VoT) by calling it a ‘Civilian Radio’ station. Subsequent defensive statements from UNESCO proved beyond any doubt that the respectable Director General had been mislead when he apparently borrowed coloured glasses from his representative in Colombo to view the situation before he commented. What a poor show!

Even before the dust settled down on this indecorous performance what did we hear? The UNICEF country representative Philippe Duamelle becoming mischievous, in thinking that Sri Lanka is his grandfather’s backyard, and acting accordingly to his own whims and fancies thus overstepping all diplomatic norms and going far beyond his UNICEF mandate to turn his back on Foreign Ministry Guidelines and venturing into the so called ‘ uncleared’ terrorist areas on the pretext of advising them about child soldiers recruited by the LTTE terrorists - perhaps to soothe the crying rebels who are desperate and in agony at present.

In this country we have a Sinhala adage about ‘the man who climbed a coconut tree to cut grasses. Philippe Duamelle’s excuse given to the Foreign Secretary, Palitha Kohona, when he was summoned to express the Sri Lanka government’s concern over his high handed dictatorial behaviour and visiting Killinochchi was no different to the coconut tree climber’s excuse - “I was not familiar with Foreign Ministry guide lines” similar to what the climber said, “I am coming down because there is no grass on the coconut tree” (Thanakola nethi hindane bahinne)!

If Philippe Duamelle as the Country Representative of the UNICEF in Sri Lanka does not know the fundamental guide lines laid down by the foreign Ministry to all diplomats and foreigners, then what is he doing in this country? What does he think of Sri Lankans? A bunch of harebrained idiots who would swallow any bait? He should realize that the era any foreigner could arrive in this land with the hospitality of the Sri Lanka government and tried any monkey pranks are over and done with, and moreover his unacceptable behavior in rushing to cuddle the terrorists had not been cleverer than an ostrich trying to hide its head in the desert sand.

Officials of high calibre sent out from International organisations to various countries, especially the developing world, with a prime aim of helping and aiding the progress of that country are not school boys who have just got through their ‘O’ Levels in secondary education. They are chosen out of a severe sieving process according to their educational and professional qualifications, knowledge on the subject on which they are sent abroad for, and who are either familiar with the host country or after being briefed thoroughly through orientation courses before they embark on such responsibilities. When things are in that order any high ranking official in the calibre of a country representative coming out with such brusque statements only exposes how biased this foreigner can be and for what purpose he has arrived in this land with perhaps his own agendas on the pretext of protecting children !

Philippe Duamelle may have been in Sri Lanka as UNICEF’s Country Representative less than three months but that does not give him the right to overstep Foreign Ministry guide lines given to diplomats in entering a terrorist controlled ‘ war zone’ as and when he fancies? He has claimed after the visit that he ‘met with the LTTE to impress on the outfit the urgent need to release the newly recruited child soldiers numbering 240 or more’ according to the complaints received by UNICEF’. UN Convention on the rights of the child states 15 years as the minimum age a child could be recruited for any combat purposes. The UN Security Council Working Group on Children and Armed Conflict has repeatedly asked the LTTE to cease child recruitment and sent strong messages calling for the cessation of child recruitment.

Subsequently the Secretary General of the UN Ban Ki Moon has also sent a strong message to the LTTE, and categorized the LTTE as a ‘repeat offender on the Secretary General's list of violators for years’. if Duamalle’s intention by visiting Killinochchi had been ‘to assess the effectiveness of ongoing programmes and meet with the UNICEF staff’ as he put it, then there is a wretched vacuum in their communication system as the LTTE has paid no heed except for a lip service and the innocent Tamil children are being forcibly recruited and made cannon fodder every day which is being exposed day after day by the Defense web site, electronic media and through numerous websites the world over.

It is not only the UNICEF that comes out with lame excuses when in a trapped situation that they are officially carrying out formal investigations and the outcome would be shared with the Government of Sri Lanka. In their books there is always no evidence of illegal transactions or illegality in what the LTTE terrorist are up to but the Sri Lanka Government. This is not the first or the second instance officials of the UN or the representatives of UN affiliated agencies have been unfair to Sri Lanka.

Last year when a prominent Sinhala freelance journalist who happened to be a member of staff of the UN office in Colombo asked a journalist during a press interview whether it was a crime to compare Prabakaran, the mass murderer, who has killed thousands of people including political leaders both Sinhala and Tamil in this country, including his own Tamil brethren with that of Sadham Hussein’s crimes of ordering the assassination of 146 people was a punishable offence and to focus such information for the benefit of the newspaper readership and say, " No country in the world demands the summoning of Prabahakaran before the World Court Marshal’, the UN’s stance was bared by Olare Clinton, the Country representative based in Colombo, by not only attempting to victimize her member of staff but had the audacity to phone Bandula Jayasekera, the then editor of Daily News and question as to why such an interview was published. If not for the pressure exerted by the press at that time Olare Clinon may have gone to town and bulldozed her member of staff .

Over and over again it has been exposed that there are pro-LTTE elements in employment in many of the foreign agencies that are based in Colombo. Once the former UN Secretary General Kofi Anan was pushed into an embarrassing corner as a consequence of misguided information fed through to him by the UN officials in Colombo when he innocently sympathised with the LTTE terrorist leader Kauslyan's assassination. UN Colombo office records of impartiality towards Sri Lanka was not new and it had been exposed once before too when two former Heads in Colombo office, Peter Witham and Arve Ofstads, were given marching orders to leave the Country by the Sri Lankan Foreign Ministry due to their jaundiced eye attitudes towards the LTTE terrorists.

It is very unfortunate that some of the foreigners who land in this country on the pretext of working for the welfare, human rights, peace promotion and to combat recruitment of child soldiers under various names and categories, appear to be taking the reins of a variety of operations to their own hands willy nilly and are trying to dictate terms to the Sri Lanka State at times!

The time is ripe now for the Sri Lankan government to open its eyes much wider and call spade a spade whenever foreigners are seen to be involved in internal affairs or politics in this country and fathom the level of duplicity adopted by these white serpents coiled round in Sri Lanka in the form of peace promoters, INGOS, High Commissioners and diplomats. When they are found guilty there should be no pardoning but to take the same stance the late President Ranasinghe Premadasa took by sending them out to where they came from, by the ear.

-The Media Centre For National Security bears no responsibility for the ideas and opinion expressed by the numerous contributors to the “Opinion Page” of this web site-"

På försvarsministeriets hemsida går man med näbbar och klor på sin gamla kolonialist Storbritannien, även här i en utomstående artikel som man valt att publicera på sin hemsida. Fråga är bara om artikelförfattaren anser att två fel blir ett rätt:

"Last modified on: 12/17/2007 6:50:43 AM

Open letter to British rep to Sri Lanka on duplicity

By: Simple SIMEON - Yakkala

I have a few questions for the outgoing British High Commissioner to Sri Lanka, who has become a great champion of human rights and the best ambassador of peace for the greatest non-violent nation on earth ; the nation that gave us the Magna-Carta.

1. Was there an attack by the British Army on a civil rights march through Derry, Northern Ireland, on 30 January 1972 that killed over 13 unarmed civilians during a march by the N.Ireland Civil Rights Association?

2. Did the English fight a cruel war against Irish Catholics since 1916; and did that war kill thousands?

3. Why did it take the British Government over 26 years to form the Saville Tribunal to investigate the massacre of innocent unarmed Catholic Irish by the predominantly English protestant army?

4. Why did the Widgery Tribunal held immediately after the massacre clear the Soldiers of wrong doing?

5. Why did it take 26 years to establish another tribunal (Saville Inquiry) and why did that panel find the British forces guilty of human rights violations?

6. Why was there a cover up?

7. Why was Sir Michael Jackson, a captain in the 1st British Para regime implicated in this massacre appointed to head the British army?

8. How would someone who was accused of being part of a massacre like that end up becoming commander of the British forces?

9. Why did Conservative Prime Minister John Major reject the people's demand for a public inquiry into a massacre?

10. Were Irish Catholic sympathisers and IRA rebels ever tortured by the English Protestant army over the course of a horrible fratricidal 80 odd year civil war?

11. Why was certain evidence (such as original British Protestant led army photographs, original helicopter video footage etc.,) that day destroyed or made unavailable to the public

12. Why were guns used on the day by soldiers lost by the British Ministry of Defence?

13. Why did the cover up go on for 1998?

14. Is 1998 the year when the English Government made human rights a part of their charter?

-The Ministry of Defence bears no responsibility for the ideas and opinion expressed by the numerous contributors to the “Opinion Page” of this web site-"

Avslutningsvis länkas det till en bild/artikel som försöker fräscha upp marknadsföringen av en så sexig sak som en gasoltank!? http://www.dailynews.lk/2007/12/21/bus001.asp

Bildspel med ljudintervju

2007-12-18T20:08:00.000+05:30

Bilderna från mediademonstrationen den 10 december 2007 i Colombo, Sri Lanka finns nu åtföljda av grovredigerat ljud/intervju.

http://www.lightstalkers.org/galleries/slideshow/6298

100 000 rupies och 6 kronor

2007-12-17T15:03:00.000+05:30

Efter det förhoppningsvis sista bankbesöket känner man sig Rs 100 000 rikare. Passade på att köpa bakverk för sammanlagt Rs 100 (6 kronor) på vägen tillbaka till gästhuset. Tänk så många bakverk man kan få för Rs 100 000, eller så kan man köpa en helt ny motorcykel (Rs 70 000 - 85 000) och ändå ha kvar pengar till 1 500 - 750 bakverk!

En hög med Rs 100 000 och bakverk för en betydligt mindre summa

Vägspärrar borta och frisläppta släktingar till parlamentariker

2007-12-16T17:05:00.000+05:30

För några dagar sedan vaknade Colombo-bon till gator utan vägspärrar. I en dom från Sri Lankas högsta domstol fastslog domstolen att de otaliga permanenta vägspärrar som polisen satt upp runtom i Colombo inte är lagenliga. Domstolen menar att permanenta vägspärrar är ett intrång i den grundläggande rättigheten att kunna röra sig fritt samt att alla medborgare har samma rättigheter och skydd av lagen så som det garanteras i den Sri Lankesiska konstitutionen. Domstolen utdömde även de permanenta förbud mot parkering som polisväsendet under lång tid satt upp i Colombo.

Tillfälliga vägavspärrningar och stoppande av trafik för att tillgodose VIP:s framkomlighet genom Colombos gator ansåg domstolen i sig utgöra en säkerhetsrisk för medborgarna. Domstolen förklarade att de speciella trafikprivilieger som VIP:s fram tills nu har haft strider mot principen om allas likhet inför lagen. Domstolen uttryckte (fritt översatt) "att det ska hållas i åtanke att vår stat är en Demokratisk Socialistisk Republik där alla människor är lika".

Att färdas i Colombo är nu påtagligt lättare. Det är endast de militära vägspärrarna som är kvar eftersom de inte är berörda i domen. Åsikterna bland allmänheten är dock blandade, vissa tycker att livet underlättats betydligt efter domen, andra befarar att rebellerna nu har större möjligheter att utföra dåd i Colombo. Det återstår att se om myndigheterna kan återinföra vägspärrarna på något annat sätt eller om det kommer att ske fler dåd i Colombo-området.

I dagens The Sunday Times (söndag 16 december 2007) går det att läsa att FN:s personalfackförening inom kort förväntas att upplysa sina 13 000 medlemmar om att undvika uppdrag på Sri Lanka. Skälet för detta är att fackföreningen anser att Sri Lanka tillhör de mest farliga platserna att vistas i för hjälparbetare.

I gårdagens Daily Mirror (lördag 16 december 2007) rapporterades det om att familjemedlemmar till TNA-parlamentariker (Tamil National Alliance) nu frisläppts av sina kidnappare. Under veckan har de olika politiska partierna och blocken irrat runt och bytt partisympatier med varandra. Anledningen till detta var den kommande tredje (!) parlamentsröstning angående presidentens budgetförslag som genomfördes i fredags. Tidningarna har varit upptagna med att fylla sina sidor med alla intriger kring detta. Även på den politiska scenen har man varit fullt sysselsatt. Ett av de mer spektakulära tilltagen inför budgetgenomröstningen var kidnappandet av olika TNA-parlamentarikers familjemedlemmar. Den Pillayan-ledda TMVP-gruppen tros ligga bakom kidnappandet för att på så sätt påtvinga TNA:s parlamentariker att lägga sina röster för ett godkännande av presidentens budget. TNA håller regeringen ansvarig för kidnappningarna. Kidnappningarna har kommenterats friskt, kritiken är syrlig:

"Who said there is no democracy in Sri Lanka? You asked for the release and they did! Where else in the world you find a government which responds immediately!!"
/C.Senthil

"These so called democratic countries have to learn the "rules of Democracy" from Sri Lanka."
/Superb from Sydney

"thank you Mahinda"
/Piyal

"everybody involved in this abductions must be produced international courts for war crimes...without srilankan judges..."
/Willi

"It was not abducted. They lost their way. Then government found immediately. That's how government give security to their pepole."
/Martin

"Thanks Pillayan.don't do this dirty work next time.you too can follow your leader's path and let the people live peacefully.
/Rajan

"LOL. This nation is in serious trubbel. I sugest you route the coruption, get a real democracy, stop terrorising your own peoples and give all peoples the same rights. LOL."
/StarScreamer

"Pillaiyan, Be clear on one thing. When LTTE is finished in North, you will have to simply face your fate. So be prepared for the same what you do to the innocent tamils now. At that time no tamils will care about and you will have to face your fate alone. MR brothers are very smart and clear on their goal. Dont be fool to expect that you will fly to UK under diplomatic passport when your need is over. So decide your way. Till not very late."
/Appuhamy

"Pillayan Thank for your service.No our security forces are providing such a services to innocent tamil peoples.World should follow this path to safeguard other minorities too.Carry on untill your objective is achieved."
/D.M.P.B.Dissanayake

"Poor Pillayan, he must be the most surprised person in the world! I am sure he has no idea whether an abduction took place! Now there's a release too... poor guy.."
/sampath

"Pillayan!!! You are my true hero. I strongly believe there is a place in the Mahinda cabinet in future for you. Carry on what you are doing. May be a foreign minister...Who knows. You have all the qualities...than the one we have at the moment..."
/MG

Bland några av de övriga händelserna föranledda av budgetgenomröstningen kan nämnas att UNP-anhängare (United National Party) attackerades när var på väg i sina bussar från sitt partikonvent. Några av reaktionerna:

"This is goverment sponsored terrorism."
/Adam Mohamad

"Fools, instead of attacking UNP supporters go and attack the Paliament. Attack the President and the Ministers. Even you don't have anything to eat and beg in the streets, you fellows (Red shirts) never corrects themselves. Foolish men and the foolish rulers."
/fizal

"I'm no UNP sympathizer. However, these attacks are unwanted. Given the location of the incident it could be reasonably predicted who instigate this type of dirty work."
/Channa

... och som om inte det var nog så pågår inre stridigheter mer eller mindre konstant inom de olika partierna. JVP (Janatha Vimukthi Peramuna) som är i opposition mot den nu sittande regeringskoalitionen skakas av anklagelser om att element inom JVP hotat en JVP-parlamentariker då han ska ha röstat för presidentens budget. Den utsatta parlamentarikern uppger att han fruktar för sitt liv. Övriga JVP-parlamentariker ska enligt media ha avstått från att rösta överhuvudtaget i fredags. Dagens The Sunday Leader (söndag 16 december 2007) täcks med en artikel om hur regeringen sarkastiskt tackar JVP för att ha avstått från att rösta mot budgeten. Om JVP röstat mot förslaget hade det funnits en stor risk att regeringen tvingats utlysa nyval.

"It is MR brothers duty to safe this patriot. Nandana malli, you are deserved to be the Heritage Minister."
/Appuhamy

"Dont wory nandana u voted for the budget no .U will get a minisry soon so will get the VIP security also...."
/jack

"JVP contains 37 ideots,1 patriot.Total 38.Another election will make definitely 25 out of 37home.Mother lanka suffering becoz of this type of ideots only."
/TRUTH

"Nandana Gunatilaka is the only patrotic JVP MP who has a back bone. Other only try gain political advantages."
/pula

"I thought JVP is bit different from other political parties. It looks they too are the same."
/janak bandara

"It's like - alu yata gindara - the militancy running in the blood of the rathu sahodarayas is no surprise. They will not tolerate dissenting views how much they preach democracy. After all they claim sole monopoly for "nivaradi mathaya" - their opinion is correct and all millions of other non-jvp people are wrong. Nandana has matured ever since and now he is a victim of the vicious doctrine he propogated in the past."
/Channa

"yes.. my dear...you are getting that bitter experience.as a university student I got this lesson from your followers.well dun"
/herath

"I'm no JVP supporter but Mr Nandana is the only person with a policy and a backbone in the JVP. I'm not backing up Nandana's position but he had the courage to back his opinion.."
/Sanath

"Dont worry about that. that is the KARMAYA"
/nimesh

Politik på Sri Lanka är ett drama med hög intensitet, är man politiskt intresserad så är det ett spännande land att bevaka.

Glömde bort Lucia!

2007-12-13T18:15:00.001+05:30

Knappt 15 km söder om Fort-distriktet i Colombo ligger den lilla orten Mt Lavinia. Ett trevligt litet samhälle som inte har den stökiga och bökiga storstadsatmosfären som kännetecknar Colombo. Längst ut på en klippa ligger det ståtliga lyxhotellet Mount Lavinia Hotel. Från hotellet kan man beskåda hela kustlinjen upp till Colombo och dess skyskrapor. Byggnaden har tidigare varit residens åt brittiska guvenörer. Britterna klamrar sig fortfarande fast i klippbyggnaden, nu i egenskap av turister.

Hann med en utsökt lunch och eftermiddagste innan regnet närmade sig kustremsan. Ett ögonblick senare är Colombo draperat i en grå regnmassa, det tar inte lång tid innan regnet har letat sig ner till Mt Lavinia. Dags att åter bege sig till loungen på Hilton i Colombo för att kolla epost, nyhetsuppdateringar m.m.

Först nu när jag postar inlägget kommer jag på att det är Luciafirande idag. Jag firar det med lite arrack istället. Skål!

Utsikt över kustlinjen mellan Mt Lavinia och Colombo (Colombos skyskrapor kan skönjas i horisonten)

Mediarepresentanter protesterar mot begränsad mediafrihet

2007-12-10T16:49:00.000+05:30

På dagen för firandet av mänskliga rättigheter (måndag 10 december) marscherade företrädare för olika mediaorganisationer och fackföreningsgrupper till ministeriet för massmedia och information i Colombo. Editor's Guild, Newspapers Owner's Society, The Federation of Media Employer's Trade Union, The Free Media Movement, The Sri Lanka Muslim Media Forum, The Sri Lanka Tamil Journalist Association och The Sri Lankan Working Journalist Association protesterade mot det som de samlade representanterna menar är en inskränkt mediafrihet i Sri Lanka.

Vid ankomsten till ministeriet stoppades demonstrationståget av befintliga poliser och vakter. Efter lite tumult så fick demonstranterna övertaget och öppnade järngrinden för att ta sig vidare till ministeriebyggnaden där en petition överlämnades till mediaministern.

The Free Media Movements representant Sunanda Deshapriya förklarade att petitionen var ett förslag till mediaministern om att gemensamt kunna ta fram förslag till lagar för mediafrihet i landet samt att få till stånd ordentliga brottsutredningar av de attacker, mord och trakasserier som skett mot både mediainstitutioner och dess anställda. Under de två senaste åren har 11 journalister och mediamedarbetare dödats, dessa dödsfall har inte ens någon påbörjad utredning förklarade Sunanda.

Sunanda Deshapriya, representant för The Free Media Movement

Turist i Kandy

2007-12-09T16:38:00.001+05:30

Kom tillbaka från Kandy idag. Har troligtvis dragit på mig en förkylning under vistelsen i höglandet. Temperaturen i denna region ligger runt 20 grader vilket känns ganska kallt nu när man vant sig vid Colombovärmen.

Förutom att ha diskuterat seriösa saker med fixaren, X, som jag även bodde hos, passade jag på att turista när jag ändå var i dessa trakterna. Kandy och höglandet är ett av de ställen som väldigt få besökare på Sri Lanka missar, det är rentav ett måste. Elefanter, tempel, tefabriker, botanisk trädgård, berg och dalar m.m. hanns med.

Expresståg till Kandy tar 2 ½ timme (drygt 110 km) och har oftast en speciell förstaklassvagn, Observation Cart, tillkopplad tågsetet för att underlätta passagerarnas beskådande av utsikten. Observationsvagnen måste oftast bokas lång tid i förväg om man ska ha någon chans att få en plats. Fick nöja mig med en tredjeklassbiljett eftersom jag inte bokat i förväg. Missade givetvis att få sittplats på tåget så det blev till att stå upp tillsammans med många andra hela vägen. Att försöka få sittplats i tredjeklassen är något som man måste öva på länge. När tågsetet rullade in på stationen förvandlades den tidigare så lugna folkmassan till en atletisk massa. Gamla, unga, halta och lytta rusade mot vagnarnas dörrar och som genom ett under var det ingen som ramlade under det fortfarande rullande tåget. Uppskattningsvis tio sekunder av stökande och bökande, sen var alla sätena upptagna!

Väl framme i Kandy möttes jag av X, den fixare som jag haft kontakt med ett tag innan avresan till Sri Lanka. Att jag förlitat mig på just X är av den enkla anledningen att han under lång tid arbetat med journalister och har kontakter som är användbara för mediafolk. Vi åker till X hus där hans hustru och barn väntar. X hjälper mig att komma tillrätta i den avskilda delen av hans hus där jag kommer att bo under kommande fyra dagar. Förutom att arbeta med journalister har X en Sightseeingverksamhet för både inhemska och utländska turister.

Vi samtalar om nuvarande möjligheter till att komma in i stängda områden, dricker gin och väntar på att middagen som hans hustru lagar ska bli klar. Efter en stund kommer en god vän till X på besök, det bli mer gin. När det är dags för middag var man lovligt rund under fötterna, middagen klarades dock av utan några problem. Därefter blev det mer gin och sen läggdags.

Nästa dag gick vi igenom lite fler detaljer kring de stängda områdena i landet. X visade mig journalisten Kevin Sites nyligen producerade bok om konflikter runt om i världen (http://hotzone.yahoo.com/). X visar kapitlet om Sri Lanka och Kevins referens till X. Jag har fått infomation om vilka säkerhetsprotokoll som måste följas, både för X egen säkerhet och min. X är väldigt noga med att poängtera vissa saker, det är dags att koppla om telefonen till satellitläget.

Efter några försök att kontakta personer bar det iväg till Kandys troligtvis mest berömda sevärdhet, Temple of the Tooth (Sri Dalada Maligawa), som sägs innehålla en av Buddhas tänder. Tempelkomplexet är ganska stort och drar dagligen till sig både troende och turister. Templet utsattes 1998 för ett bombattentat som LTTE tros ligga bakom. Delar av tempelbyggnaderna skadades och än idag kan vissa skador fortfarande urskönjas.
I anslutning till templet finns även en filial till nationalmuseet i Colombo. Mycket mindre museum som innehåller historiska föremål från Kandys glansdagar som kunglig huvudstad.

I augusti varje år hålls en speciell buddhistisk parad, Esala Perahera, i centrala Kandy där tiotals utsmyckade elefanter och hundratals dansare, flaggbärare, musiker och eldkonstnärer deltager under tio dagars tid. Peraheran tros har sina rötter i en regnritual som kan dateras tillbaka till 200-talet f.Kr. Den moderna paraden där Buddhas tand bärs fram på en elefant är dock en kvarleva från 1700-talet.

Dagen fortsatte med en färd till den botaniska trädgården i Peredeniya, strax utanför Kandy där mer eller mindre hela Sri Lankas flora finns att beskåda. Vi tog en färd längs de smala och gropiga vägarna uppe bland bergen. Efter passerande av ett antal fält av tebuskar kom vi fram till en tefabrik. X passade på att ta en kopp te medan jag gick runt i fabriken och fotograferade, hann dock med en kopp te innan vi återvände till Kandy. På kvällen umgicks jag med X familj, vi spelade olika spel alltmedan X fyllde på mitt glas med Sri Lankas inhemska sprit, arrack.

Efter att lusten att strypa en tupp som höll till på gården, eller hos grannen, avtagit så for jag och X till Pinnawala Elephant Orphanage i Kegalle-distriktet. X som har sett elefanter till leda försvann in i en restaurang medan jag och en hord av turister sakta vandrade ner till floden där elefanter strax skulle infinna sig. Efter en snabb historia vid floden så åkte vi runt bland byarna i bergen och besökte tempel. En intressant upplevelse i sig förutom att nästan ha krockat med både lastbilar, bussar och hundar. På kvällen tog vi en åktur på X motorcykel för att insupa det vackra landskapet. Lite arrack blev det också, dock inte samtidigt som vi åkte runt på vägarna.

Sista dagen skedde inte så mycket, det småregnade och tröttheten låg som ett täcke från de föregående dagarnas strapatser. Hoppade på tåget tillbaka till Colombo där jag stöp i säng.

Kommer sannolikt att återvända till Kandy om en eller två veckor, dock inte för att turista.

Den inre byggnaden i Temple of the Tooth, Kandy sägs innehålla en av Buddhas tänder

Oljelamp- och rökelseställ på innergården av Temple of the Tooth, Kandy

Kandy är omgärdat av olika sedvärdheter som ofta är belägna i avkrokar uppe bland de mångtaliga bergsbyarna. Allmänna komunikationsmedel finns oftast att tillgå i de större byarna

Gadaladeniya Raja Maja-templet utanför Kandy. Tempelbyggnaden är nu hårt åtgången av fukt som under århundraden trängt igenom den granitsten som använts till att bygga templet. Granit är ett ovanligt byggnadsmaterial för tempelbyggnader på Sri Lanka, det vanligaste byggmaterialet är sandsten. I förgrunden skymtas en takförsedd dagoba (pagod). Takförsedda dagobas tillhör ovanligheterna på Sri Lanka

Smyckestillverkning i Kandy, ädelstenar i förgrunden. Förutom orten Ratnapura som anses vara ädelstenarnas Mecka i Sri Lanka så finns det även en lokal mindre ädelstensbrytning i Kandy-området

Endast de tre översta bladen från tebuskarna plockas för vidare behandling i tefabriker. Ett klassiskt uttryck för detta är "two leaves and a bud"

Efter det att tebladen fått torka på rack så att oxideringsprocessen sätts igång finns det fortfarande fuktighet kvar i dem. Denna fukt processas bort genom att bladen rullas i maskiner som främjar ytterligare torkning

Efter jäsningen sorteras teet efter storlek. En slutlig sortering av teet baserat på färg sker också

Varje teplantage har sin egen tefabrik där all bearbetning, försäljning och eventuell export sker

Det finns cirka 3000 elefanter kvar i Sri Lanka, deras roll som arbetsredskap har avtagit. För att bevara elefanterna finns det många nationalparker och "orphanages" som huserar djuren. Deras nuvarande roll är främst som publikdragare till olika evenemang och nationalparker

Kriget sätter även sina spår bland elefantpopulationen. Denna elefanthona från Pinnawala Elephant Orphanage, Kegalle förlorade foten när den trampade på en mina

En elefantskötare från Pinnawala Elephant Orphanage, Kegalle tvättar en elefanthane

X döttrar visar stolt upp sitt husdjur

... fortsättning följer

Sifferleken fortsätter, minst 2554 personer arresterades samt "ljustomtar" i det gröna

2007-12-05T16:31:00.000+05:30

I ett pressmöte på MCNS igår informerades media om att 2554 personer tagits i förvar (siffran gäller enbart förvarstaganden i västra och nordvästra distriktet, MCNS har inte släppt uppgifter om antal förvarstagna i övriga delar av landet) sedan Nugegoda-bombdådet i förra veckan. Enligt MCNS har nu alla utom 202 personer lössläppts.

Amnesty International fördömer de företagna massarresteringarna. Lokala civilrättsgrupper har uttryckt sin oro och menar att tamiler är en särskilt utsatt grupp för förvarstagandena.

Har varit i kontakt med fler utländska journalister med placering på Sri Lanka. De bekräftar svårigheterna, för att inte säga omöjligheten, att arbeta som journalist i norra och östra Sri Lanka.

Imorgon reser jag till fixaren i Kandy (höglandet). Vad har man gjort under de senaste dagarna förutom att ringa hit och dit och analyserat de lokala nyheterna? Förkovrat sig med god mat och kollat på modevisning, ganska bisarrt med tanke på situationen i landet.

Sashimi båt på Nihonbashi:s filial i Odels varuhus, Colombo

Dim Sum anrättningar från Emperors Wok, Hilton Colombo

Sashimi- och Makitallrik från Ginza Hosen, Hilton Colombo

Shiruko dessert från Ginza Hosen, Hilton Colombo

Modevisning på Hilton Colombo för de rika och berömda

Modevisning på Hilton Colombo

"Ljustomte" i Hilton Colombos trädgård

Livet återgår till det "normala"

2007-12-04T15:34:00.000+05:30

President Rajapaksa har gett instruktioner till polisen att släppa alla de personer som anhållits de senaste dagarna om det inte finns några anklagelser mot dem. Tidningen The Nation (söndag 2 november 2007) skriver att även skolungdomar anhållits. Samtidigt uppmanas allmänheten att stödja säkerhetsstyrkorna i deras arbete för bättre säkerhet i landet. Det har inkommit klagomål om att civilbefolkningen i några fall trakasserats i samband med de utförda kontrollerna vid vägspärrarna.

Säkerhetsnät över Colombo, 800 tamiler rapporteras ha anhållits

2007-12-03T17:02:00.000+05:30

Efter en lugn helg (inga ytterligare dåd i Colombo, dock som vanligt i norra och östra delarna) med kinesiska kycklingfötter, tjattrande societetsdamer, cricket och italienare på pub som "I wan ee-talian coff-ee" börjar en ny strålande vecka.

Ett "säkerhetsnät" lades igår (söndag 2 december 2007) över Colombo och övriga delar av landet. Tusentals tungt beväpnade militärer och poliser ska ha utstationerats i Colombo. Noggranna undersökningar av både fordon och personer sker. Bussresenärer visiteras innan de får kliva på stadsbussarna. Tidningen Daily Mirror rapporterar idag (måndag 3 december 2007) att över 550 personer anhållits under gårdagen för vidare förhör. Tidningen The Nation uppger (måndag 3 december 2007) att över 800 tamiler har anhållits i Colombo sedan i fredags.

MCNS uppger att en paketbomb hittats under morgonen (runt kl. 08:30, måndag 3 december 2007) i närheten av ett bostadskomplex i Colombo 5. I närheten bor TNA-parlamentarikern Sivajilingam, dock tros bomben ha varit riktad mot en högre säkerhetsofficer i området.

Ikväll blir det till att koppla av med några glas arrack på Hilton Hotel eftersom internetkopplingen i närheten av YMCA nu varit avstängd i några dagar. Hilton har åtminstone en fungerande uppkoppling även om man måste betala för den (internet-abstinens).

Ännu en bombexplosion i Colombo, regeringen sätter Prabhakaran i kikarsiktet

2007-11-28T23:15:00.001+05:30

Har just kommit tillbaka från ännu en bombexplosion som skedde 17:55 på kvällen i Nugegoda, i sydöstra delen av Colombo.

Enligt telefonsamtal med MCNS 22:15 dödades 17 personer direkt vid explosionen. Fyra kroppar är brända till oigenkännlighet och 37 skadade, varav fyra allvarligt, har förts till sjukhus. Denna gången rörde det sig om en paketbomb som lämnats i förvar i modeaffären No Limit, Nugegoda. Dådet är definitivt utfört av LTTE förklarade MCNS över telefonlinjen.

Detta är andra bombdådet på mindre än ett dygn. Är detta bara en påhälsning från LTTE eller har en större aktion satts i verket? Hela Fort-distriktet är nu avspärrat med fordonshinder. Det återstår i morgon att se om det ens är möjligt att passera området till fots. Jag behöver gå till banken och ta ut mer pengar och banken ligger just inom det avspärrade området (allt blir dyrare när oroligheterna kryper närmare inpå, bajaj-föraren blev i alla fall ganska mycket rikare).

I ett pressmöte som skedde för en timme sedan (kl. 23:00) på MCNS uppmanade polisen allmänheten om att vara extra uppmärksamma på omgivningen och genast rapportera misstänkta aktiviteter.

Både vägbanor och närliggande byggnader täcktes av glas som hade tryckts ut av tryckvågen

Explosionen var så kraftig att trafikljuset slets av från sin stolpe och slungades över hela vägbanan

Spridda personliga ägodelar vittnar om det kaos som rådde strax efter detonationen

Explosionen skedde i en vältrafikerad större korsning under rusningstrafiken

Under den sena kvällen samlade teknikerna fortfarande in bevismaterial

Regeringen har under dagen gått ut med en förklaring att rebelledaren Prabhakaran nu kommer att sökas upp och dödas. Thamilselvans död var en fingervisning om att den lankesiska försvarsmakten har sådana resurser. Vårt mål är att försvaga rebellerna och vi måste göra det militärt. Först efter en militär seger kan politiska lösningar bli tänkbara, uppgav försvarssekreterare Gotabhaya Rajapaksa till AFP.

Självmordsattentat i Colombo samt negativt svar från försvarsministeriet

2007-11-28T18:19:00.000+05:30

I morse skedde det som alla har väntat på. Klockan 08:05 skedde ett självmordsattentat på Ministry of Social Service and Social Welfare i Narahenpita, Colombo 5. Attentatet ägde rum en dag efter det att rebelledaren Prabhakaran uppmanat det tamil-talande världssamfundet till kamp för ett eget hemland.

Enligt telefonsamtal med MCNS under förmiddagen så var attentatet, som utfördes av en kvinna troligen tillhörande LTTE, riktat mot välfärdsministern Douglas Devananda. Devananda som är ledare för partiet EPDP (Eelam People's Democratic Party) var vid explosionsögonblicket inte på sitt kontor. Detonationen skadade dock tre personer, varav en kort därefter avled på sjukhus. Enligt den pro-rebelliska webbsidan Puthinam.com så har LTTE:s "Black Tigers", en sektion av LTTE vars medlemmar utgörs av kvinnor som vigt sig åt självmordsattentat, utstationerat 61 självmordsbombare under det gångna året. Fler attentat lär ske.

EPDP kan sägas vara ett rivaliserande parti till LTTE. EPDP som är allierad med den nuvarande regeringen har dock en annan retorik och framtoning än LTTE. Devananda har vid 11 tidigare tillfällen utsatts för mordförsök eftersom hans parti är kritiskt mot LTTE.

Media släpptes inte in på ministerieområdet så det blev till att häcka i solen så gott det gick tillsammans med det övriga mediauppbådet. Allt gick relativt lugnt till fram tills dess att likbilen skulle köra till bårhuset med kvarlevorna. Den lokala pressen rusade fram till bilen och försökte närmast krypa in genom fönsterna för att få "bra" bilder. Kulturkrockar?

Var även i kontakt med försvarsministeriet idag angående mina planerade resor till internflyktinglägerna i östra Sri Lanka. Deras mediakontakter är absolut inga charmtroll, ett snabbt ifrågasättade av min existens som snokande journalist på Sri Lanka, ett hastigt nej och en lur som slängdes på var resultatet av mina försök att nå ministeriet. Det ser ut som om det blir Ampara-distriktet man får lägga krut på istället.

Utanför Ministry of Social Service and Social Welfare, Narahenpita, Colombo 5

Delar av den samlade pressen som väntat i drygt tre timmar på att få komma närmare in på ministeriet

Eskortkolonn förbereds för att evakuera VIP:s från ministeriet

Pressen försöker fånga vad som sker bakom det stängda ministeriet

Likbilen möts av den samlade pressen

De överentusiastiska försöker få närbilder på kvarlevorna av självmordsbomberskan

Ministeriet ligger omgärdat av skolor. Ett liv med beväpnade soldater på gatorna och risk för att skadas i attentat är tyvärr en del av vardagen för Sri Lankas invånare

Lugn LTTE högtid då Prabhakaran uppmanade till global kamp

2007-11-27T22:21:00.000+05:30

Klockan är i skrivande stund 23:30. Ännu har inga rapporter kommit in om några attentat från rebellernas sida. I Colombo är allt lugnt, endast ljuskäglorna från ljuskanonerna syns i skyn. Man är fortfarande på vakt mot eventuella flygattacker.

Anledningen till denna lilla nyhetsvaka är att LTTE:s högtid "Maveerar Naal", även känd som "Heroes Day", når sin kulmen idag den 27 november. Högtiden har egentligen pågått under en veckas tid i de tamil-kontrollerade områdena. Den 27 november är ett viktigt datum i LTTE:s historiebok eftersom det var samma datum (år 1982) som den första LTTE-soldaten dog. Traditionsenligt har det påannonserats om den nu 53-årige Prabhakarans tal som skedde tidigare idag.

Enligt försvarsministeriet genomförde flygvapnet idag ett flyganfall mot den radiostation (Voice of Tigers) som skulle sända Prabhakarans tal. Flyganfallet skedde en timme innan talet och ska enligt regeringskällor ha resulterat i total ödeläggelse av stationen. LTTE har bekräftat förstörelsen.

Prabhakarans tal ska ändå ha nått ut i etern. Talet innehöll skarp kritik mot det internationella samfundet. Prabhakaran belastade även det internationella samfundet för att ha haft del i den politiske ledaren Thamilselvans död. Prabhakaran uttalade att han inte förväntade sig någon politisk lösning från regeringens sida. Prabhakaran vände sig därefter till hela den tamil-talande världen och uppmanade till gemensam kamp för ett självständigt tamilskt hemland, "Tamil Eelam". De som vill förstöra en sådan nation kommer i slutänden enbart att möta sin egen undergång, förklarade Prabhakaran.

Sedan CFA:s sammanbrott i början av 2006 har 5 000 människor dödats. Det officiella antalet döda i kriget sedan dess början år 1983 uppgår nu till 70 000. Sri Lanka, med sina 520 000 internflyktingar (vid 2006 års utgång) utgör en av de största IDP-kriserna per capita i Asien. Sedan 2006 års offensiv har 300 000 personer från i huvudsak de norra och östra delarna sett sig tvingade att flytta på grund av oroligheterna i landet.

Inga soldatbilder men dock Gula Melaka och Tri-Sandwich

2007-11-26T00:40:00.000+05:30

Äntligen svarade någon i telefonerna på försvarsministeriet. Det blev ingen upphetsande konversation men fick bekräftat uppgifterna om att ministeriet måste ge ett tillstånd för all media innan det går att bege sig norrut eller österut. Det är ju ett ganska bra system om man vill förhindra insyn, det verkar i alla fall så med alla rundturer kring försvaret och media. Skickade därefter en ny begäran om tillstånd till ministeriet samt ett brev till kontakten på UNHCR. UNHCR lär svara snabbast.

Tog en lång promenad för att ta några soldatbilder, tyvärr blev det inte några bilder även om jag tjatade på ganska bra. Passerade en kopparsmed efter ett tag och stannade till och försökte kommunicera på olika sätt. Mannen hade inga större kunskaper i engelska men fick ändå ganska lätt fram priserna på de olika oljelamporna och kopparelefanterna.

Oljelampor och kopparelefanter

Av en händelse hamnade jag på Paradise Road där både Gallery Café (nämnd i tidigare inlägg) och Kricketklubben ligger. Beställde fruktdrink och specialdesserten "Gula Melaka" på Bawas gamla kontor. Gula Melaka är en slags kokosnötssufflé som påminner både i smak och konsistens om söt risgrynsgröt. En passande dessert med tanke på säsongen.

Entrén till Gallery Café

På båda sidor om den takförsedda gången finns det olika sittplatser som inspirerar till samtal. I bakgrunden hittar man en Bawa-souvenirbutik

I kafé och restaurangdelen delar konstverk och bakverk utrymme

Desserten Gula Melaka och en Colombo-fruktdrink

Pendlade därefter mellan huvudgatan Galle Road och parallellgatan Duplication Road tills jag kom fram till lyxhotellet Galadari (Colombo 1). Enligt olika lokala nöjesguider så serverar Galadari en speciell Tri-Sandwich som jag länge funderat på att prova. Beställde en sådan samt kaffe. Förväntade mig något jättespeciellt med tanke på de lovord jag läst om smörgåsen. In kom en tallrik med fyra rostade brödtrianglar i olika lager ackompanjerat med pommes frites. Sandwichen innehöll bacon och ägg, ost och grönsaker samt kycklingsallad. Ingen värstingsmörgås men tillräcklig portion för att bli mätt.

Galle Road i höjd med Bambalapitiya (Colombo 4). Galle Road sträcker sig nästan hela vägen från bank- och affärsdistriktet i norr till Colombos yttre stadsgräns i söder

Hotell Galadaris Tri-Sandwich

Fortsatta UNICEF kontroverser, oroligheter i öster och sänglöss

2007-11-25T20:45:00.000+05:30

Turerna kring UNICEF är inte slut. För några dagar sedan påtalade regeringen för UNICEF att de skulle "kasta ut" några av sina internationella medarbetare samt sparka en del av den lokalanställda personalen på grund av att några av dem deltagit i demonstrationer. UNICEF vill göra sin egen utredning angående dessa uppgifter men regeringen menar att UNICEF har allvarligt skadat sitt mandat att verka på Sri Lanka. Nu är det röster i parlamentet som hävdar att UNICEF skeppat in 5600 MRE:s (Meal-Ready-To-Eat / Matpaket) för vidare distribution till Tamilska Tigrarna. FN har gått ut med en stark varning till Sri Lankas regering. FN anför att det nuvarande goda samarbetet mellan FN-organisationerna och Sri Lanka riskerar att allvarligt skadas om Sri Lanka inte tillåter FN-organisationerna och dess anställda att kunna arbeta enligt den säkerhetspraxis som FN högkvarteret använder sig av globalt. FN förklarar för regeringen att MRE-sändningen har varit känd och godkänd av lankesisk tull sedan augusti 2007. FN uppger att MRE-portionerna endast är nödfallsproviant avsedd för den internationella och lokala FN-personalen i händelse av allvarligare situationer som kan orsaka att tillgången till livsmedel stryps helt.

Om två dagar (tisdag 27 november 2007) inväntar hela nationen det budskap som Tamilska Tigrarnas ledare Prabhakaran kommer att meddela på lankes-tamilernas (särskiljs från höglandstamilerna) högtidsdag "Heroes Day". Redan nu laddar tidningarna upp med flera helsidesartiklar och analyser av den senaste tidens händelser samt troliga budskap. Säkerheten i landet kommer att höjas kraftigt på måndag och tisdag.

UNHCR har nyligen uttalat att de är allvarligt oroade över situationen i östra Sri Lanka. Säkerheten sönderfaller och UNHCR har mottagit rapporter om ett antal dödsfall, bortföranden, trakasserier och allmän brist på säkerhet i Trinomalee och Batticaloa distrikten. Tidningen Lakbima News (söndag 25 november 2007) rapporterar om dödsfall orsakade av truppminor som exploderat i närheten av Batticaloa samt nära den omdiskuterade Omanthai-vägspärren i norr. IOM hade nog koll på läget i alla fall när de sa att jag behövde MOD-tillstånd för att resa österut.

Något som är positivt (ursäkta ordvalet) är hälsoministeriets nya giv att ge HIV/AIDS tester till de lankesiska arbetsmigranter som återvänder till Sri Lanka. Enligt hälsoministeriets egen statistik så finns det drygt 5000 HIV smittade personer i landet. Arbetsmigration är en stor affär i Sri Lanka. Antalet arbetsmigranter per år börjar närma sig en och en halv miljon och de hemskickade pengarna utgör cirka 10 % av landets BNP. Runt 90 % av arbetsmigranterna arbetar som hembiträden i Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Kuwait, Qatar, Libanon och Jordanien för att nämna några länder.

En sysselsättning inom landet som ökar i popularitet är illegal slaktning av kor. Fastän alla kor på landsbygden märks på ett eller annat intrikat sätt så sker det ibland kreatursstölder. Slaktarligor börjar bli allt vanligare verkar det som. Nyligen upptäckte polisen en större liga som opererat under en längre tid. Förutom nersaltade skinn som skulle säljas vidare till skomakare fann polisen även 2000 koskallar och tillhörande benrester.

Har nu troligtvis luskat ut vad det är som orsakar mina kliande hudutslag. Efter idogt letande på internet efter allehanda tropiska sjukdomar och annat så är det (till en del i alla fall) bedbugs! (är sänglöss en korrekt översättning?). Efter en del letande så hittade jag spår av de karaktäristiska rostfärgade utsöndringarna som de ibland lämnar efter sig då de festat på sitt offer. Till slut fann jag även en krabat som hade gömt sig. Tog ett porträtt på honom/henne innan jag snabbt skickade den centimeterlånga lusen till de sälla jaktmarkerna. Nu är det bara frågan om var hans/hennes kompisar gömmer sig. Varför kan inte min ödla äta upp lössen? Efter en snabb förklaring för personalen fick jag madrassen och sängkläderna utbytta, sängen sprejades med någon supergiftig vätska. Får se om de behagar att dyka upp i natt. Får väl sova med taklampan tänd eftersom krypen inte gillar ljus (endast aktiva i nattens mörker enligt vad jag läst).

Mr./Mrs. Bedbug. Trevligare sängkamrater kan man ha

Tog senare under dagen ett snabbt gruppfoto på några av Pillawoos anställda. Lovade att ge dem varsin kopia och ett exemplar som de kan sätta upp i restauranglokalen. Att hitta en öppen fotoaffär var inte det lättaste på en söndag. Sprang in i min "standardförare" utanför Majestic City (Bambalapitiya, Colombo 4) som hjälpte mig att hitta ett öppet ställe. Han fixade även så att jag bara behövde vänta en halvtimma på utskrifterna istället för att behöva återkomma nästa dag. Under tiden sprang vi in på ett litet matställe och stoppade i oss Hoppers och Egg-hoppers ackompanjerat av stark Sambol. Efter en liten väntstund i fotobutiken så fortsatte vi till Pillawoos där foton överlämnades och en portion av deras specialare "Chicken Biriyani" inhandlades.

Några av de anställda på Pillawoos i Fort (Colombo 1). Tyvärr är inte Kumar med på bild, har inte sett honom på några veckor

Färd längs med Galle Road, Wellawatta (Colombo 6)

Pillawoos specialitet "Chicken Biriyani" och extra tillbehör som kokt kyckling i kurry (stora gröna påsen) och chilikurry (lilla gröna påsen)

Alla vägar leder till försvarsministeriet, ännu en förlust för media och bajaj-surrealism

2007-11-23T16:58:00.000+05:30

Har pratat med UNHCR och UNICEF per telefon idag. Förhoppningsvis kan möte bokas in någon gång under nästa vecka. Det blir m.a.o. ingen Kandy-resa just nu i alla fall. Har försökt att ringa försvarsministeriet för HSZ-tillstånd (High Security Zone) igen eftersom troligtvis även UNHCR och UNICEF har det kravet om man ska kunna följa med dem i fält. Efter ett bra tag med en enformig ringsignal i luren gav jag upp för denna veckan. Vad sysslar de egentligen med på ministeriet? Någon borde rimligtvis kunna plocka upp luren, eller?

Gjorde den sista uppföljningen på svenska ambassaden igår. Kunde tyvärr inte genomföra det bildporträtt på Christina som jag tänkt ut så det blev istället en ganska idéfattig bild på henne. Tog mig därefter in till "Colpetty" (Kollupitiya, Colombo 3), köpte några DVD-filmer och ett par dagstidningar. Ögat fastnade på artiklarna om attentat mot ett tidningsförlag (behövs det tilläggas att drabbat förlag har varit öppet kritiska mot regeringen) samt antalet lankesiska asylsökande i Storbritannien. Det återstår att se om tidningsattentatet kommer att få någon lösning eller attentatet enbart kommer att bli ännu en siffra i statistiken.

En snabb runda inom Pillawoos hann jag också med. Lastade på mig "Shorteats" som kan vara alltifrån kurryfyllda bullar till friterade eller inbakade pirogliknande bakverk (även de innehållandes någon kurryfyllning).

Torsdagen den 22 november kunde allmänheten läsa om det attentat som förlaget Leader Publications Pvt. Ltd., drabbats av föregående dag. Förlaget gav tills igår ut dagstidningen The Morning Leader och veckotidningen The Sunday Leader

Bestämde mig för att tröstäta idag eftersom mina utslag på kroppen nu även nått ansiktet. Verkar vara någon slags allergisk reaktion. Har varit på apoteken lite varstans och fått två olika sorters indisk salva. Åkte till den koreanska restaurangen och hade därefter en smått surrealistisk hemfärd i bajaj. Att vägarna är dåliga är en sak, skumpar gör det, men att ha en förare som är upprörd över situationen i landet och ägnar mer tid på att titta på mig än på vägen är ingen höjdare. Ibland var bajajen på väg in i en buss eller lastbil, i nästa stund var vi på andra sidan vägbanan (det är i och för sig "normalt" i den lankesiska trafiken, men inte sååå nära andra fordon som denna gång). Kom åtminstone hem helskinnad och med en konstnärlig bajaj-bild. Äventyr i vardagen.

Bajaj är skoj... ibland

Bajaj-konst

IOM-möte på halvfart

2007-11-21T21:01:00.001+05:30

Besökte IOMs kontor i Colombo i eftermiddags. Har haft kommunikation med dem sedan några månader tillbaka för att försöka få möjlighet att besöka och dokumentera deras fältverksamheter på Sri Lanka beträffande repatriering av flyktingar, internflyktingsituationen och återuppbyggnad av tidigare krigsdrabbade områden/samhällen.

Efter samtal med deras mediakontakt och en av de programansvariga på IOM fick jag en bättre bild av den nuvarande situationen vad gäller access till de olika drabbade områdena på ön. Tyvärr kunde två programansvariga inte deltaga i dagens möte. De frånvarande håller i flykting- oh IDP programmen som jag vill få in i reportaget. Mediakontakten förklarade att nytt möte kanske kan bokas in på fredag eller under nästa vecka. Skulle egentligen ha gått igenom mer konkret besöksplanering med dem idag.

Blev förvånad över att IOM nu också ansåg att deras rörelsefrihet i norra och östra delarna av landet blivit mer begränsade. De uppgifter som jag tidigare snappat upp var att FN-organen, IOM och Internationella Röda Korset var de enda organisationer som kunde röra sig över hela ön utan några större krusiduller (men givetvis med standardpassertillstånd). Enligt en tid tillbaka så måste nu även IOM ansöka om specialtillstånd från försvarsministeriet förutom standardpassertillstånden. Mediakontakten berättar om hur hon själv, i tjänsten, varit tvungen att återvända till hemmabasen eftersom militären nekat IOM passage. IOM blev förvånad över att jag kunnat resa till både Trincomalee och Batticaloa utan några specialtillstånd.

Mediakontakten ber mig att avvakta försvarsministeriets svar på min förfrågan om resetillstånd till norra provinserna. Hon tillägger dock att jag inte behöver hoppas alltför mycket på att få tillstånd så som situationen ser ut just nu. IOM vill också att jag skaffar resetillstånd till östra provinserna innan ytterligare planering av besök till dessa områden kan göras. I södra delarna finns det dock möjlighet att besöka IOMs återuppbyggnadsprogram efter tsunamin 2004. Mediakontakten förstår dock att jag är intresserad av krigets påverkan även om effekterna från tsunamin fortfarande är påtagliga för en väsentlig del av kustbefolkningen. IOM är också väldigt noga med att poängtera att det inte kommer att bli frågan om någon typ av "inbäddning" hos IOM. I motsats till FN-organisationerna får jag se till att ordna alla mina transporter och inkvarteringar på egen hand, detsamma gäller den personliga säkerheten.

Nästa steg är att få till stånd ett nytt möte med IOM i den inriktning som jag är ute efter, därefter får vi se vad som händer. Dagens möte gav tyvärr inte reportaget den knuff framåt som behövs, det går trögt igen. Access är nyckelordet.

Imorgon är det dags att avsluta ambassadreportaget, knäppa de sista bilderna och trycka in den sista texten. Klarar deadlinen med två veckors marginal (8 december 2007).

Politiskt drama inför budgetröstning

2007-11-20T18:08:00.000+05:30

Igår var det dags för förtroenderöstning i parlamentet rörande president Rajapaksas budget för 2008. Kritiska röster har höjts mot att budgeten är en "krigsbudget" istället för en budget för folket. Det går att notera att försvarsutgifterna har höjts från innevarande års Rs 63 miljoner till Rs 117 miljoner.

De närmast föregående dagarna inför röstningen har kantats av en rad partiuppgörelser, byte av politiska planhalvor och något som närmast kan klassificeras som förtäckta hot mellan de olika politiska intressenterna. Det är många ledande personer och grupper som ser sin chans att vinna fördelar genom att antingen stå bakom presidenten och hans budgetförslag eller rösta emot och därmed i förlängningen även tvinga fram en misstroendeförklaring mot den sittande regeringskoalitionen.

Misstroendeförklaring blir aktuell om majoriteten av parlamentsledamöterna röstar ner budgetförslaget i två på varandra följande omgångar. Presidenten har dock möjlighet att, efter en tvåårsperiod i sitt ämbete, kunna byta ut hela parlamentet och sätta in nya ledamöter. Lämpligt parerat så har presidenten bara för någon dag sedan passerat tvåårsperioden. Något reellt hot mot Rajapaksas ämbetstid finns därför inte, endast den aktuella versionen av budgetförslaget är hotat.

Även TMVP (tidigare den så kallade "Karuna-fraktionen", numera den så kallade "Pillayan-fraktionen" efter en intern maktkamp inom TMVP som troligtvis ledde till att Karuna så småningom tvingades lämna Sri Lanka och fly till Storbritannien) och LTTE har dragit sina strån till stacken inför röstningen. LTTE ska enligt media ha "informerat" fem TNA-parlamentariker (Tamil National Alliance - har ledamöter i parlamentet) att de rösta emot budgetförslaget för att sätta käppar i hjulet på regeringen. TMVP, som får anses som regeringstrogna, har uppmanat TNA att lämna de östra delarna av Sri Lanka om de röstar emot budgetförslaget. Det rapporteras om att TNA redan har övergett sina kontor i staden Batticaloa. TNA har framlagt klagomål till parlamentets talman om att TNAs ledamöter och deras familjemedlemmar har hotats av TMVP om "bortförande" om röstning sker mot budgetförslaget.

Dagens löpsedlar rapporterade som väntat att budgetförslaget gick igenom. Presidenten får sitt ökade anslag till försvarsmakten.

49 Bullers Lane, Colombo

2007-11-15T18:12:00.000+05:30

Klockan har just blivit 09:00. Åker in i villakvarterat (vi snackar om stora villor) med de höga vitmålade murarna på gatan Bullers Lane, Colombo. Endast en skylt med det välbekanta riksvapnet skvallrar om att här ligger Sveriges ambassad. En blå metalldörr öppnas på glänt och en blåklädd vakt frågar efter mitt ärende på ambassaden. Förklarar snabbt att jag har ett inbokat möte med Christina Fridlizius som är 2:a ambassadsekreterare med ansvar för migration och konsulära frågor. Efter en kontroll av mitt pass släpps jag vidare över den lilla stenbelagda gården till ambassadvillan.

En glad Christina möter upp och ger mig en rundtur bland personal och lokaler. På första våningen huserar de som faller in under Utrikesdepartementet (migration och konsulär verksamhet), på andra våningen finner man myndighetschefen Börje Mattsson och den SIDA-anknutna personalen.

Då jag har en inbokad tid klockan 11:00 hos Urban Sjöström som är SIDAs programhandläggare för MR- och demokratifrågor åker Christina och jag till det externa visacentret som ligger 1-2 km från ambassaden. Visacentret drivs mer eller mindre fristående från ambassaden och har även uppdrag att ta emot visumansökningar för Italien, Tyskland och Frankrike. En väldigt speciell lösning som nu även är implementerad för Sverige räkning i Bangladesh. Systemet med ett externt visacenter har påtagligt underlättat arbetsbelastningen för ambassaden. Kan dock inte gå in på upplägget för mycket, eftersom detta är tänkt att utmynna i ett reportage till Migrationsverkets interna tidning. Detsamma gäller tyvärr även bilder från visacenter- och ambassadbesök.

Åter på ambassaden berättar Christina att Sveriges ambassad även representerar Finland på Sri Lanka samt har det konsulära ansvaret för Maldiverna. Christina är hela tiden i farten och förklarar mellan varven att hon har ansvar för både de externa och interna beredskapsplanerna samt just nu även har ansvar för beredskapsjouren. Strax inväntar hon ett intervjubesök (Christina gör ansökningsintervjuer likväl som den övriga viseringspersonalen). Vi diskuterar lite kring den nuvarande säkerhetssituationen och Australiens och Storbritanniens resevarningar till sina medborgare. Christina ska titta närmare på vilka reserekommendationer Svenska ambassaden ska publicera (rekommendationerna ska först godkännas av Utrikesdepartementet). De nya rekommendationerna lär nog publiceras ganska snart om jag förstod det rätt. Om någon har vägarna förbi så tänk på att normala reseförsäkringar oftast inte gäller om resan går emot svenska myndigheters reserekommendationer.

Urban är klar med sitt tidigare möte och vi går upp till hans rum där jag kort presenterar mitt syfte med besöket hos honom. Urban berättar att ambassaden är en fulldelegerad SIDA-ambassad. Det innebär att alla beslut rörande utvecklingssamarbeten på Sri Lanka kan tas av ambassaden i enlighet med en utarbetad landplan. Urban är en nyckelperson vad gäller källor och kontakter för reportaget om barn och ungdomar i konfliktområden. Jag antecknar så att pennan glöder medan Urban energiskt ger massor med användbar information. Ett av hans arbetsområden är passande nog just barn- och ungdomsfrågor på Sri Lanka. Vi halkar också in på övriga SIDA-utvecklingssamarbeten som till exempel uppbyggandet av mediainstitut och MR-utbildning för poliser. Urban är milt sagt inte särskilt glad över den förvärrade situationen i landet och förklarar att de utvecklingssamarbete som pågår på Sri Lanka inte är helt utan motprestation från Sri Lankas regering. Underförstått kommer delar av samarbetena att fasas ut under 2007-2008. Svenska regeringens fokuserade av utlandsbistånden, i pressmeddelande 27 augusti 2007, gör också sitt vad gäller de minskade samarbetena på Sri Lanka.

Då jag är fullmatad med information tackar jag för mig och kilar ner till viseringsavdelningen. Assistenterna förklarar deras arbete, att de roterar så att alla kan hjälpas åt om någon skulle råka vara borta. De berättar att WILMA-datorsystemet var lite klurigt att lära sig i början (ambassaden fick WILMA-tillgång i år) men nu fungerar det bra. Fick även sitta med en kort stund i intervjurummet, givetvis efter godkännande från den sökande. Den lokala personalen som arbetar med visumansökningar har kravet på sig att kunna kommunicera på tre språk; sinhala, tamil och engelska. Den lokala personalen är nyfiken och förundrad över Migrationsverket som är den myndighet i Sverige som handhar anknytnings- och familjeåterföreningsärenden från ambassaderna. Jag berättar lite allmänt om myndigheten och verksamheten.

Efter ett tag dyker Christinas make upp på besök. Förutom att ha iklätt sig rollen som ambassad-"make", vilket han i senare samtal inte verkar helt överförtjust med, så är han även journalist. Vi kommer in i ett långt samtal, han visar ett utkast på ett reportage i Indien som han ska visa upp för intressenter senare idag. Christina är åter ledig och vi tre kommer in i samtal om utlandsvistelser, resor och politik. Nytt intervjubesök påkallar Christinas närvaro och jag tackar för mig. Klockan är nu 15:30. Jag trodde att besöket endast skulle ta ett par timmar men tiden går otroligt fort när man har rolig, det känns inte riktigt som om jag hunnit med att ta alla bilder och hunnit ställa alla frågor.

Både Christina och Urban ber mig återkomma på besök om det behövs hjälp eller fler uppgifter till reportagen. Jag och Christinas make tar en taxi in till de centralare delarna av Colombo och stannar till för en kort kaffepaus på Gallery Café i Bambalapitiya, Colombo 4. Gallery Café inhyses i den berömda lankesiska arkitekten Geoffrey Bawas (1919-2003) kontor. Förutom kafé och restauangverksamhet går det att beskåda konstverk i den nästan östasiatiskt inspirerade innergården. Christinas make är en intressant person som verkar ha många idéer på gång. Hoppas vi får möjlighet att samtala över en kopp kaffe igen.

Sitter nu på rummet medan skymningen lägger sig som ett täcke över staden. Försöker renskriva anteckningarna från dagens intervjuer. Det lär ta tid, dels att tolka mina kråkfötter och dels att komma ihåg allt som inte hanns med att antecknas.

I väntan på natten, skymningen är lika blå som klädhängarna

Samlande av dagens samtal och renskrivning

Fick förresten svar från IOM idag, ska gå igenom mitt reportage med dem på onsdag i nästa vecka. Det börjar äntligen att rulla på lite. Försvarsministeriets svar lyser dock fortfarande med sin frånvaro.

Saxat ur lokalpressen (nyhetsuppdatering)

2007-11-14T18:56:00.000+05:30

Dags för en liten genomgång av de dagliga nyheterna. Tidningarna prognostiserade 30 graders värme och 95 % luftfuktighet under dagen. Med facit i hand så stämde faktiskt prognoserna.

I dagens tidning The Morning Leader (onsdag 14 november 2007) kan man läsa om att det planeras att öppnas bröstmjölkningscentra för att underlätta landets mjölkbrist. Dagspriset för en liter bröstmjölk är Rs 35.

Daily Mirror har en större artikel om att finansministeriet igår meddelade att en fond på 500 miljoner amerikanska dollar spårlöst är borta. Fonden skulle ha använts till att förstärka landets infrastruktur. Det tros att pengarna har använts av regeringen för att fylla igen budgethål på annat håll.

IFJ (International Federation of Journalists) och IPI (International Press Institute) uppger att pressfriheten nu är svårt åtsidosatt i Sri Lanka. Journalister nekas tillträde till delar av landet och har inte heller någon möjlighet att fritt kunna rapportera om den pågående säkerhetssituationen i landet (läs tidigare artikel om den pågående mediacensuren).

Australien varnar sina medborgare för alla icke-nödvändiga resor till Sri Lanka. Detta på grund av de ökade sammandrabbningarna i delar av landet. Australiensiska myndigheter uppger även att det numera finns risk för utlänningar att bli kidnappade (för begäran av lösensummor), detta innefattar även det högbevakade Colombo-området. Tidigare har utlänningar hållits utanför kriget eftersom det anses vara en intern angelägenhet som enbart berör lankeser.

Britiska högkommisariatet går inte lika långt men har gått ut med meddelande till britiska medborgare som befinner sig i de sydöstra delarna att snarast lämna dessa områden då den allmänna situationen nu anses vara för farlig.

Nu har äntligen någon högre upp i landets styre vaknat upp och insett att de tidigare nämnda sammandrabbningarna i södra Sri Lanka (se tidigare artikel om tigerjakt i Yala nationalpark) har påverkat turismindustrin negativt. Förutom Yala nationalpark så drabbades även kustorten Hambantota. Det som jag inte nämnt är att försvaret är i full färd med att rekrytera 1000 personer som ska stationeras i Yala då rebellerna fortfarande tros vara aktiva i området.

Rapporter trillar även in om att orten Tissamaharama (i närheten av Yala) drabbats av "tigrar". Under förra veckan rapporterades det om att 5 invånare hackats till döds och 3 som spårlöst försvunnit. Polisen och säkerhetsstyrkorna har uppmanat Tissamaharamas invånare att inte röra sig utanför orten förrän efterforskningar efter förövarna avslutats. Myndigheterna tror att rebellerna ligger bakom dåden. Även i Badulla (södra inlandet), Jaffna (längst upp i norr) och Gandara (sydkusten) rapporterar polisen om ihjälhackade människor. De flesta av dessa dåd ska dock ha varit rånrelaterade.

Turistat på nationalmuseet

2007-11-12T18:19:00.000+05:30

I avvaktan på torsdags- och fredagsreportagen som ska göras på svenska ambassaden i Colombo tog jag bussen till Colombos nationalmuseum (det finns flera olika nationalmuseum på ett antal orter runtom i landet) som ligger i det sköna gröna Cinnamon Gardens (Colombo 7). Ett kluster av ambassader och inhägnade lyxvillor följer de allékantade vägarna som för bara hundra år sedan utgjorde kanelträdsplantager. Här hittar man även stadens största park och Colombos universitet. Det går inte att ta fel på att Colombos rika och maktfulla har införskansat sig här.

Äntrade museumområdet, köpte entrébiljetten (Rs 500, vilket är ganska mycket för en lokalbo) och studsade upp för museumtrapporna. Möttes av ännu en inträdesavgift för stillbildskameror (gällde även mobiltelefoner) och videokameror. Rs 160 tommare blev plånboken. Videofilmande kostade Rs 1500! Glad över att jag inte inte ännu är en "platypus" (näbbdjur: slangord för bildjournalist som växelvis arbetar med stillbild och video) klev jag in i byggnaden. Det fanns två våningar men endast första plan var öppen.

Utställningen var uppdelad i olika tidsepoker och började med förhistoriska tiden där diverse stenar och skelettdelar i montrar visades upp. Därefter närmade man sig, en sal i taget, modern tid. Föremålen i de olika salarna var lika mycket ett museébesök som en grundlektion i buddhism. Intressant och lärorikt oavsett religiös läggning.

En av de mer minnesvärda föremålen var en oljelampa i brons (1100 - 1200 e.Kr.) utformad som en elefant med en väldigt intrikat funktion. Den tallriksformade delen under elefanten fylldes med olja. Oljan rann därefter, genom små öppningar, ner i lampbasen där ett en mekanism/sug drog upp oljan till elefantens snopp! Den fyllda elefanten blev nu så nödig att den började kissa ut en lagom mängd olja till en liten urholkning mellan elefantens ben. Denna lilla pöl tändes på och fungerade således som en lampa. Sug på den Thomas Edison!

Skrivkonstens utveckling visades också upp. Förutom sten som tidigt skriftmedium så utvecklades även boksystem av palmblad sammanhållna av skrifthållare tillverkade av trä, metall eller elfenben.

Något som är vanligt förekommande på Sri Lanka är bilder av månstenar i olika sammanhang. Månstenar är rikt dekorerade stenskivor som närmast kan ses som tidiga dörrmattor till större betydelsefulla byggnader. Det går att dela upp månstenarna i två olika kategorier, de som skapades före 1400 e.Kr och de som tillkom därefter. Skillnaden går att se genom de motiv som finns uthuggna i stenarna. De som innehåller avbilder på lotusblad, lejon, elefanter, tjurar, hästar och svanar är tillverkade före 1400 e.Kr och visar hur människor ska kunna nå "sumum bonum" (nirvana). Månstenar tillverkade efter 1400 e.Kr har mer avancerade blomsterutformningar och en upphöjd dekorerad cirkel eller halvcirkel. Dessa senare månstenar anses ha mer dekorativ funktion än en inneboende betydelse.

I Sri Lankas höglandsområde ligger, förutom en mängd olika kultursevärdheter, det mytomspunna heliga berget Sri Pada (även kallat för Adams Peak). Vid fullmånen i december vallfärdar varje år tiotusentals buddhister, hinduer, muslimer och kristna till bergets topp (2243 meter över havet) för att be och uppleva soluppgången som lyser upp hela dalgången. Nära bergets topp ska det visst finnas ett "fotavtryck" som buddhisterna tror härrör från Buddha själv. Hinduerna tror att det är guden Shivas avtryck och både muslimer och kristna tror att den 1,8 meter långa stenformationen är Adams fotavtryck från när han blev utkastad från Paradiset. I museet fanns ett antal "fotavtryck" för beskådande.

Sri Lanka har även en rik hinduistisk historia vilket avspeglade sig i talrika föremål i montrar, genom stenstoder, utsmyckade pelare och balkar. Ett par stenstoder av den hinduistiska tjuren Nandi kunde beskådas i en av salarna. Tjuren är det heligaste djuret inom hinduismen eftersom den representerar guden Shivas transportmedel och är tillika Shivas grindvakt. I det tamilska språket kan ordet "nandi" användas som metafor för en person som blockerar vägen. Det är därför viktigt inom hinduismen att först söka välsignelse av Nandi innan tillbedjandet av Shiva kan ske. I kovils (tempel) som tillägnas Shiva kan därför oftast en tjurfigur vara placerad mittemot Shiva.

Under sin rika historia har Sri Lanka haft ett vida omfattande utbyte med främmande folkslag och kulturer av vilka kan nämnas; araber, kineser och romare. Under senare modern tid har ön under mindre muntra former fått ta emot portugiser, holländare och engelsmän som alla satt sin egen speciella prägel på både land och befolkning.

Innanmätet i en äldre Stupa (Pagod). De beväpnade bronsvakterna och kobrorna (i de små stenkassetterna under vakterna) var avsedda att vakta de relikdelar som tidigare funnits i den resta stenbehållaren

Oljelampa i brons (1100 - 1200 e.Kr.) utformad som en kissnödig elefant

Anuradhapura-salen där föremål från Anuradhapura-dynastin (250 f.Kr. - 1600 e.Kr.) ställs ut

Cullavagga-manuskriptet (1400 e.Kr). Boken består av av 143 palmblad och är den äldsta existerande palmbladsboken i Sri Lanka skriven med sinhala alfabetet

Månsten skapad 1700 e.Kr. Lägg märke till frånvaron av alla de tidigare nämnda djuren förutom lejonet närmast i bilden och de eventuella svanarna i den andra halvcirkeln. Notera även den upphöjda cirkeln i mitten av månstenen

Buddhas fotavtryck modell större och mindre

Enklare instruktioner hur man ska bygga en äldre buddhistisk terass/veranda. Något för Martin Timell?

Slutresultatet av den färdigbyggda terassen/verandan

Den hinduistiska tjuren Nandi (stenstod från Polonnaruva, 1300 e.Kr.)

Olika stenstoder av den rundlagda hinduistiska guden Ganesha (stenstoder från Polonnaruva, 1300 e.Kr.)

Detalj ur hinduistiskt väggornament (stenutsnitt från Polonnaruva, 1300 e.Kr.)

Holländsk gravsten från år 1762. Notera VOC-sigillet (Vereenigde Oostindische Compagnie - Holländska Ostindiska Kompaniet/Förenade Ostindiska Kompaniet) i övre vänstra delen av gravstenen

Kung Wimaladhamra Suriya II:s tronstol (1690-talet). Stolen skulle användas av sex kungar till innan engelsmännen slutligen tillfångatog Sri Lankas sista kung, Sri Wickrama Rajasinghe, den 19 februari 1815. Stolen, forslades till England där den stannade till år 1934 då den återgick i Sri Lankas ägo.

Avslutar bildkollaget med en annan typ av troner, toaletter från olika tidsepoker. Utformningen på den närmsta toaletten skiljer sig inte mycket från dagens traditionella toaletter som man finner i både storstad och på landsbyggd

Lankesiskt biobesök

2007-11-11T17:58:00.000+05:30

Dök in på biografen Regal idag och såg på den lankesiska filmen "Nisala Gira" (närmast översatt till "Tyst heder").

Produktionsbolagets fotomontage från den lankesiska filmen "Nisala Gira"

Intressant film som berör tabun, som droger och lesbianism, i det lankesiska samhället (homosexualitet är straffbelagt på Sri Lanka men inte lesbianism). Skådespelerskan Nita Fernando iklär sig rollen som den undergivna ministerhustrun Radha och gör sedan i sin rolltolkning en resa som mentalt utslagen hustru, drogmissbrukare och fängelseintern för att slutligen landa i något som för en västerlänning endast kan liknas vid socialt utstött ensamstående mor. Ingen munter film med andra ord, titeln till trots.

Ministerfamiljen lever ett priviligerat överklassliv då det enda barnet, Radhas allt, dör till följd av ett attentat mot Radhas make. Maken inledde en kampanj mot droghandeln på Sri Lanka och var därför det egentliga målet för drogherrarnas attentant. Radha som nu förlorat allt hon håller kärt dras allt längre ner i svår depression. Maken som inte länge kan kommunicera med Radha blir rekommenderad av läkare att behandla depressionen med psykofarmaka. Radha mår inte bättre av medicinen utan drivs istället till medicinberoende för att döva sin sorg.

En god väninna till familjen tar med sig Radha till Colombo för att på så sätt ordna miljöombyte. Radha kommer inte ut ur sin depression men kommer nu i kontakt med tyngre droger. Det dröjer inte länge förrän Radha är fast i drogträsket. Efter ett tag så får Radha följa med vid langarens affärsuppgörelser, langaren lovar guld och gröna skogar. För Radha är det allt hon behöver höra.

Efter en rusfylld natt vaknar Radha upp naken i langarens säng. Langaren försäkrar att ingenting har hänt mellan dem. Radha får nu följa med vid en större affärsuppgörelse. Lyxbilar möts på en sandstrand, affären är på gång. Plötsligt dyker narkotikamyndigheterna upp, allt och alla arresteras. Maken som i sin ministerroll måste försvara sin anti-drogkampanj kan inte göra annat än att ta avstånd från sin hustru som ertappats i samband med droger. Radha hamnar i kvinnofängelse där lesbianism är förekommande.

En svår omställning från ministerhustru till intern börjar. Maken begär ut skilsmässa. På grund av skammen försöker Radha ta livet av sig men räddas i sista stund av en annan intern som hon så småningom binder nära band till. Radha upptäcker också att hon är gravid. Radha skyddas och hjälps igenom sin graviditet fram till dess att vännen avrättas. Åren går, Radha och hennes dotter, som aldrig sett något annat än fängelsemiljön, närmar sig lössläppandet. I slutscenen stiger Radha och dottern ut genom fängelsets tunga metalldörrar och vandrar med osäkra och undergivna steg ut på landsvägen. En bilkolonn kör förbi dem och Radha känner igen sin före detta makes bil. Hon och dotten vänder och vandrar iväg på det motsatta hållet istället.

Även om just denna film inte hade några direkta likheter med Bollywood-filmer så verkar det finnas en hel del sådana efterapingar, åtminstone om man ska bedöma utbudet genom de många trailers som visades innan huvudfilmen.

Jag blev tagen på sängen när filmen skulle starta, alla besökare ställde sig upp och bild på Sri Lankas flagga visades på duken samtidigt som nationlsången brölade ut i högtalarna. Tog även för vana att stänga av min mobiltelefon även om det visade sig vara tämligen onödigt. Ingen tycks följa skyltarna om avstängda mobiltelefoner. Under filmen både ringde det och lystes upp lite varstans bland salongsstolarna när besökare knappade in sina textmeddelanden.

Nu har jag även fått en klarare bild av varför det i vissa filmer står "Intermission". När texten dök upp, tändes lamporna och ett sprinterlopp till biografbaren tog vid. Efter 5-10 minuter verkade de flesta ha fått sina lustar tillgodosedda samtidigt som det prasslades med påsar lite varstans. Då och då kom en vaktmästare in och lyste upp lediga platser med sin ficklampa (modell större) för eftersläntrarna.

Filmen var förresten textad på engelska vilket jag inte hade förväntat mig eftersom Regal egentligen enbart är en sinhala-biograf (det finns särskilt avsedda biografer för språken sinhala, tamil och engelska).

Avslutade med att mumsa på egg-hoppers på vägen tillbaka till gästboendet.

Nu får de snart ge sig...

2007-11-08T20:59:00.000+05:30

Nu får de snart ge sig... andra ID-kontrollen på gästboendena under samma dag, undrar om de kommer ett par gånger till innan kl. 24:00. Antingen är de bara ihärdiga eller så har de ingen koll på vilka gästboenden kollegorna kollar.

... det blev två gånger till under samma dygn. Dessa gångerna var de lite ettrigare. Har de fått indikationer på att något snart kommer att hända i huvudstaden?

Det ska i alla fall regna kraftigt i fyra dagar till stod det i tidningarna. Regnet ska börja klockan 14:00 på eftermiddagarna (punktlighet må jag säga!). Tidningarna varnar befolkningen för rasrisker och regnfloder i samband med de kraftiga regnfallen. I särskilt utsatta områden uppmanas befolkningen att förbereda sig på evakuering.

Oklar "emergency"-situation och äntligen Bulgogi

2007-11-07T23:16:00.000+05:30

Det är lite oklart "hur landet ligger" just nu. Fem olika mediaorganisationer demonstrerade under gårdagen mot regeringens mediacensur som de uppfattar som ett försök av presidenten och regeringen att undanröja mediafriheten i landet.

Under gårdagen röstade parlamentet igenom, med röstsiffrorna 124 för och 4 emot (oppositionspartiet markerade sitt missnöje genom att avstå från röstningen), ett förslag om att förlänga den situation som benämns "emergency". Denna status ska fortsätta i åtminstone fyra veckor till är det bestämt. Det är svårt att få en uppfattning om vad emergency-uttrycket egentligen avser. Informationen i media och på regeringens hemsidor är bristfällig. Återkommer när jag vet mer och vad som pågår. Det verkar i alla fall inte vara fråga om sådant undantagstillstånd som pågår i Pakistan.

Fick även svar från en fixare idag att det ser ganska mörkt ut vad gäller att ta sig in i rebellområdena efter Thamilselvans död. Jag får se om det gå att lösa på något sätt.

Under den sena eftermiddagen var jag ute och köpte en lankesisk TV-serie på original-DVD. Ska bli intressant att titta på. Visserligen 10 gånger dyrare än en piratkopierad version men skivorna fungerar och kvaliteten är så mycket bättre. Att köpa piratskivor är lite av ett lotteri, ibland fungerar skivorna, ibland inte. Köpte även på mig en numrerad förstagångsutgåva av fotobok om Sri Lanka, eller rättare sagt, stilfulla svartvita porträtt samt intervjuer med olika lankeser. Boken utgavs visst i år. Det blev även ett par böcker om Prabhakaran och Tamilska Tigrarna.

Boken "The Sri Lankans: A Portrait of a Development Nation" av fotografen Martin Peiris

Därefter mörknade det (blir mörkt som på beställning klockan 18:30) och ett monsunregn bestämde sig för att parkera över Colombo. Haffade en bajaj som kände till var det fanns en ÖPPEN koreansk restaurang. Efter knappt 5 minuter var vi där. Steg in i den folktomma lokalen och togs efter en stund emot av en lankes som stod och fumlade med en TV-fjärrkontroll. Han hade lyckats med att få in en koreansk nyhetssändning.

Försökte att beställa Mando (koreanska degknyten som ångas, kokas eller steks, fyllda med kött och/eller grönsaker), nähä, det hade de visst inte.

Kanske Kimbab? (koreanska risrullar fyllda med kött och/eller grönsaker - inte att förväxla med japanska "Maki"-rullar även om de kan se identiskt lika ut) Näpp! Inte det heller.

Kimchi-jigae? (matigare soppa vars huvudingrediens är Kimchi - jäst kinakål i chilli, ingefära, vitlök m.m.) Nä, det finns inte på menyn idag.

Bulgogi fanns visst (marinerat kött i tunna skivor som grillas över kolgrill, eller i detta fallet, en bordsbrännare). Då tar jag det svarade jag raskt (innan det också skulle ta slut). Hade knappt hunnit att blinka förrän bordet fyllts av Panchan.(små sidorätter/tillbehör som ingen koreansk måltid serveras utan. I Korea går det att beställa sin huvudrätt och antalet Panchan man önskar till).

En koreansk måltid är ingen riktig måltid utan olika Panchans

Panchans i semi-närbild bestående av Pindattok, Changgok-kimchi, Kkaktugi-kimchi, Tongbaechu-kimchi, salladsblad, svarta saltade bönor, sjögräs i chillisås, vitkål i ättika, vitlöksklyftor, sojabönspasta och strimlad purjolök

Den koreanska smaken kom tyvärr inte fram bland det som serverats. Det var en minimal smaksättning av både Panchans och Bulgogi. Även om "Han Gook Gwan" (närmast översatt till "det koreanska huset"), som restaurangen heter, anses vara en topprestaurang som inbjuds till att deltaga i Sri Lankas årliga World Spice Food Festival så får den ett bottenbetyg av mig vad gäller matens autenticitet.

Mediacensuren fortfarande inte avbruten

2007-11-05T10:15:00.000+05:30

Den tidigare meddelande mediacensuren rörande krigs- och säkerhetsrapportering på Sri Lanka har ännu inte avblåsts.

Presidenten skulle enligt flertalet tidningar ha utlovat och utfärdat ny order under förra veckan om avblåsning av censuren, detta har alltså ännu inte skett. Visst är det skoj när det källkritiska granskandet biter en i baken?

Enligt regeringskällor är censuren fortfarande i full kraft eftersom presidenten för närvarande är på annan ort (läs: tillbringar tid med familjen i orten Tangalle) . Den nya ordern ska enligt regeringskällorna utfärdas när han återkommer till huvudstaden. Det innebär att det som står här om eventuella säkerhetsåtgärder i landet och Colombo inte "existerar i verkligheten". Inte heller har utstationerade militärpoliser ökat i Colombo, likaså registrering av de personer som passerar förbi, nu när jag nyss var ute och köpte vatten.

Idag ska jag springa runt och njuta av Colombos shoppingmöjligheter och förlänga mitt boende.

Colombo befarar hämndaktioner och Karuna gripen i Storbritannien

2007-11-04T12:55:00.000+05:30

Man hinner knappt vakna förrän det bullas upp för aktivitet, utöver "den normala säkerhetsapparaten", på Sri Lanka.

Förutom tidigare nämnda eliminerande av rebellofficerare, den 2 november, så har även före detta rebellledaren "Överste Karuna" (vars riktiga namn är Vinayagamoorthy Muralitharan) gripits av brittiska myndigheter samma dag som flygattacken skedde, rapporterar de stora nyhetsbyråerna (AFP, RTTNews med flera). Huruvida kopplingar finns mellan fredagens flygattack och Karunas gripande kan det än så länge endast spekuleras om. Det ryktas dock om att Karuna reste in i Storbritannien redan för två månader sedan och frågorna hopar sig om varför gripandet dröjt så länge.

Under den gångna natten kom uttalande från rebellledaren Prabhakaran samt deras talesman Irasiah Ilanthirayan;

“We do not see the Buddhist universal love. The Sinhala nation did not open its heart and send a peace message. On the contrary, it is sending war-vultures that are dropping giant bombs. It has cruelly killed our peace dove." - Prabhakaran

“We won’t talk much, but we will show it in our actions.”, “Whatever little hopes we had about resuming the negotiations have been shattered by the gruesome killing.” - Ilanthirayan

I Colombo stålsätter man sig inför både Thamilselvans utlysta begravning på måndag, 5 november 2007, och den kommande LTTE-högtiden "Heroes Day" (närmast passande översättning blir "Martyrernas dag") då Prabhakaran vanligtvis presenterar den fortsatta kampen för ett tamilskt hemland på ön. Det rapporteras om att säkerheten omedelbart intensifierades runt om i landet efter rebellernas uttalande, inte minst i huvudstaden Colombo där alla infarter till staden nu bevakas än hårdare än tidigare. Talesmän för regeringen uppger till AFP att man nu fruktar hämndaktioner på grund av fredagens flygattack.

... och det är bara förmiddag än så länge, vad månne ske under eftermiddagen?

Inget särskilt har hänt under eftermiddagen. Tog en promenadtur till Pettah-området en stenkast härifrån för att kolla in läget. Fler fordon än vanligt kontrollerades och registrerades. Köpte lite mer piratkopierad Bollywoodfilm med en av mina favoritskådespelare, Amitabh Bachchan. Gick sedan till fiskrestaurang nr 2, Sea Fish, men de öppnade inte förrän vid 6-tiden på kvällen. Tog en bajaj till Galle Face Hotel, läste dagstidningarna och smuttade på Guinness och lankesiskt te. Avslutade kvällen med besök på Sea Spray. Hotellet var nu, till skillnad från för 2 veckor sedan, fyllt med turister. Ett sorl av engelska (brittisk), tyska, ryska, norska, danska, svenska, engelska (amerikansk tappning), kinesiska och japanska fyllde nu takkuporna. På vägen hem passerade jag fyrverkerier, fick förklarat för mig att det var ett bröllop.

Och så har tidningen The Nation tryckt rubriken "DISGRACED!" över sin framsida idag. Tydligen är 110 lankesiska soldater, som ingår i FNs fredsbevarande styrkor på Haiti, anklagade för att ha sexuellt utnyttjat minderåriga flickor på Haiti. Så var det med de disciplinerade soldaterna (se föregående inlägg).

Vind i seglen för regeringen

2007-11-03T20:03:00.000+05:30

Förutom att det har börjat regna igen så är den stora nyheten i Colombo att flygvapnet har eliminerat rebellernas andraman.

Dagstidningarnas framsidor är täckta av arkivbilder på stridsflygplan och den nu avlidne Suppiah Paramu Thamilselvan. Rebellerna har även själva bekräftat uppgifterna om att Thamilselvan och ytterligare fem officerare omkom i flygattacken som genomfördes under gårdagen. Thamilselvan var ledare för LTTEs politiska avdelning och ansågs även vara den högsta ledaren inom LTTE efter Velupillai Prabhakaran. Attacken ska enligt Colombo-tidningarna ha ägt rum några kilometer utanför Kilinochchi i den rebellkontrollerade norra provinsen.

Resultatet av attacken är en välbehövlig delseger för regeringen och försvarsminsteriet som har fått utstå hård kritik under de senaste två veckorna på grund av Anuradhapura-fiaskot, avslöjande om korruption vid upphandling av krigsmateriel och mediacensur.

I dagens tidningar går det även att läsa president Mahinda Rajapakses uttalande om att Sri Lankas väpnade styrkor är de mest disciplinerade i världen.

Som tidigare nämnts var det demonstration för några dagar sedan i centrala Colombo. Demonstrationen handlade om de utlovade statliga jobb som skulle ha erbjudits nyutexaminerade studenter. Arbetstillfällena uteblev som bekant. I en liten 3-spaltig artikel på sidan 3 i Daily News (lördag 3 oktober 2007) står det att läsa att presidenten själv nu sett till så att 17 767 jobb inom den statliga sektorn ska kunna erbjudas nyutexaminerade studenter. Huruvida föregående dagars demonstranter omfattas av jobbtillfällena är fortfarande osagt, eller som det uttrycks i artikeln:

"When the Government has taken steps to recruit all graduates to the Government service it is regrettable that some politically motivated groups are trying to score over this matter creating harassment to the people."

Mediacensuren avbryts, demonstration mitt i smeten och medborgerliga rättigheter för Ahikuntikas

2007-11-02T15:49:00.000+05:30

Igår (torsdag 1 november) upphävde regeringen den mediacensur, rörande krigsrapportering som pålagts all press sedan början av veckan (en veckas tid sedan rebellernas angrepp på flygbasen i Anuradhapura). Presidenten använde sig av undantagslagar för att kunna genomföra censuren. Straff om upp till 5 års fängelse stipulerades vid brytande av censuren. Har inte hört att någon bröt mot censuren, däremot sköts ännu en journalist ner på Colombos gator av oidentifierade personer. Han fördes till Colombos allmänna sjukhus och verkar återhämta sig.

Igår (ligger en dag efter med reseberättelserna) anlände jag till Colombo några timmar för sent (man kan inte vara överallt). Huvudgatan som leder till YMCA kantades av polisens fordon och vattenkanonlastbilar. Taggtråd och väghinder var utspridda. En av försäljarna som jag brukar köpa saker av förklarade att det hade varit demonstration.

I dagens tidning står det att läsa att arbetslösa utexaminerade studenter demonstrerat mot att regeringens tidigare löfte om jobbgarantier inom den offentliga sektorn inte hade infriats. Kravaller hade utbrutit och polisen hade använt sig av tårgas och vattenkanoner. Några demonstranter har rapporterats ha skadats.

Nu till något helt annat. Det finns en liten grupp Ahikuntikas (även kända som "zigenare" eller resande) på Sri Lanka. Man tror det finns cirka 8000 kvar på ön, ingen känner till den korrekta siffran eftersom någon folkräkning av dem aldrig gjorts. Som minimal minoritet och lågkastiga har de för närvarande ingen rösträtt eller medborgerliga rättigheter alls på Sri Lanka. Det rapporteras även att de lever under sub-humana förhållanden. Regeringen meddelade i samband med återerövringen av östprovinsen i augusti att alla Ahikuntikas skulle omlokaliseras till Vakarai- och Batticaloaområdet och få medborgerliga rättigheter samt rösträtt. Det återstår att se om regeringen kan infria sina löften, man kan alltid hoppas.

Inlåst, bultande tumme och påfåglar

2007-11-01T14:56:00.000+05:30

Upp 04:15. Fixade snabbt i ordning mig och begav mig ut mot restaurangdelen (där utgången fanns). Låst! Bankade ett bra tag på innerdörren innan en sömndrucken kypare låste upp. Klockan var nu 04:50. Knappt en och en halv kilometer till stationen, men det var beckmörkt och oskyltat. Gåendes på de mörka gatorna lyckades jag hitta till stationen med 10 minuter till godo. Tur att det inte fanns någon vägspärr med nervösa rekryter. Köpte en biljett, vatten och bröd. Det var kvavt ute, även så pass tidigt på morgonen, svetten rann. Skulle ta min telefon när det brände till ordentligt i tummen. Tittade ner och såg en röd, bultande och svällande tumme. En geting, modell större, hade på något sätt fastnat i mobiltelefonfickan, och jag hade klämt till getingen. Nu hade jag i alla fall en värkande tumme som kunde ta bort en del av den enformiga tågresan.

Allteftersom dagen grydde steg fler resenärer på tåget, försäljarna började sälja sina varor, jag köpte en majskolv och en thambili.

Risfält, palmdjungel med höglandsberg i bakgrunden, bilden tagen på sträckan Maho - Kurunegala

Tågset på väg till Colombo, bilden tagen på sträckan Maho - Kurunegala

Risfält och palmdjungel, bilden tagen på sträckan Maho - Kurunegala

Tåget passerade fler läger, kantade av mindre militärförläggningar. Bland buskagen sprang en hel del påfåglar omkring som yra höns. Efter en timmes resande såg man lägerbarnen stå utanför plåt- och presenningshusen redo att gå till skolan i sina skoluniformer. Man undrar verkligen hur dessa människor orkar leva år efter år i sådana förhållanden. Om en knapp månad börjar regnperioden i östra delarna. Vardagen blir då troligtvis än jobbigare för dem. Sri Lanka tillhör en av de länder som har högst självmordsfrekvens per år, mer än 55 självmord per 100 000 invånare, detta på grund av utbredd fattigdom och svåra livsförhållanden.

Vad gäller bostäder och levnadsstandard så ser man en markant skillnad ju närmare Colombo man reser. På östkusten är det lägren ute i bushen som är de framträdande bostäderna (om man räknar bort de halvfärdiga tegelbyggnaderna), därefter ser man lerhus och till slut hus byggda av tegel och betong.

Det slår en att Sri Lanka verkligen är ett paradis om det inte hade varit för kriget. Landet är rikt på både flora och fauna som gör att det finns en stor exportpotential. Utnyttjande av detta hade i sin tur kunnat utnyttjas för att kunna bygga upp landet och förbättra levnadsstandarden för hela befolkningen.

Butterfly Peace Garden-intervju

2007-10-31T14:52:00.000+05:30

Fick kontakt via telefon med Butterfly Peace Garden. Tid för besök på eftermiddagen bestämdes. Kom dit och träffade en av de anställda som jag intervjuade. Frågor om centret och dess verksamhet gicks igenom. Centret erbjuder krigsdrabbade barn i Batticaloa-distriktet möjlighet till en fristad under begränsad tid. Ett oortodoxt behandlingsprogram följs under 9 månaders tid där barnen genom olika uttrycksformer får bearbeta sina krigsupplevelser. En del andra frågor av allmän karaktär kantade intervjun. Tyvärr var inga barn närvarande, jag hade hoppats på att kunna göra intervjuer med dem och dokumentera deras aktiviteter. Jag ombads ta kontakt med ett par av grundarna/initiativtagarna och höra om intervjuer skulle kunna anordnas vid ett annat besökstillfälle.

Ödets ironi har gjort att TMVPs (Thamil Eela Makkal Viduthalai Puligal) högkvarter ligger på samma gata som Butterfly Peace Garden. TMVP är ett politiskt parti, men ses även som en utbrytargrupp ur LTTE, där före detta rebellöversten Karuna är ordförande. Karuna ledde den östra avdelningen för rebellerna innan han gjorde en helomvändning år 2004 och anslöt sig till regeringstrupperna istället. Karuna anklagas hårt av det internationella samfundet för tvångsrekryterande och aktivt användande av barnsoldater. Han anklagas även för en rad människorättsbrott. Karuna ses som en förrädare av de kvarvarande rebellerna.

Tog mig sedan till tågstationen och kollade upp när tåget till Colombo gick. 05:20 varje dag avgick det tåg. Eftersom jag nu gjort det jag skulle i Batticaloa bestämde jag mig för att resa till Colombo nästa morgon. Gick runt på den lokala fisk- och köttmarknaden i staden där det var en livlig kommers. Köpte lite ingefärsdricka, pratade med lokalbefolkningen, köpte tamilspråkig film och återvände därefter till hotellet. Beställde kycklingsoppa med bröd. Ett gäng NGO-anställda kom, åt middag och försvann lika fort. Strömmen gick ett par gånger till under kvällen. Tog en öl och kröp till kojs.

Fortsatt träsmak, vägspärrar och NGO-reklam

2007-10-30T14:45:00.000+05:30

Uppe med tuppen, 06:00, packade ner myggnätet, fräschade till mig så gott det gick och sedan ut på gatan för att ta mig till stationen. Fick tag på en bajaj-förare, frågade honom om det även gick bussar till Batticaloa. Han var osäker, vi stannade några gånger och frågade ortsbor. I östra delarna av staden finns huvudbussplatsen, där skulle visst en Batticaloa-buss finnas, om den inte redan hade kört.

Vi tog oss dit, blev insläppt igenom säkerhetsfållorna och hittade rätt buss. 30 minuter till avgång. Sprang ut igen och betalade bajaj-föraren, sedan igenom säkerhetskontrollen igen och upp på bussen. En halvfull buss rullade därefter iväg mot Batticaloa. Allteftersom vi passerade städer, byar och till synes vildmark, släppte bussen av och på resenärer. Bussen blev ganska snart proppfull. Som tidigare nämnts är avståndet mellan Trincomalee och Batticaloa, de två största städerna på östkusten, endast 80 kilometer. Av säkerhets- och infrastrukturskäl kan man dock inte följa kustvägen. Istället måste en avstickare göras till den nordcentrala provinsen och därefter ut till kusten igen. Detta dubblar sträckan till 160 kilometer, tågen följer samma rutt. Bonus är förstås att man får se mycket mer av landets olika delar, nackdelarna är uppenbara, tidsdräkten är den minst jobbiga.

Då regeringen under året uppger sig ha återerövrat de östliga delarna av Sri Lanka, speciellt i tamilfästena Trincomalee och Batticaloa så låter de inte området åter falla i rebellernas händer. En stor säkerhetsapparat är därför igångsatt i öst. Omfattande säkerhetskontroller och vägspärrar är saker som bussresenärer får underkasta sig. ID- och säkerhetskontroller görs även på tågen som rullar till och från de tamilbefolkade områdena. Vi genomgick uppskattningsvis 20-25 säkerhetskontroller och vägspärrar under bussresan. Det går till så att fordonen vinkas in och stoppas, alla passagerar och baggage får lämna bussen, en enklare bombgenomsökning av bussen görs. Under tiden får passagerarna ställa sig i enklare fållor och skjul där ID-kontroll och visitering av baggaget sker. Därefter får passagerarna gå förbi vägspärren, bussen får rulla igenom och sen hoppar alla på igen för att fortsätta till nästa vägspärr. Vid ett antal tillfällen låg spärrarna så nära inpå varandra att man kunde se nästa från den man var i. Strax innan vapenstilleståndsavtalet år 2002 rapporterades det om liknande rigorösa säkerhetskontroller på östkusten. Då användes även maskerade informatörer vid kontrollpunkterna som pekade ut vilka som det skulle "pratas" mer med. Rapporteringar om regelrätt tortyr förekom.

Bussen passerade ett pärlband av tält- och plåtläger, inte alls olikt de läger i Sudan man skymtar i någon nyhetssändning. Av vad som kunde utdömas fick varje familj några plåtbitar, presenning, inrutad markyta à 10 x 5 meter och hushållsredskap för att kunna skapa sig ett temporärt hem. Resterande byggmaterial utgjordes av palmblad, grenar och annat som kunde hittas i omgivningen. Den sandhaltiga marken var fylld av hål efter familjernas försök att gräva brunnar. Skyltar informerade att dessa läger var relokaliseringar av både tsunamidrabbade och krigsdrabbade människor. Ett tag blev alla dessa sponsorskyltar för all världens NGOs absurda. Det såg ibland ut som ett mini-Broadway, minus blinkande ljuseffekter och fashionabla byggnader. Återuppbyggnad pågår dock, om än i sakta mak. Vid sidan om vissa läger såg man halvfärdiga permanenta hus. Även infrastrukturen arbetades det på, vi passerade en del vägarbeten där man var i färd med att lägga asfalt. Vi passerade även den nyligen öppnade, invigd sedan ett par veckor tillbaka, Manampitiya-bron som förbinder nord-centrala provinsen med den östra.

Att fotografera under resan var inte att tänka på, stationerade i små värn längs med både järnvägar och landsvägar fanns med jämna mellanrum poliser, paramilitärer och soldater. Speciellt inte då media de senaste dagarna, i kölvattnet på rapporteringen om rebellernas förstörelse av flygvapenbasen i Anuradhapura, fått utstå hätsk kritik ifrån regeringen.

Efter dryga 7 timmar var vi framme i Batticaloa. Om Pinoccio hade varit med så hade även han känt av träsmak i baken. Hade redan ringt och bokat ett fönsterlöst rum på Subaraj Inn i centrala delarna av staden. Monterade upp myggnätet (fortfarande i malaria zonen) och vandrade sedan ut för att orientera mig. Letade upp målet för min resa, barncentret Butterfly Peace Garden. Det var tyst och stängt när jag gick förbi. En skylt utanför proklamerade att all videofilmning och fotografering var förbjuden samt att tid för besök skulle avtalas. Köpte lite myggmedel och annan proviant och återvände till hotellet för middag.

Tog en Lion öl, bänkade mig framför den gemensamma TVn som visade en lankesisk variant av Idol kombinerat med Let's Dance. Middagen tog en timme att förbereda. Fisk och skaldjur även denna gång. Dock ingen höjdarmat. Ris och blöta pommes frites samlade på en tallrik med några få grönsaker och fiskbitar. Därefter gick strömmen i stadsdelen. Jag blir senare varse om att strömavbrott är vanligt förekommande. Hotellet är dock förberett och drar ganska snart igång sin elgenerator.

Batticaloa verkar vara en idyllisk stad om man bortser från de ständiga händelser som inträffar i staden. Liksom Trincomalee finns det en inre lagun. Lagunen i Batticaloa är dock inte så förorenad som i Trincomalee, där det enligt guideboken dör fisk på grund av föroreningarna. När jag går över bron som förbinder södra och norra centrum ser jag fiskare i små kanoter dra upp sina nät.

Liksom i Trincomalee finns det en stor internationell närvaro av NGOs. Under min vistelse i Batticaloa var det vanligt att de NGO-anställda kom i större flockar för att äta lunch och middag på hotellet. En del NGO-anställda var även inkvarterade på Subaraj Inn.

En uppfattning bland några jag pratade med är att NGO-anställda numera endast är "turister". Efter tsunamin östes det in massvis av hjälp till de östra delarna av landet. Numera har denna hjälp stagnerat, NGO-anställda reser mest runt i landet och ser sig omkring menade en av ortsborna.

Det finns även ett allmänt missnöje med den sittande regeringen. De jag talade med ansåg att regeringen inte har någon vilja att utveckla de östra regionerna. Som exempel tog de upp infrastrukturen i öst jämfört med sträckan Polonnaruwa (nordcentrala provinsen) - Colombo som är utvecklad menade de.

I både Trincomalee och Batticaloa kan en atmosfär av krigströtthet märkas. Människorna vill kunna återgå till sina normala liv.

Än en gång besegrad av städarna, träsmak i baken och Trincomalee

2007-10-29T14:39:00.000+05:30

Klockalarmet ringde 05:45. Steg upp direkt, packade ner de sista sakerna i ryggsäcken och trodde att jag för en gångs skull hunnit före städarna. Men icke, de var redan i full gång med att städa korridoren och undrade om de skulle byta sängkläder.

Säkerhetskontrollen genomfördes ovanligt tidigt igår kväll, redan vid 20:30. Skönt. Är inte stormförtjust att bli väckt mitt i natten.

När jag studsade ner till Fort tågstation började monsunregnet med all kraft. Gatorna fylldes snabbt med vatten och det var skönt att ha på sig ett par rejäla kängor. Kom till stationen 06:30, 45 minuter till tåget mot Batticaloa skulle gå. Frågade för säkerhets skull om tidpunkt och vilket spår tåget gick ifrån. Jaha, spår 5, 06:55!? Köpte en tidning, vatten och bullar. Sprang sen till spår 5. Klockan tickade på och inget Batticaloa tåg syntes till. Upptäckte först nu en manuell informationstavla (manuell i den form att ett par män på en knagglig byggnadsställning bytte ut tider och spårinformation för hand allteftersom tågen anlände) där det stod att Batticaloa tåget gick från spår 2, 08:45!? Frågade några resenärer för säkerhets skull vilka bekräftade att det var korrekt information på tavlan. Läste tidningen fram och tillbaka under väntetiden. Tåget kom till slut och jag hoppade på.

Efter drygt 9 timmars obönhörligt skakande på tåget tillsammans med diverse försäljare som ropade ut sina varor, poliser och paramilitärer som gjorde ID-kontroller och genomsökningar kom jag äntligen fram.

Trodde jag...

Det visade sig att tåget kommit fram till Trincomalee, 80 km norr om Batticaloa! Tydligen skulle jag ha gjort tågbyte under resan. De poliser och paramilitärer som kontrollerade alla passagerarna på stationen undrade vad jag gjorde i Trincomalee. Det undrade jag också.

Fick reda på att det gick ett nattåg tillbaka till Colombo, alternativt nattåg till Batticaloa. Att resa hela vägen till Colombo igen var ingen frestande lösning för mig. Frågade efter Batticaloa tåget. Det skulle ta minst 6 timmars resande till, tåget skulle avgå om knappt 2 timmar.

Efter lite tankearbete bestämde jag mig för att kolla in Trincomalee istället och ta tåget nästa dag. Jag behövde vila rumpan.

Tog en bajaj till centrala Trincomalee och letade efter värdshus som hade lediga rum. Föraren och jag fick ta oss från det ena stället till det andra, inga lediga rum fanns. Under färden passerade vi en mängd olika NGO-baser och fältkontor. Den internationella närvaron var påtaglig. Till slut hittade vi ett ställe, Sunflower, ovanför en fotoateljé och ett bageri/café. Spände upp myggnätet (nu var vi i malarialand) och tog sedan en kortare tur i centrala stadsdelarna. Det fanns gott om vägspärrar. Köpte några flaskor läsk och bullar. Pratade med lokalbefolkningen som tyckte att det skrevs för mycket negativt om Sri Lanka. Kröp sedan till kojs. Morgontåget till Batticaloa skulle gå 07:00.

Fiskrestaurang à la Lanka-stil

2007-10-27T11:38:00.000+05:30

Tog det lugnt hela dagen, fixade småsaker och läste lite. Gick till restaurang Sea Fish som nu var öppen. Det var folktomt, jag var den enda gästen, kanske var jag för tidig? Efter ett tag började några få stadsbor att dyka in. Sea Fish är en restaurang som specialiserar sig på lankesiska fisk- och skaldjursrätter och visade sig vara ännu ett trevligt avbrott från basfödan ris och kurry.

Stora fiskar stirrade på en från akvarier lite längre bort i lokalen. Dessa skulle dock inte anrättas, de var mest där som en del av havstemat (tror jag).

Beställde in en Lion öl och dök ner i menyn. Beställde rökt fisk på finskuren salladsbädd. Fisken, tre små skivor, var utsökt och röksmaken var genomgående. Därefter valde jag en fisk- och skaldjurstallrik bestående av fyra tunna fiskkotletter (olika fisksorter), några räkor tillredda i olja och något som närmast kan liknas vid thailänsk grön kurry. En bit bläckfisk, en halv liten krabba, grillad lök och tomat samt en handfull pommes frites ackompanjerade anrättningen. Till efterrätt tog jag en Sea Fish special, bestående av ett hav av tärnade färska frukter och glass serverade i en urgröpt ananas.

Det är svårt att jämföra Sea Fish och Sea Spray eftersom det är restauranger med olika inriktningar och kundkretsar. Sea Fish vänder sig i första hand till lankeser och lankesisk matkultur. Sea Spray har en riktad internationell framtoning och en kundkrets bestående till stor del av västerländska turister och affärsmän. Båda två restaurangerna rekommenderas dock varmt.

Det kommer definitivt att bli fler besök på Sea Fish. Vad sägs om hummer?

Nedgång i turismen, regeringen pressas angående MR, bananrepublik samt otät kamera

2007-10-26T08:09:00.000+05:30

AFP rapporterade, den 24 oktober 2007, om nedgång i Sri Lankas turismindustri jämfört med föregående år. Från januari till september detta året har det skett en 21%-ig minskning. Enbart under september månad har turismen minskat med 3,6% jämfört med föregående år. Årets ökade sammandrabbningar mellan regeringsstyrkor och rebeller tros vara orsaken till nedgången. Trots Tigrarnas attack i Yala och den senaste koordinerade flyg- och markattacken, den 22 oktober 2007, mot en flygbas i Anuradhapura, 21 mil ifrån Colombo, vidhåller Sri Lankas turistråd att det inte finns några skäl för turismindustrin att oroa sig. Det bör tilläggas att både Yala (nationalpark) och Anuradhapura är två stora turistmål.

Varvat med tidningarnas "body-counts" (det dagliga antalet döda, skadade eller försvinnaden i samband med stridigheterna på Sri Lanka) finner man fortfarande debatter om FN-sändebudet Louise Arbours besök på ön. Nu trycker även USA på Sri Lankas regering att de ska godta ett inrättande av ett FN-lett människorättskommissariat på Sri Lanka. Regeringen vidhåller dock sin tidigare inställning om att inte medge extern intervention rörande MR-frågor.

Förutom att de enda bilder på presidenten som publiceras tidningarna är bilder när han mottager eller delar ut olika priser eller utmärkelser, kunde man för omväxlings skull i onsdagens Daily Mirror roa sig med en karikatyr av presidenten, med titeln Banana Republic. I samma tidning går det även att läsa att Sri Lanka ligger på sjätte plats i världen när det gäller piratkopiering av datorprogram. Det beräknas att 90% av alla datorprogram som används i Sri Lanka är piratkopierade.

Gummipackningarna i det ena kamerahuset verkar ge upp. Kondens bildas alltför lätt uppe i prismat. Borde ha lämnat in det på C-L-A (clean-lube-adjust) innan jag reste men hann inte på grund av tidsbrist. Får väl försöka köra så mycket som möjligt med det andra huset så länge.

Regnet började i natt igen, kommer att avta under dagen hoppas jag. Försöker att spela in regnljudet med den digitala bandaren (Zoom H2 för de tekniskt intresserade) men det är en svår manöver. Regn är inte det lättaste att spela in så att det låter naturligt. Vid närmare eftertanke så kan det antingen låta som en rinnande kran eller någon som steker ägg.

Matjakt - del 2

2007-10-25T21:34:00.000+05:30

Var inomhus under den varmaste delen av dagen. Hann med att betala räkningar via internet och att lägga upp nya artiklar på resebloggen. Har tänkt att lyxa till det rejält ikväll genom att gå ut och äta skaldjursmiddag. Har passerat ett ställe som heter Seafish. Det ligger i Slave Island (Colombo 2), väldigt nära Fort. Har passat på att tvätta de båda omgångar kläder jag har med mig, tog därefter en välbehövlig dusch och gick runt i lungisen och lufttorkade mig. Flipp-floppsen har jag givetvis på mig.

Flipp-flopp! Flipp-flopp!

Ena setet med kläder har redan torkat, resten får hänga kvar tills ikväll.

Kollar kartor, backup-planer (ifall restaurangen skulle vara stängd) och allt annat som jag ska släpa med mig i ryggsäck. På med doningarna och iväg. Går mot Seafish och kommer till gränden där den ligger. En större biograf ligger precis i infarten till gränden och där står en hel folkhop och tittar på ett filmteam som just håller på att sätta upp en inspelning. Dröjer mig kvar en stund. Undrar om det är en spelfilm eller reklamfilm. Personen i blickfånget framför kameran har en Zorro-kostym på sig, med ögonbindel, bredhättad hatt och värja. Musiken sätter igång, ett antal fagra damer (skådespelerskor) springer förbi Zorro som i sin tur rusar fram till kameran, säger någon replik och spänner blicken i kameralinsen. Scenen tas om ett par gånger till.

Jag fortsätter in i gränden till Seafish. Det ser släckt ut. Inga lampor tända. En medelålders man kommer fram och förklarar att restaurangen är stängd, jag får återkomma imorgon. Okej, inte mycket att göra åt det, kommer dock att vara stängt imorgon med eftersom det visst är Poya (buddistisk högtid när det är fullmåne). Det är fullmåne varje månad och det betyder att ingen jobbar, Sri Lanka står stilla just den dagen. Dessutom är det också förbjudet att förtära alkohol men det lär ju inte vara några problem att följa eftersom inga vattenhål hålls öppna.

Fram med backup-planen. Galle Face Hotel har en egen fisk- och skaldjursrestaurang (jag börjar att gilla det stället allt mer och mer). Vis av tidigare bajaj-turer haffar jag en längs gatan, kommer överrens om pris, sedan drar vi iväg. Nu borde jag i och för sig ha sett varningssignlerna lite tidigare men halvvägs började han ändra det överrenskomna priset. För att göra en lång historia kort betalade jag för mig och stegade in på hotellet med en missnöjd bajaj-förare utanför.

Jag kom en timme för tidigt, klockan var 6 på kvällen, Sea Spray, som restaurangen heter, öppnade först om en timme. Slog mig ner på "Checkerboard" (ett rutmönstrat område mitt på hotellgräsmattan), beställde en alkoholfri ananasjuice eftersom det idag (!?) var Poya och det såldes ingen alkohol förklarade kyparen. Hrmm... är det inte samma måne överallt? Fullmånen är ju imorgon. Antecknade lite i min kalender och läppjade på juicen.

Mörkret fyller himlen alltmer och snart hade det varit beckmörkt om det inte vore för de ljusslingor som ringlar sig runt palmträden likt boaormar med långa Luciakrona.

Natten rullar in över Checkerboard, Galle Face Hotel

En brokig skara hotellgäster letar sig ner till Sea Spray. Jag knatar efter. Blir snabbt omhändertagen av både en och två kypare. De har fortfarande gott om personal ser jag. Jag sätter mig vid ett bord så nära havskanten man kan komma. Det blåser påland som vanligt men det är uppfriskande. Idag har de, utöver fisk- och skaldjur, grillbuffé. Längs med ena restaurangsidan rullas det in vagn efter vagn med olika grillade varmrätter, både vegetariskt och kött i olika former. Biffstekar i svartpepparsky, halstrade fiskfiléer, skaldjursgratäng, ris, couscous, grönsaker, fläskrätter och massor av annat gott visas upp. Det är säkerligen runt 15-20 varmrätter som ingår i grillbuffén. Till detta hör en imponerande salladsbuffé med biffsallad, skaldjurssallad, chillibläckfisk-i-ananas-sallad, fisksallad, pastasallad, potatissallad, mozzarellasallad... man blir mätt bara av att titta på dem och då har vi inte ens nämnt hummerbisquen som är underbart tillredd.

Lastar på mig (i fel ordning givetvis) sallader, biffstekar, fiskfiléer med mera. Har helt glömt bort deras specialitet, fisk- och skaldjur. Det står ett antal kockar i det öppna köket och väntar på att gästerna ska komma förbi och peka på de allehanda godbitar som ligger på isblocken framför köket. När man valt vilka fisksorter och skaldjur man vill ha börjar kockarna grilla dem åt en. Allt givetvis ackompanjerat med vitlöksolja och citronklyftor. Väljer bläckfisk, cocktail-spett (skaldjur varvat med fisk), tonfisk, kungsfisk och slutligen en halv blå krabba! En kort stund därefter kommer tallriken med hela härligheten. Underbar mat! Detta har jag väntat på länge.

Kockarna på Sea Spray ser till att du får dina fiskar varma

Skaldjurstallrik med blåkrabba, bläckfisk, cocktail-spett, tonfisk och kungsfisk

Dessert-shots

Kyparen frågar om jag vill ha dessert, är redan proppmätt men går i alla fall bort och tittar på underverken. På två små hyllor har man ställt upp små "dessert-shots". Ser jättegoda ut men får tyvärr tacka nej, är för mätt. Jag tänker återkomma en annan dag och smaka på dem. Betalar för mig och tar sedan en annan bajaj hem (lugn, denna gången "känner" jag föraren, han har kört mig förut utan några problem), färden och betalningen går hur smidigt som helst.

Nota för middagen? 90 kronor! Sea Spray, here I come again!

Pengar! Mat! Öl!

2007-10-24T10:54:00.000+05:30

Uppe med tuppen! Har slagit städarna med hästlängder (allt är relativt), är uppe 5:45 (15 minuter tidigare än när de börjar med rumsstädningarna).

Planerna för dagen är att fixa pengauttag, köpa biljett till Batticaloa till nästa vecka och leta upp den koreanska diasporan på ön.

Kör först en hinkduschning i korridorbadrummet. Går runt om knuten till BOC - Bank of Ceylon, förklarar problemet för dem, får adresserna till HSBC och Standard Chartered Bank istället då de är mer internationella banker än BOC. Efter genomsökning av min ryggsäck släpps jag in på HSBC. Får hjälp av en trevlig banktjänstekvinna som hjälper mig med ett manuellt uttag. Får dock skriva om signaturen ett antal gånger eftersom hon inte tycker att den stämmer överrens med signaturen i passet. Gick glatt därifrån med Rs 40.000 i fickorna (2333,38 kronor draget från bankkontot). Bättre kurs än att växla in amerikanska dollar!

Tillbaka på rummet och omfördela kontanterna, därefter åter till Fort tågstation för att köpa biljett. En mindre munter man skrev in min platsbokning till Batticaloa. Reser dit på måndag och stannar antagligen där i några dagar. Det finns ett ganska omtalat rehabiliteringcenter för krigsdrabbade barn i Batticaloa. Jag hoppas kunna få möjlighet att göra några intervjuer med både personalen och barnen. Därefter blir det till att återvända till Colombo för att bestämma reportagetid med svenska ambassaden.

IOM Sri Lanka hör förhoppningsvis av sig snart så att jag får lite klarare besked om, när, vilka av deras fältkontor och bosättningar jag kan besöka.

Fastän att ris och kurry i olika varianter är Sri Lankas nationalrätt, det finns ris och curry-matställen varhelst man går, är lankeserna även öppna för andra matintryck. Det finns alltifrån tyska, italienska, amerikanska, irländska, brittiska, thailänska, kinesiska, japanska till koreanska retauranger i Colombo. Östasiatisk mat, främst kinesisk, är väldigt populärt, maten har dock en släng av lankesisk anpassning över sig. Efter att ha kollat runt bland restaurangutbudet i staden beslöt jag mig för att besöka en koreansk restaurang, en liten fix-idé jag har för att testa hur autentiska rätterna är. Dessutom skulle det vara intressant att höra hur, om det nu är koreanska ägare, de hamnade på Sri Lanka av alla ställen. USA, Australien och Tyskland är de stora emigrantländerna för just koreaner.

Hoppade på en av de skakiga stadsbussarna som tog mig till Havelock Road, Colombo 5, där enligt annonser två stycken koreanska restauranger ska ligga. Gick fram och tillbaka längs med den långa vägen, inga koreanska restauranger så långt ögat nådde. Efter ett bra tag gav jag upp och vandrade in mot Colombo 3 där det skulle finnas ännu en koreansk restaurang.

Passerade Colombo-universitetet och såg till min förvåning en hel drös med kor som stod och betade utanför fönsterna på Faculty of Arts Department. Under den tidigare bussfärden passerades ett par tjocka grisar som låg på den vältrafikerade gatan bussen färdades på. Lite komiska vardagsinslag som man inte riktigt är van vid hemmaifrån.

När jag väl kom till den utsatta adressen så fanns det inte någon restaurang där heller. Gav upp det koreanska och såg skylten för den japanska restaurangen "Moshi Moshi" (uttryck som används när man svarar i telefon i Japan). Gick nedför den lilla tvärgatan där restaurangen skulle ligga, men fick förklarat för mig att restaurangen inte fanns längre. Klockan närmade sig fem på eftermiddagen, nödlösningen var att gå till Galle Face Hotel några kilometer längre fram och svalka mig med en öl, eller två och därefter intaga en High Tea igen (inte nödvändigtvis i den ordningen). Gick förbi McDonalds och roade mig med att studera den lankesisk-anpassade menyn. Det fanns visst en rätt med ris och chillikryddade köttbitar som låg i färgglad McDonaldsröd pappförpackning. De är galna i chillipeppar!!!

Lite längre fram gick jag nästan in i skylten för den japanska restaurangen Sakura. Hade inte gett upp hoppet än för östasiatisk mat. Gick ner i ännu en tvärgata för att enbart finna att även denna restaurang var stängd. Suck!

Hade nu gått i ett par timmar, svetten rann än mer, fötterna började att värka. Köpte en välkyld Elephant Ginger Beer och Elephant Cream Soda och traskade vidare. Fick med mig ett par sugrör så där gick man som en liten skolpojke, sugandes på läsk genom sugrör. Hoppade över Galle Face Hotel och tog en avstickare in bland plåtskjulen. Köpte en vanlig hopper samt minibananer av gatuförsäljare och fortsatte sedan tillbaka till YMCA med oförättat restaurangärende. Var fortfarande sugen på öl.

Det finns ett ställe som är granne med YMCA där det både finns rumsuthyrning samt en bar. Ex-Servicemens Institute heter det. På kvällarna fylls baren av ex-soldater och annat klientel. Endast män rekommenderas att gå dit då baren är lite ruffig. Inredningen är sparsmakad, enkla bord och stolar, borden fyllda av spritpölar, tomma flaskor och glas. Det är ganska högljutt därinne. Sprit finns det dock gott om och billigt är det också.

Beställde en flaska Lion öl (60 cl starköl för 6 kronor) och letade efter en ledig stol, blev viftad till ett bord där det satt två hamnarbetare (det var i alla fall det jag kunde uttolka av samtalet) som pimplade flaskor med arrack (75 cl 38%-ig sprit för 27 kronor). Arrack tillverkas av saven från palmträd. Saven jäses och upparbetas till hög alkoholhalt. Sri Lanka är idag troligtvis världens största tillverkare av arrack från kokosnötspalmträd.

Efter ett långt samtal där jag endast förstod hälften, grabbarnas engelska förbättrades inte ju mer arrack de hällde i sig, bröt jag upp ifrån sällskapet och drog mig tillbaka till YMCA. Ölen i kombination med värmen och alldeles för lite mat i magen gjorde sitt. Det kändes som hela-havet-stormade och jag vet inte om det var jag eller takfläkten i rummet som snurrade.

Visst är det fläkten som snurrar?

Återsåg min lilla vän, ödlan. Hann ta en oskarp bild av honom (eller henne?) innan den sprang iväg och gömde sig.

Hon eller han? Hur ser man skillnad?

Thambili och ej fungerande VISA-kort

2007-10-23T09:44:00.000+05:30

Gick till Fort tågstation (som egentligen ligger i Pettah-distriktet, Colombo 11). På vägen dit passerar man marknadsstånd efter marknadsstånd, man kan köpa det mesta i Pettah. Pettah är visst också ett av de områden i Colombo som är mest etniskt blandade. Det finns piratfilmer i mängder och jag köper på mig ett antal, de kostar 6 kronor stycket.

Försöker att leta upp rätt lucka på tågstationen, blir dirigerad ett par gånger innan jag kommer rätt. De informationstavlor som finns uppsatta med destinationer ovanför luckorna stämmer visst inte alltid överrens med verkligheten. Jag frågar efter en biljett till Batticaloa (en stad på östlkusten som varit hårt drabbat av både krig och tsunami), vilka avgångar det finns och beräknad restid. Tåget avgår varje morgon klockan 7:15, tar ca 10 timmar (en sträcka på 300 km) och bör bokas i förväg för att kunna vara säker på att få en plats.

Sträckan Colombo-Batticaloa är ganska nyöppnad och har sedan dess hunnit med att bli utsatt för diverse attentat. Senast i juni detta året sprängdes ett tåg i luften då det passerade antingen en 1) IED 2) tryckmina (oklart exakt vilken spränganordning som användes), som var fäst på rälsen. Tamilska Tigrarna anklagades för dådet.

Jag går tillbaka till Fort (Colombo 1) för att ta ut pengar i bankautomat. Har en flaska klorerat vatten med mig men köper ändå en Thambili av en gatuförsäljare. Thambili, eller kungskokosnöt, är en orange kokosnöt som säljs längs med gatorna. Med några väl inövade hugg så toppar försäljaren av nöten, sticker ner ett sugrör och därefter dricker man den läskande juice som bevarats inuti. Det är svårt att beskriva smaken, men man kan känna av en viss salt- och surhet. Någon kokossmak finner man däremot inte, eller så var mitt exemplar "sönder". Det kommer att bli fler Thambilis under vistelsen här.

Väl tillbaka i Fort hittar jag en bankautomat, blir min tur, knappar in kod, belopp och hela köret. Maskinen rasslar till på ett betryggande sätt och ut kommer ett kvitto där det står "Transaktionen avbruten, kontakt din bank!" VA!?

Provar kortet flera gånger till, samma resultat. Går in till bankkontoret och kollar för säkerhets skull att deras automat tar VISA (det är i alla fall markerat på automaten). Javisst ska det fungera uppger banktjänstekvinnan. Jag provar igen. Fortfarande inga pengar. Springer över gatan till två-tre andra automater, fortfarande samma sak. Ringer till banken i Sverige och ber dem kolla upp så att allt är rätt och om det är rapporterat att deras VISA-kort inte funkar i Sri Lanka. Telefonsupporten upptäcker inga konstigheter, ber mig prova automaterna igen eller göra ett manuellt uttag. Provar igen. Fortfarande samma sak. Eftermiddag, bankerna stänger i exakt denna minut, det blir till att fixa pengarna imorgon istället. Hoppas att det löser sig, annars sitter man rejält på pottkanten.

Avslutade dagen med att köpa tre små saftiga mangos och titta på piratfilmer. Det finns inte mycket lankesisk film här, varken på biografer eller att köpa. Det är Hollywood och Bollywood som gäller här.

Cargills och KFC Sri Lankan-style

2007-10-22T09:02:00.000+05:30

Måndag! Regnet fortsätter att ösa ner, det brukar bli några timmars uppehåll under dagen. Kilade snabbt över till Cargills på York Street, Colombo 1 och provianterade. Kom ut med mygg-apparat (en dosa med vätska man fäster i en liten uppvärmningsanordning som i sin tur pluggas in i vägguttaget), ett paket lokalt odlade russin, M&M-liknande chokladkulor, lankesisk kaka (ser ut som sockerkaka men smakar ganska mycket konstgjort) och till min stora förvåning och glädje CHOCOPIE från Korea!!!

ChocoPie är kort och gott en blandning av kaka och godis. Små barn i Korea springer runt och snaskar på sådana hela tiden (nästan). De består av två skivor mjuk kaka, mellan kakskivorna finns ett lager med marshmallow. Det hela försluts därefter med ett chokladöverdrag. De är oförskämt dyra att köpa i de östasiatiska affärerna i Sverige och Danmark (när de har fått in några paket) men här kostade det mindre än 12 kronor för ett paket.

ChocoPie, Choconuts, minibananer och russin

Kilade inom KFC (ligger i samma byggnad som Cargills) för ett snabbmål samt för att lindra magen efter ett par veckor med enbart chillikryddad mat. Halvpopulärt ställe, kanske var det för att priserna var nästan dubbelt så höga mot vad ett normalt mål mat kostar på ett lokalt matställe. Kollade snabbt på deras meny och bestämde mig för en originalmeny med potatisklyftor. Tyvärr sa expediten, vi har inte originalmenyer, bara "Hot and Spicy"!

Upp på hästen igen och tigerjakt i Yala nationalpark

2007-10-21T08:33:00.000+05:30

På bättringsväg från förkylningen verkar det som. Har skapat en mer ändamålsenligt resedagbok/reseberättelse med framför allt snyggare layout men även extra funktioner som tillåter läsare att skriva kommentarer (klicka på texten "comments" som finns under varje dagboksinförande). Det går nu även att klicka på bilderna så att de förstoras. Mycket nöje!

Har hunnit att skriva och skicka iväg de där mejlen som egentligen skulle ha fixats i fredags. Nåja, kommer ändå ta tid att få svar, kan ju alltid hoppas på något svar, på breven. Det ena gick till en INGO och det andra till Media Center for National Security (Sri Lanka). Brevet innehåll förfrågan om kort inbäddning hos regeringstrupperna i norra alternativt östra delarna av ön samt frågor om ökade bevis för rebellernas rekrytering och användande av barnsoldater. Detta med anledning av Colombo-tidningarnas artiklar de senaste dagarna om bevis för ökad användning av barnsoldater i rebellernas frontlinjer (det får dock misstänkas att detta är redogörelser direkt ifrån försvarsministeriet och således inte tidningsreportrarnas egna vittnesmål).

Om man ska tro dagspressen så har rebellerna förlorat sina fästen längs hela den lankesiska östkusten och är nu inträngda i Vanni-området i norra Sri Lanka. Ett tänkbart scenario är att regeringen flyger eller skeppar in en större mängd trupper till Jaffna allra längst upp i norr (som fortfarande är regeringskontrollerat) och därefter trycker på med infanteri från söder. Redan under 2006 ryktades det om en större offensiv ifrån regeringssidan. Först skulle östra delarna säkras, därefter inklämning/omringning av rebellernas högsäte i norr. Men som sagt, detta är vad som rapporteras i Colombo-media. Informationsflödet från norr når inte fram på samma sätt. Sri Lankas kommunikation med omvärlden är i vissa delar begränsad då pro-rebell hemsidor och liknande nätbaserade nyhetsflöden är blockerade. Båda sidor är kända för att ha väldigt starka och effektiva propagandamaskinerier, källkritik och granskning är därför nödvändig för att få en någorlunda klar bild av hur situationen egentligen ser ut rörande kriget.

Rebellerna är dock vana vid öns terräng och för mindre än en vecka sedan rapporterades det om sammandrabbningar mellan regeringstrupper och rebeller i Yala nationalpark. Parken ligger farligt nära populära turistorter och solstränder i södra Sri Lanka. Om denna attack från rebellerna kommer att ha någon påverkan på den analkande turistströmmen i november/december är svårt att sia om.

Var inne med Ipren mest hela dagen, har börjat läsa Ondaatjes novell om hans familj på Sri Lanka. Väldigt målande beskrivningar i boken, det är inte särskilt svårt att känna igen sig i miljöerna och detaljerna. Sprang snabbt ut för att inhandla lite saker på Cargills, men det var ju söndag och redan stängt. Kilade inom Pillawoos istället och köpte till min glada överraskning "devilled shrimps". I grunden är det samma rätt som tidigare nämnda Devil Beef men med oskalade räkor istället. Köpte två små tallrikar av de chillipumpade räkorna, en liten tallrik Devil Beef, en påse kycklingbuljongkurry och två högar string hoppers. Får passa på att gå till Cargills imorgon istället.

ID-kontroll igen samt feber och frossa

2007-10-20T08:12:00.000+05:30

Vaknar halv fyra på natten av hårda bankanden på dörren! Sömndrucken slår jag undan myggnätet, tänder lampan och öppnar dörren. ID-kontroll igen. Rycker osmidigt ut mitt pass och press-ID från plastfickan och lämnar över till soldaten för påseende. Killen ställer frågan "Are you indian?" Jag kastar ett surt öga på honom och svarar nekande "No, I'm from Sweden". Han har ju redan kollat i passet vilken nationalitet jag har, dubbelkoll måhända?

Åter till sängen.

Vaknar runt tio-snåret både svettig och frysandes. Ahaa! Förklarar tröttheten igår, tänker jag. Kanske är det de föregående dagarnas monsunregn som påverkat mig, enligt prognoserna kommer regnet att fortsätta de kommande dagarna, dock med vissa uppehåll. Fortfarande inte hungrig. Plockar fram medicinförrådet och slurpar i mig lite Ipren. Resten av dagen går åt till vila.

ZZZzzz

2007-10-19T07:54:00.000+05:30

Jag behöver verkligen sömn. Det är mycket bakgrundsljud hela tiden i den här staden, det är nästintill lika mycket ljud på natten. Öronproppar hjälper bara till den milda grad. Man blir inte piggare av att de börjar städa rummen klockan 6 på morgonen!!! Jag faller tillbaka i sängen.

Vaknar på eftermiddagen. Är inte hungrig men tvingar i mig några halvmjuka citronkex och lite vatten tillsammans med malariatabletten. Borde egentligen ha skrivt ihop några melj innan helgen börjar, har ingen ork. Åter till sängen.

Myggbett, böcker, svidande MR-kritik och High Tea

2007-10-17T15:59:00.000+05:30

Arghhh!!! Kan inte fatta det hur myggorna tar sig igenom myggnätet. Nu har man snart myggbett överallt. Knott finns det också gott om, båda knäna är röda av knottbett, de små liven är uppenbarligen tillräckligt små för att ta sig igenom nätet. Måste försöka hitta apotek som har Citronella olja eller annat insektsmedel, min anti-mygg roll on börjar ta slut.

Gick till Lake House Bookshop i Colombo 2 för att kolla sortimentet. Det fanns ganska mycket engelskspråkig litteratur, i övrigt var resterande böcker på Sinhala. I avdelningen för Sinhala-böcker satt ett helt gäng studenter. Troligtvis väntade de på att få inhandla sin kurslitteratur. De satt med handskrivna listor i händerna och kallades därefter in en och en till ett mindre kontor där de räckte över listorna.

Parkerade mig framför hyllorna med Sri Lanka-litteratur. Hittade en hel del böcker som avhandlade det pågående kriget på ön och dess historik. Det fanns till och med två tjocka böcker som enbart behandlade de Tamilska Tigrarna och dess ledare Velupillai Prabhakaran. Kommer att inhandla dem innan jag återvänder till Sverige.
Det blev i alla fall några böcker;
- The Lions and The Tigers - Religious & cultural background of the Sinhala-Tamil relations
- Power Games in War and Peace - The tragic impact of corruption, violence and impunity on the Sri Lankan child
- Sri Lanka - Voices from a war zone
- Ethnic Conflict in Sri Lanka: Changing dynamics (policy studies)
och slutligen lite skönlitteratur i form av Michael Ondaatjes novell Running in the family. Sri Lanka är ju som bekant hans ursprungsland.

Tog en lång promenad igen igenom Colombo 2 och 3. Letade efter den färggranna kovilen (hinduistiskt tempel) som jag skymtade häromdagen. Enligt guideböcker så är just denna kovil (Sri Shiva Subramaniya Swami Kovil) tillägnad Shiva, guden som är motsägelsen självt - förgörare av liv men även återställare, källan till både gott och ont.

Hittade inte templet men fastnade i en stor vägavspärrning utanför en paramilitär förläggning. Antingen var det Special Task Force eller Sri Lanka Civil Defence Force (de två officiellt existerande paramilitära styrkor som lyder under försvarsministeriet) som var stationerade där. Det verkade i alla fall vara en större truppförflyttning på gång, trafikköerna blev allt längre och längre. För att få större säkerhetszon till förläggningen dirigerades jag och några andra fotgängare brydskt förbi till nästa sida av avspärrningen (vi hade på något sätt råkat komma in i säkerhetszonen). Nöjd med att inte behöva vänta fortsatte jag min tur på stan, jag hade lite andra planer för dagen.

Köpte en dagstidning och läste ännu en kritisk artikel om FNs människorättskommissionär Louise Arbours besök på ön den 11 oktober. Det är iögonfallande att läsa de långa artiklarna, ibland helsidor, där det agiteras om att regeringen gjorde rätt i att inte tillåta någon utomstående granskning av Sri Lankas människorättsförhållanden. Det stora flertalet av de Colombo-baserade dagstidningarna har gått till hårt angrepp mot Arbour och det internationella samfundet under snart en veckas tid. Både FN, EU, INGOs och NGOs har fått sig ett antal brasklappar, särskilt i dagstidningen Daily News (onsdag 17 oktober 2007).

Tidningen menar kort och gott (i en 4100 ord lång artikel) att det internationella samfundet är inkompetent att bedöma interna angelägenheter (mer om detta inom kort) och att åtminstone FN borde respektera och ha koll på sina egna stadgar där det framgår att staternas egna suveränitet ska iakttas. Genom Arbours besök har övriga interna såväl som externa aktörer (i detta fall, EU, INGOs och NGOs) visat att de vill pådriva sina egna eller bakomliggande staters agendor, menar tidningen.
Som exempel saxas följande urklipp ur nämnda artikel med titeln "Louise Arbour's 'dangerous liaisons' ";
"Let us first take a closer look at The National Peace Council and its donors. Perera is a member of its Governing Body and its media Director. Anybody can consult is website for details. What does it tell us?

Its donors are the following; the British High Commission; the European Union (EU); the National Democratic Institute Norwegian Agency for Development Co-operation (NORAD); the Danish Development Co-operation Office (DADECO); Swedish International Development Agency (SIDA); the Embassy of Japan; Facilitating Local Initiatives for Conflict Transformation (FLICT), a project implemented through the German Agency for Technical Co-operation (GTZ); the Asia Foundation; the Academy for Educational Development (AED); and, the Development Alternative Inc (DAI).

The direct hand of the Western powers in the Council are clearly identifiable..."

... och uppräkningarna fortsätter...

"Let us now take a closer look at the Free Media Movement (FMM), Sri Lanka, which has close ties to the National Peace Council!

Curiously, and organisation claiming to promote freedom of expression, right to information and transparency does not provide any indication of its donors or membership on its website. However, a closer examination of the organisations to which it is affiliated will give us some clues to their dubious connections.

It is affiliated or closely associated to IFEX (International Freedom of Expression Exchange), Reporters without Borders, CPJ (Committee to Protect Journalists) and IFJ (International Federation of Journalists).

1. A key official of the Free Media Movement is a member of the Board of IFEX, which is chaired by Karin Karlekar of Freedom House, a shady organisation described further down in the present article!

Past and present supporters of IFEX include the Canadian International Development Agency (CIDA); the Royal Ministry of Foreign Affairs of Norway; the Netherlands Ministry of Foreign Affairs; the Royal Danish Ministry of Foreign Affairs; the Swedish International Development Agency; the Finnish Ministry of Foreign Affairs; the European Human Rights Foundation (Belgium)..."

... SIDA får sig en känga till, vi närmar oss sluttampen...

"Since World War II, nothing has changed in the attitude of the dominant Western powers toward their former colonies. As Noam Chomsky once pointed out, Winston Churchill's words on the successful achievement of 'democracy and human rights' continues to be their source of inspiration.

The Government of the world must be entrusted to satisfied nations, who wished nothing more for themselves than what they had. If the world-government were in the hands of hungry nations, there would always be danger.

But none of us had any reason to seek for anything more. The peace would be kept by peoples who lived in their own way and were not ambitious. Our power placed us above the rest. We were like rich men dwelling at peace within their habitations.

The spectre haunting humanity today comes precisely from the rich countries which happen to combine both the peerless killing and threat-making apparatuses of the kind with which the United States dictates to the rest of the planet as well as the hunger and rapacity and willingness to steal from the poorer, less powerful nations whatever natural wealth and resources they possess."

... och så slutet...

"Nobody has the monopoly over the defence of human rights or the yearning for peace, certainly not a handful of individuals and organisations, whose representativity is questionable. Can anyone delegate to an elite group the exclusive right to be defended?"

Jag kunde i och för sig enbart ha skrivit att regeringen och Colombo-baserad media inte är så glada för extern inblandning. Men retoriken hos regeringen och större delen av media här är minst sagt intressant.

Den enda tidning i Colombo, mig veterligen, som vågar gå till motangrepp på regeringen är The Sunday Times. Förutom att de har haft problem från myndighetshåll tidigare så stod det att läsa i dagens nummer (söndag 21 oktober 2007) att en av deras fotografer fått sin kamerautrustning konfiskerad och filmen förstörd av de paramilitära säkerhetsstyrkorna i samband med en trafikolycka där en container tappats. Fotografen åberopade sin pressfrihet som dock inte tycktes vara till någon större hjälp. Arméns talesman Överste Nanayakkara utverkade indirekt mediacensur med förklaringen att containern hade med det militära att göra och att det därför inte var någon vanlig trafikolycka.

Nämnde jag förresten att det verkar vara brist på Citronella olja också? Alla de apotek jag passerat har sålt slut på det.

Nåväl, efter att ha roat mig med tidningen på flera olika sätt (det är ganska komiskt att försöka bläddra igenom en lösbladstidning på ett snyggt sätt när man sitter fem meter ifrån indiska oceanen samtidigt som det blåser pålandsvind) travade jag in på Galle Face Hotel. Klockan var nu fyra på eftermiddagen vilket betyder att High Tea just börjats att serveras (vilket är ganska tidigt på dagen).

High Tea är en kvarleva från britternas tid som lätt kan förväxlas med Afternoon Tea. Afternoon Tea kan liknas vid små sociala höjdpunkter på eftermiddagen och torde haft sitt ursprung i 1800-talets England. Då middagarna inte serverades förrän 8-9 på kvällarna gick folk med hungriga magar under dagarna. En eftermiddagsfika med te och enklare tilltugg infördes för att underlätta dagen. High Tea är däremot snarare en ersättare för de sena middagarna. Ett rikligare uppbåd av både lättare och bastant mat dukades upp, tillsammans med te. Uttrycket "High" i High Tea har jag dock fått förklarat för mig användes eftersom man intog dessa måltider vid de höga "matborden". Om det är sant eller inte låter jag vara osagt.

Jag beställer in en kanna te och visas sedan runt till de olika serveringsvagnarna fyllda med godsaker. En snabb överblick ger vid handen att det är frågan om en korsning mellan Afternoon Tea och High Tea. Lite längre bort står det en kallskänka som enbart har till uppgift att göra sandwich enligt gästens önskemål. Jag beställer genast en sandwich med stora härliga räkor och springer sedan iväg till serveringsvagnarna och plockar på mig smördegskreationer, petit chous, passionsfruktshots, vaniljkrämsbakelser m.m. Efter en liten stund kommer personalen med den beställda sandwichen. Jag har satt mig vid ett lågt bord men det borde inte ha någon större betydelse eftersom det ändå är fråga om en korsning av de olika Tea-instituten. Bakom mig sitter ett gäng höjdare från någon INGO och blir intervjuade av lokal reporter. Uppfattar inte vilken INGO de representerar, endast att SLMM verkar inblandade, är alltför upptagen med att avnjuta maten, teet och utsikten över indiska oceanen. Det är fortfarande lite mulet men ändå rogivande.

Nöjd med livet dricker jag upp den sista slurken te, betalar för mig, Rs 605 (ca 37 kronor) och beger mig sedan tillbaka till YMCA.

Mangosteen, minibananer och granatäpplen

2007-10-16T15:52:00.000+05:30

Köpte på mig lite mer frukt. Det blev Mangosteen, små bananer som är ganska kompakta i köttet samt granatäpple. Jovisst, mangosteen smakar som en blandning mellan jordgubbar och vindruvor. Granatäpplen är alltid lika gott och uppfriskande, särskilt när fruktkärnorna formligen exploderar i munnen.

Loggade in på Lightstalkers-forumet och svarade på några frågor angående journalistvisum till Sri Lanka. Fick svar från en annan journalist som planerar att resa hit i december. I korthet så arbetar han med att försöka dokumentera fabriksarbetare i olika utvecklingsländer. Han ville gärna ha lite hjälp med ministeriebesöken och andra användbara tips. Vi bestämde att om tillfälle gavs, det vill säga om jag är i Colombo just då, så skulle vi träffas och fixa hans pressackreditering nu när jag äntligen vet vart man ska vända sig.

Från vänster till höger: Granatäpple, Mangosteen, minibananer och granatäpple. I bakgrunden torde YMBAs fyrhusliknande torn skymta (Young Men’s Buddhist Association)

Duran Duran, Guinness på Galle Face och militärpojkar på rummet

2007-10-15T14:09:00.000+05:30

Hemsidan (resedagboken) är onödigt tung. Har inte installerat något renodlat html-program utan använder den otroligt tungrodda webbkonverteringsfunktionen i Microsoft Word. En sida tar nu närmare 10 megabyte som lagras i olika delfiler. Hoppas att det inte tar onödigt lång tid att ladda ner sidorna för de som läser om strapatserna.

Var på det anrika Pagoda Tea Room idag och åt lunch, slurpade i mig te och dessert. Desserten var den typiska lankesiska creme bruleen som jag tidigare provade på hos Kumar. Watalappam heter visst desserten (består av kokosnötmjölk, ägg, socker och kardemumma som kokas ihop till en puddingliknande konsistens). Hittade förresten lite smålarver i maten, men de var redan döda så det var bara att putta undan dem och fortsätta äta.

Har inte varit hos Kumar på några dagar. Pillawoos heter förresten det lilla hak han jobbar på.

Åter till Pagoda Tea Room, varför är det anrikt? Kanske ringer det en klocka hos någon när jag nämner att det är exakt samma ställe som 80-talspopgruppen Duran Duran spelade in delar av sin musikvideo ”Hungry Like A Wolf” på. I början av videon kan man se hur tjusigt stället var en gång i tiden (videon spelades troligtvis in 1981-1982). Dagens Tea Room är tyvärr nergånget, även om det fortfarande kan stoltsera med te och läckra bakverk. Jag behöver knappast nämnda det, har inga bilder därifrån eftersom det G-I-V-E-T-V-I-S ligger inom högsäkerhetszonen. Endast 30 meter in i zonen, men ”it makes all the difference”, eller, kanske inte… man får ju ändå inte ta några bilder överhuvudtaget i det området, varken inne eller utanför zonen.

Här är förresten länken till Duran Durans musikvideo ”Hungry Like A Wolf” för alla er som fått skägg på hakan och lite till: http://www.youtube.com/watch?v=FfW46MZ6mb8

Tog även idag en lång promenad, passade på att köpa lite frukt, behöver vitaminerna. Har inte ätit frukt under hela den gångna veckan. Köpte ett äpple (Rs 25) och en Mangosteen (Rs 20). Frisk liten frukt med tjockt lila skal. När man brutit upp det blottas ett antal köttrika vita klyftor, bara att slurpa i sig. Javisst ja! Det finns ju en stor kärna i varje klyfta. Lonely Planet-boken beskriver smaken som en blandning mellan jordgubbar och vindruvor. Jag hann inte riktigt känna smaken av den, var för hungrig. Gör ett nytt försök imorgon.

Bestämde mig sedan att gå till en liten damm i mitten av staden (Colombo 3) som heter Beira Lake. Det finns egentligen två Beira Lake, men denna är lillebror till den stora. I dammen finns det ett litet pittoreskt buddistiskt museum och även en konstgjord ö som verkar vara väldigt populär bland alla kärlekskranka ungdomar. Även småbarnsföräldrar tar dit sina barn. Är inte troende på något sätt men respekterar ändå ritualer, seder och bruk. Innan man träder in i ett buddistiskt tempel ska man ta av sig det man har på huvudet och fötterna. Problemet var nu att detta inte var något tempel per se. Det fanns ändå en huvudbyggnad som liknade ett tempel, dessutom var man tvungen att gå ut till museet via en trevlig gångbro. Skulle jag ta av kängorna och i så fall, var började gränsen för icke-templet/templet? Troligtvis hade jag gjort fel. När jag skulle gå (med kängorna i ena handen) så kom en liten grupp besökare och tog av sig flipp-floppsen redan ute på gångbron. Ingen skada skedd, hoppas jag.

Och så var det det där med fotografier igen. Ska jag behöva nämna det igen? Beira Lake (den lilla) ligger i samma område där presidentens bostad ligger, det vill säga högsäkerhetszon!

Efter den avklarade strapatsen gick jag till det ståtliga Galle Face Hotel för att svalka mig. Här har både kungligheter och presidenter bott. Nämnde jag förresten att ett monsunregn drog förbi under natten? Det är inte lika varmt idag, bara 25 grader och ett tjockt molntäcke lindrar den annars så stickande solen. Slår mig ner på inner-verandan och beställer en kall Guinness.

En kyld Guinness serverad på inner-verandan på anrika Galle Face Hotel, Colombo 3

Klockan är nu tre på eftermiddagen och det är ganska tomt på gäster, personal finns det däremot väldigt gott om. Blickar ut över indiska oceanen, den ser otämjd ut. Hungriga vågor rusar mot stranden som ligger precis utanför hotellet. En bit ut rider två militärfartyg på vågorna. De försvinner nästan in i den blågrå ton som både havet och vattnet omger dem med. Beställer in en Guinness till och pratar lite med personalen.

Vy från Galle Face Hotel, ut över den regntunga himmel som sträcker sig över indiska oceanen

På vägen hem tar jag en omväg igenom ett annat distrikt, för att orientera mig. Passerar både muslimska, kristna, hinduistiska och buddistiska kvarter. Det fåtal hinduistiska tempel jag passerar är otroligt välsmyckade och färggranna. Passerade ett litet gatumatställe där det lagades hoppers i olika former. Jag köpte ett par hoppers och samtalade med ägaren som i samma stund bjöd in mig på te. Lankesiskt te påminner om indiskt te (mjölk, mycket socker samt te). Ägaren var frustrerad över det nuvarande förhållandet på Sri Lanka, ekonomin, bristen på material och varor, politiken samt alla ambulerande militärvägspärrar. Under dagen hade militären spärrat av vägen till hans matställe, vid tre olika tillfällen. Detta, menade affärsägaren, var ohållbart. Han förlorade kunder hela tiden eftersom de inte alltid kunde ta sig till hans matställe. Dessa vägspärrar var dock vanligt förekommande förklarade han. Sen kläckte han frågan, han undrade hur svårt det skulle vara för honom att resa till Sverige för att bosätta sig där. Mmm… mumlade jag, det är nog inte så lätt, förklarade jag för honom. Därefter fortsatte vi samtalet och han berättade om sitt liv, att han faktiskt bott utomlands tidigare, han hade arbetat på lyxjakt i Dubai, eller var det Bahrain? Det var mycket jobb och dåliga förhållanden förklarade han. Efter avslutat trevligt samtal passade jag på att förköpa mig på hans hoppers, jag ”råkade” även ge honom för mycket pengar för sina matvaror.

Hoppers (överst i bild), Egg-hoppers (nederst i bild) och en dödligt stark chilisås

Hoppers är en typiskt rätt som äts på Sri Lanka och i delar av södra Indien. De består av små runda skålformade pannkakor gjorda av jäst rismjöl. De äts gärna till frukost men kan även ätas som ett snabbmål närhelst under dagen. Det finns olika typer av hoppers, de vanligaste är ”Plain hoppers (enbart rismjölsblandningen)”, ”Egg hoppers (Plain hopper som man knäcker ett ägg i) och ”String hoppers” (tunna risnudlar som ångas och läggs i små högar). Dessa hoppersvarianter doppar man därefter i olika såser (curry, chili, sambol etc).

Hoppers ska helst ätas när de är nygjorda, då har de en frasighet i kanterna och seghet i mitten. De stackare som är på bilden har legat i en plastpåse i 30 minuter och är därför inte lika roliga längre.

Dagens sista begivelse som jag varit med om är ett par militärpojkar som kom in på rummet. Klockan var väl sisådär närmare 22:30. Jag hade gjort några anteckningar tidigare angående detta men helt glömt bort det, tills det knackade på dörren. Öppnade dörren och där står ett par (det verkade vara en hel pluton som gick runt i resten av byggnaden) fullt beväpnade soldater. De ställde några frågor, tittade runt i rummet och kollade passet. Jag visade presslegitimationen för säkerhets skull. Varför nu detta, undrar ni kanske? Det hela rör sig om den etniska konflikten på ön. Skillnaden är att man inte kallar det ”konflikt” här nere. Enligt regeringen är det ett krig som pågår, termen konflikt får det internationella samfundet leka med. Kriget är döpt till ”Eelam War IV” (det fjärde Eelam-kriget).

I somras så gjorde den lankesiska polisen räder i Colombo-området och bussade iväg 376 personer med tamilskt ursprung från Colombo till läger i de nordöstra delarna av Sri Lanka. Regeringen fick svidande kritik från människorättsorganisationer för detta tilltag. En medlem i tankesmedjan Independent Centre for Policy Alternatives menade att bussningen var en variant av etnisk utrensning. Regeringen försvarade sig dock med att säkerhetsläget krävde detta då tidigare attentat mot den lankesiska staten haft sin grogrund bland just tillfälligt boende tamiler i Colombo-området.

Det lär i alla fall inte bli sista gången som jag stöter på de här grabbarna (eller deras kollegor), alla gästboenden kontrolleras regelmässigt en gång i veckan.

Samla sig

2007-10-14T14:06:00.000+05:30

De senaste dagarna har flutit ihop. Allt känns som en enda lång dag, men jag tror att jag börjar landa på riktigt nu. Hettan, fukten och alla nya intryck har trängt sig inpå en. Man börjar nästan att känna sig som Martin Sheens rollfigur Kapten Willard när han lever sitt rus på hotellrum i filmen Apocalypse Now.

Vad gjorde jag igår? Och i förrgår?

Var ute och vandrade idag? Igår? Alla är till synes hjälpsamma och många är nyfikna på vart man kommer ifrån och vad man gör på Sri Lanka, de flesta klassar en som antingen turist eller biståndsarbetare vilket i båda fall är lika negativt för plånboken. Efter några introducerande frågor övergår dock nyfikenheten i överhjälpsamhet, det vill säga, guidning genom staden eller påhälsning hos någon släkting som ”råkar” ha en souveniraffär, och allt ska det givetvis betalas för, alltifrån guidningar till vägbeskrivningar. På så sätt, vilket inte var till någon större förlust för mig, hamnade jag i ett buddisttempel och en ädelstensbutik. I vissa fall måste man dock vara lite oförskämd för att få personer att inse att man inte är intresserad av deras tjänster. En del bajaj-förare erbjuder även andras tjänster då de får provision av vissa bordellverksamheter.

Lankesisk kvinna ber framför en av de många Buddha-statyerna som finns i Gangaramaya-templet, Colombo 3-distriktet

En stor del av förklaringen till den hårda marknadsföringen är att ekonomin markant börjat att gå ner efter det de facto brutna vapenstilleståndsavtalet som sjösattes av SLMM (Sri Lanka Monitoring Mission) 2002. Som en följd av detta uteblev den förväntade turistströmmen i slutet av 2006. Inflationen har börjat löpa, under oktober 2006 ökade inflationen med nästan 18 %. Det råder brist på material och varor, bland dessa kan nämnas bensin, cement och mjöl. Vägar och hus faller samman, detta går det dagligen att läsa om i landets olika dagstidningar.

Presidenten har dragit igång en kampanj på nationell nivå om att befolkningen måste sluta att äta bröd eftersom mjölet till stor del måste importeras. Andra mer nödvändiga material och varor kan då istället skeppas in istället för mjölet. I dagstidningarna Daily Mirror (onsdag 10 oktober 2007) och The Island (torsdag 11 oktober 2007) stod det att läsa att brödpriset, på grund av mjölbristen, nu stigit trefaldigt. Presidenten menar dock att bröd är en nymodighet som egentligen bara drabbat stadsbefolkningen. Landsbygdsborna kommer därför inte att drabbas nämnvärt av en presidentens policy eftersom de har lättare att växla om till risbaserad föda. The Island hugger dock på och menar att bröd numera är en basvara i det lankesiska samhället. Tidningen ställer frågan om vad som kommer att hända med alla de 55-60% av den totala befolkningen i Colombo som fortfarande bor i slum och kåkstäder och som inte har någon annan utväg än att använda bröd som basföda.

Presidenten och regeringspartiet kritiseras, som synes, ständigt i de inhemska dagstidningarna. Att våga ge kritik har inte tidigare varit helt ofarligt. Det har hänt att pro-tamilska tidningar stoppats och i några fall har journalister dödats för sin kritik mot presidenten. Just nu pågår en het debatt i alla medier om förtäckta hot och folkhetsningar mot en av redaktörerna på den lankesiska tidningen The Sunday Times. Det är försvarsministeriet som är antagonisten i detta fall, skandalen lär inte vara överspelad.

Tropiskt regn och ”No pictures”

2007-10-11T13:19:00.000+05:30

Sitter på rummet och skriver ner tankar och funderingar, magen börjar göra sig gällande, det är förväntat, bara en tidsfråga innan ”Dehli-Belly” är här. Utanför har det börjat regna, det övergår därefter till en häftigare skur som slutar abrupt. Molnfylld himmel idag, endast på ett fåtal ställen lyser himlen igenom.

Skrivarlyan

Idag ska jag inte göra mycket, mest samla ihop frågor inför besök hos IOM och Sveriges ambassad. Måste även ta kontakt med ett barnrehabiliteringscenter på östkusten för att höra om det är okej att besöka och intervjua dem. Måste även återkontakta UNHCR och UNICEF. Röda Korsets mediaavdelning i Geneve har fortfarande inte hört av sig, skicka påminnelse till dem. Får se om jag hittar något internetkafé eller annan koppling för att kunna skicka mejlen, ladda upp denna dagbok och skicka några bilder. I grannbyggnaden finns Sri Lanka Telecom, om jag inte såg fel. Jag märkte att de har trådlöst internet, 200 Rs/timme. Ett dyrare men kanske bättre alternativ om man vill kunna arbeta ostört. Satellittelefonuppkopplingen sparar jag till de verkligt känsliga dataöverföringarna. Köpte ett mobiltelefonkort idag. Ska endast använda den till samtal inom Sri Lanka, kostar skjortan med utrikessamtalen.

Snart lunchdags, sitter fortfarande och går igenom vad som ska göras. Får skjuta på lunchen. Solen har börjat titta fram så smått men det blir nog bara disigt idag.

Tog tag i mig själv för att gå ut och ta lite bilder samt för att gå till varuhuset Cargills ett knappt kvarter härifrån. Det är en rödmålad byggnad, i kolonialstil. Tog en bild på byggnaden men stoppades därefter av polis och stadsborna. ”No pictures” fick jag bestämt veta. Hamnen låg i bakgrunden men den såg man inte så mycket av där jag stod, sen så var det militärposteringarna vid sidogatorna på samma sida som Cargills, men det såg inte heller därifrån jag stod. Luttrad slank jag in på Cargills och köpte lite vatten, tvättmedel och toalettpapper. Cargills har säkert varit jättefint och exklusivt en gång i tiden. Nu har tiden satt sina spår och det var ganska folktomt när jag var där. Varuutbudet var också ganska sparsmakat och påminde lite om de tv-inslag som gjordes om Sovjetunionen på 80-talet. Jag gick till rummet och lämnade varorna, därefter tog jag min tillflykt till Kumar och hans kompanjoner. Köpte string hoppers med dahl, currykyckling och devil beef.

Cargills varuhus i bakgrunden, orolig Bajaj-förare i förgrunden

Nu är jag mätt och belåten och ska ladda upp dagboken. Hoppas uppkopplingen fungerar som den ska. Jag inser nu att det kommer att vara väldigt svårt att jobba bildmässigt i Colombo eftersom det finns poliser och militärer var 50:e meter, jag sätter mitt hopp till övriga delar av landet. Enligt ryktena har säkerheten höjts på grund av att misstanke finns om ökad luftaktivitet hos rebellerna.

Streetracing i Colombo

2007-10-10T12:59:00.000+05:30

Hade egentligen behövt några dagar till för att förbereda mig inför besöken hos de olika myndigheterna men på med byxorna och iväg till ministerium ett, Ministry of Foreign Affairs – Public Communications Division. Ringde till Deputy Director Mr. Hassen och meddelade min ankomst samt fick telefonnumret till säkerhetsenheten för tillstånd att passera in i högsäkerhetsområdena. Fick tag på en taxi, ringde säkerhetsenheten och meddelade ankomsttid och information om taxin, de gav grönt ljus. Det visade sig att taxichauffören inte visste vart ministeriet låg, först hamnade vi på Ministry of Finance, därefter hittade vi Ministry of Foreign Affairs i ett annat område. Taxin dumpade av mig och jag klev in. Det visade sig vara fel avdelning och jag hänvisades tillbaka till centrum. Taxin hade redan försvunnit men en ivrig Bajaj-förare stod utanför. Tiden var knapp, inget annat val än att hoppa in och hitta rätt ställe. Föraren ville ha kopiöst mycket betalt för sin tur, priset förhandlades ner till 900 Rs. Tillbaka till Colombo 1 och alla säkerhetskontroller. Ringde upp säkerhetsenheten igenom och meddelade min ankomst på nytt samt information om Bajajföraren. Klartecken gavs till slut för inpassage till ministerområdet, föraren fick inte följa med.

I slutet av gatan lyste den vitmålade kolonialbyggnaden Ministry of Foreign Affairs upp. Blev visad in till Public Communications Division som var ett virrvarr av gamla rustika kontorsbord fyllda med pappershögar. Personalen tog hand om mitt pass och medföljande brev från Sri Lankas ambassad i Sverige, jag fick en bunt tidningsurklipp i utbyte. I dagens Daily Lanka fanns det en lång artikel om presidentens handlingsplan för att utreda det tusental kidnappningar och försvinnanden som skett i landet, mestadels i norra och östra delarna. Hann inte läsa klart artikeln förrän jag visades in i ett annat rum där Mr. Hassen satt. En ganska ung kille, kanske dryga 35-40 år, med ett stramt uttryck. Jag fick redogöra för mina intentioner och planerade reportage på ön samt uppdragsgivare. Som frilansande fotojournalist som enbart arbetar på ”spec” (uttryck som betyder att man arbetar på spekulation, inget köps förrän slutmaterialet är färdigställt och kanske inte ens då heller) är det inte ovanligt att pressackreditering nekas. Jag höll dock tummarna för att det skulle gå vägen så länge jag presenterade mina reportage på ett bra sätt. Hassen höll dock inte med om att det rapporterades för lite om Sri Lanka i svensk media, han tyckte att svensken i allmänhet har bra kännedom om situationen på Sri Lanka, han höll inte heller med om att det fanns någon konflikt på ön, eller som han uttryckte det ”what conflict?”. Ooops! Blev man fimpad nu!?

Mr. Hassen berättade därefter att han varit stationerad i tre år på deras ambassad i Stockholm, han hade även besökt Malmö ett par gånger. Samtalet var ganska stelt och någon upptining av samtalet blev det inte heller när jag växlade över till hans vistelse i Sverige, vad tyckte han om landet, etc. Fick dock ur honom att han hade fjällvandrat i Kiruna-trakten samt besökt Narvik (ligger inte precis i Sverige, men okej, låt gå för den här gången, killen måste ju tinas upp). Jag gav honom en ”freebie” när jag berättade att Sverige ändrat sin biståndspolitik och att Sri Lanka på sikt kommer att påverkas av detta. Detta verkade intressera honom mycket, han kände inte till detta förklarade han. Han fick länkarna till regeringens pressmeddelande samt länk till SIDAs hemsida. Han återlämnade därefter mitt pass och ett brev som skulle lämnas in på ett annat Ministry of Foreign Affairs!?

Lämnade bakom mig ”Mr. Love is NOT in the air” och plockades upp av Bajaj-föraren. Visade adressen för honom, bestämde ett pris om totalt 2000 Rs och sen bar det iväg! Det finns säkerligen några slags trafikregler, förutom att de har västertrafik, på Sri Lanka men de är i så fall väldigt svåra att urskilja. Efter allehanda färder på gator, gångbanor, nära-döden-upplevelser kom vi fram till Kirulapone Road och här låg ett ministerium, dock inte rätt. Vårt ministerium låg på Kirulapone Avenue.

Äntligen framme! Medan jag visade mitt nyförvärvade brev för de utstationerade militärerna genomgick Bajajen en bombundersökning, därefter blev vi insläppta. En anställd ledde mig in till rätt byggnad där Public Communications Division fanns. Lämnade brevet från det andra Ministry of Foreign Affairs och fick fylla i ett formulär med i stort sett samma frågor som ställdes till mig av Mr. Hassen. Under tiden kontrollerades mina personuppgifter och därefter började skrivmaskinen smattra i rummet intill. Fick lämna in två passfoton och några minuter senare så kom pressackrediteringen ut ur laminatmaskinen. Äntligen dags att pusta ut. Fick information om att jag måste upprepa samma procedur i januari eftersom ackrediteringen bara gäller för 2007.

Jag frågade den hjälpsamma personalen hur många registrerade utländska journalister det egentligen kommer till ön. De kom tillbaka med en tjock pärm med alla ansökningar som kommit in under 2007, det var säkert 300 stycken. Såg dock inte en enda från Sverige. Däremot skymtade jag ansökningshandlingarna för de brittiska journalisterna från Quicksilver Media som bara ett fåtal dagar tidigare blivit utkastade av regeringstrupperna från staden Jaffna i norra Sri Lanka. Den officiella förklaringen var att det var på grund av säkerhetsskäl. Inofficiella källor uppger dock att teamet inte kunde röra sig fritt, bo var de ville eller göra intervjuer med lokalbefolkningen utan att ha militär personal närvarande, vilket omöjliggjorde deras arbete.

Tog en öl och sedan en lååång promenad igenom halva Colombo. Stannade till och pratade lite med olika människor, såg på när det mekades med Bajajs och köpte lite mat och vatten av gatuförsäljarna. I Colombo 8 finns en lång gata med bara Bajaj- och motorcykeltillbehör och verkstäder. De flesta Bajajer är enkla till sitt utförande men sen finns det också de som är rikligt utsmyckade. En populär och passande utsmyckning är en rad plastdödskallar som omger passagerarutrymmet. Till slut hade hettan gjort sitt, jag var tvungen att ta buss tillbaka till Colombo 1. Jättebilligt, 11 Rs för en busstur genom 1/3 av staden. Kommer definitivt att åka mer stadsbuss även om det är lite trångt och ruffigt. Enkelt är det också, bara pejla in rätt buss, hoppa på i farten och betala när biljettkillen kommer förbi. Killen har superkoll på vem som hoppat på och vem som ska av.

Köpte en kartbok idag, lite mer detaljerade kartor än Lonely Planet. Shoppade också lungies/höftbeklädnad för att använda som handduk och när jag håller till på YMCA. Trivs bättre och bättre med rummet. Det blev även ett par flipp-flopps vilket betyder att jag slipper cigarettaskan under fötterna. Som utlänning krävs det verkligen att man står på sig och är beredd på långa prutningssessioner. Det är bara att dyka in med huvudet före.

Lungies och ett par flipp-flopps

Passerade en strejk idag, eller var det igår? Dagarna flyter samman, dykarklockan (som ska tåla vatten) har lagt av, står att den måste lämnas in på service. Det är mindre än ett halvår sedan den var inne på service, batteribyte och tryckkammartest och då var det inga konstigheter. Kan det vara den höga luftfuktigheten månne? Troligtvis fuktsensorns som inte orkar arbeta dygnet runt eftersom den tror att klockan är under vatten hela tiden.

Svängde inom Kumar på kvällen för att käka stekt ris och lite torkad ko (rätten heter ”Devil Beef”). Fick också kyckling. Provade även te och lankesisk ”creme brulee”. Sött och perfekt efter stark mat. Jag delade bord med några ädelstenshandlare. Det kändes lite overkligt, sitta och tugga på torkad ko samtidigt som tre personer slurpar på te och är djupt upptagna med sina ihopvecklade tidningspapperspaket innehållandes ädelstenar säkerligen värda en hel del pengar. Jag frågade dem lite om stenarna, om de kom ifrån Ratnapura (ädelstensgruvornas mecka på Sri Lanka) och om det pågick mycket försäljning även inom landet. Jovisst, stenarna kom ifrån Ratnapura och visst sker det mycket handel med stenar även inom Sri Lanka, allt går inte på export. Därefter fortsatte de med att hålla upp sten efter sten mot lysrörsbelysningen, titta på dem med lupp och belysa dem med små ficklampor. Under tiden kom en man försiktigt fram och frågade om de var intresserade av att värdera och köpa hans sten som han nyss dragit upp ur fickan. Några telefonsamtal gjordes i all hast och därefter försvann de ut ur matstället för att troligtvis göra upp affären. Jag återgick till min ko.

Vid entrén till YMCA hänger som sedvanligt en hel hop med penningväxlare, de lär sig ganska snabbt vem som är nyanländ eller har vistats i landet ett tag. Jag tillhör de nyanlända och överrumplas ganska snart av ett följe växlare. Ett leende och en lätt skakning på huvudet, indian-style, följt av ett vänligt ”No thanks!” får bort de flesta växlare/försäljare/bajaj-förare. Denna gången börjar de käbbla inbördes med varandra. Jag fortsätter in till receptionen där jag möter ”Israeliskan med tån”. Hon verkar mest hålla till på hotellet. Att jag kallar henne för israeliskan med tån är därför att hon kommer ifrån Israel. Vad gäller tån så blev hon myggbiten/stucken på en av tårna, sen hade hon begett sig till stranden och badat. Vattnet runt Colombo 1 är visst inte det renaste (Sri Lankas enda internationella frakthamn ligger i detta område) så nu hade tån blivit infekterad. Gulaktigt var sipprar ut ur tån där hon står i sina flipp-flopps. Hon springer runt och frågar efter en tysk kille på hotellet som visst ska hjälpa henne med antibiotika. Varje gång vi springer på varandra ber jag henne besöka sjukhuset eller ett apotek (det mesta säljs receptfritt här). Killen har mig veterligen ännu inte synts till.

Åter på hotellrummet så krafsade det i närheten av fönstret. En genomskinlig, men söt, liten ödla satt fastklamrad på väggen, den får gärna bo kvar. Kanske jag får tillfälle att ta en bild av den.

Skräckblandat, svettigt, myggbett och torkad ko

2007-10-09T12:57:00.000+05:30

Planet till Sri Lanka var bara halvfullt, mestadels lankeser (med största sannolikhet) samt en handfull turister från alla möjliga länder. En hel del rysktalande turister. Med skräckblandad förtjusning såg vi (eller åtminstone jag) alla beväpnade militärer stå lite överallt på, i, bakom, framför flygplatsen, ja i stort sett på alla upptänkliga ställen.

Bandaranaike-flygplatsen är den enda internationella flygplatsen på Sri Lanka och som sådan får den inte fem stjärnor i Guide Michelin (om det nu hade funnits en för flygplatser). En väldigt enkel flygplats, spartanskt. När man väl hämtat sitt bagage, passerat tullsektionen, möts man av ett uppbåd av lockrop från bankernas penningväxlare. När väl detta var avklarat påhoppades man av nästa gäng, denna gång taxichaufförer. Efter mycket förhandlande och prutande blev det en taxi de ca 30 kilometrarna in till den virtuella huvudstaden Colombo. Sri Jayawardenepura Kotte, eller kort och gott ”Sri Kotte” är egentligen den administrativa och officiella huvudstaden.

Trafiken på Sri Lanka är minst sagt inget att leka med. Färden in till Colombo var blott ett smakprov av den färd jag senare tog med en ”Bajaj” (mer känd som Tuk-Tuk eller Tricycle) när jag slussades mellan de olika ministerierna. Undrar hur många som dör i trafiken varje år på Sri Lanka. På Sri Lanka finns Bajajs överallt och har fått sitt namn efter en indisk fabrik som tillverkar de små vidundren. Det finns en hel industri som lever på utsmyckning av Bajajs, mer om det senare.

Tog in på YMCA i det centralaste Colombo (i närheten av World Trade Center, presidentens palats och några ministerier). Betalade för två veckor på direkten, enkelrum och toa i korridoren. Det blev totalt 5910 lankesiska rupies (ca 350 kronor). Tesen, man får vad man betalar för visade sig vara sann. Rummet hade nog inte städats på ett bra tag, såg ut som en ”junkie” hade bott där tidigare med slitna kläder på golvet, tallrik och skål utspritt över golvet samt annat skräp. Det fanns i alla fall inga husdjur, trodde jag! Lagom munter var man, dels trött efter ett 20-tal timmar på resande fot, därefter hungrig och törstig. Slängde iväg några snabba SMS till släkt och vänner och gav mig sedan ut för att hitta något öppet ställa att äta på.

Det mesta upplockat, helt okej efter ett tag

Hittade ett ställe ca 300 meter bort, var dock tvungen att passera två militära checkpoints på vägen dit. Blev serverad torkad ko, parottas, egg hoppers och en massa curryrätter av en ettrig liten Kumar. Kumar är hans namn och ser alltid till att tallriken är välfylld. Detta lär nog bli mitt stamställe i Colombo, i alla fall i Colombo 1 (Colombo är uppdelad i 15 olika postkodsdistrikt och denna postkodsbenämning används ofta när man ska resa inom Colombo).

Mätt, svettig och kånkandes på tre liter vatten drog jag mig tillbaka till kyffet. Städade upp det värsta och sög upp det mesta av cigarettaskan med fötterna, därefter kröp jag till kojs. Trött men kunde inte sova, påmindes att jag borde ha satt upp myggnätet innan jag la mig. Har fått ett flertal myggbett redan, och jag har missat att ta malariaprofylaxen i tid. Fumlandes i mörkret fick jag till en halvdan montering av nätet, nåja, fötterna var i alla fall under nätet nu. Kanske borde ha testa monteringen hemma först?

Avresa och Qatar-rött

2007-10-08T12:01:00.000+05:30

Efter att ha spenderat tre timmar på Franz Josef Strauss-flygplatsen i München tillsammans med en tallrik korv, potatissallad och kaffe, inget ont om korven men pratgladare sällskap kan man ju ha, bar det iväg till Qatar Airways incheckningsdisk. Tidigare under kvällen hade det redan passerat ett helt harem undersköna flygvärdinnor i sina Qatar-röda dräkter. Incheckning och boarding skedde snabbt och lätt. Flygplanet, en Airbus A330 (modell större) var imponerande stort med breda gångar mellan de tre stolsraderna. Servicen var ypperligt utförd av alla haremsdamerna. Jag tror faktiskt inte att jag har sett så många flygvärdinnor på en gång i ett flygplan, de var så många att de kunde startat ett helt fotbollslag.

Vanan trogen att alltid sno med någon ”souvenir” från flygresor så behövde jag inte göra det denna gång. Alla fick varsin ganska snygg portmonnä med strumpor, hörlurar, ögon- och öronskydd, tandborste (samma typ av resetandborste som jag redan hade köpt inför resan!) samt en litet ark med klistermärken?! Idén med klistermärkena är ganska genialisk och jag vet inte om andra flygbolag också använder sig av sådant. I alla fall, klistermärkena med ”Stör ej”, ”Mata mig” och ”Javisst vill jag handla Tax-free” sätts på nackskyddet så att flygvärdinnorna kan se om man vill bli störd eller fortsätta att sova under den långa resan. Snabbt som attan satte jag dit ”Stör ej”-märket. Halvt medvetande så fick jag inse att någon sömn skulle det inte bli tal om, närmare 300 passagerare i ett och samma utrymme funkar inte riktigt såvida man inte är supertrött. Klockan är nu tre på natten och vi befinner oss någonstans över Saudiarabien. Doha i Qatar är nästa anhalt.

Please do not disturb

En timme kvar till Doha. Det är definitivt för tidigt/sent på natten/dagen att vara ”cool” och klämma i sig de wienerbröd som värdinnorna går runt med. Jag tackar nej och återgår till min halvdvala.

Doha. Flygplatsen är inte riktigt så stor som jag förväntat mig, det finns inga direktanslutna gater. Alla plan ställs upp en bra bit ifrån terminalerna, därefter bussas man fram och tillbaka på flygfältet. Innan ankomsten till terminalerna påminde en speakerröst oss om att det är Ramadan och att ingen förtäring av mat och dryck fick ske i terminalerna. Suck, och jag som var törstig. Solen höll på att gå upp, ett gult soldis spred sig över horisonten. Detta tillsammans med värmen och luftfuktigheten gjorde att det nu definitivt kändes som SEMESTER!

Jag klämde iväg ett smygskott med kameran inifrån terminalen fastän en säkerhetsvakt tidigare sagt att det var förbjudet. Ytterligare bilder togs när boarding från plattan gjordes samt en överblicksbild över Doha City. Det byggs väldigt mycket i Doha. I horisonten sträcker lyftkranarna på sig likt giraffer.

När vi passerade persiska viken var vi tvungna att dra ner alla fönsterluckor, troligtvis därför att vi inte skulle kunna se de amerikanska flottstyrkorna som plaskade därnere. Ytterligare en förunderlig grej skedde strax innan landningen på Bandaranaike-flygplatsen utanför Negombo, Sri Lanka. Värdinnorna sprang omkring och sprutade sprej på allt och alla. Detta var visst ett krav från lankesiska myndigheter. Hoppas att det inte var alltför giftigt.

Flygplanen uppställda på fältet för boarding

Flygplatsterminalerna i Doha (byggnaden under det förbipasserande flygplanet)

Doha, Qatar från ovan

Glömde nämna att vi bytte till ett något mindre flygplan med ett något mindre antal flygvärdinnor. Bonus var dock att det var en koreansk besättning så jag fick övat på mitt ringrostiga koreanska uttal till besättningens stora förvåning (de trodde först att jag var vietnames eller kines!). Söta som socker var de också! ”GEURUM!”